Gästbloggare

Lobotomi

Lobotomi var en gammaldags metod som användes under 1900-talet. Man trodde att den kunde bota psykiska sjukdomar. Man opererade i hjärnan på patienter, man tog sig igenom skallbenet och skar av nervbanor mellan frontalloben och andra regioner i hjärnan, med hjälp av kirurgi.

På patienterna på St:a Gertruds sjukhus i Västervik började man göra det här på 1940-talet. Sven-Eric, som arbetade där då, berättade för mig att personerna, när de blivit lobotomerade på sjukhuset i Norrköping, var helt personlighetsförändrade när de kom tillbaka. Han kände inte igen dem och upplevde dem som apatiska och likgiltiga, som om deras liv var släckta på något vis. De hade svårt att visa känslor. De skulle sedan vakas över ett tag och om de kissade i sängen så var det ett tecken på att operationen hade gått bra. Efteråt var patienterna lugna och slussades iväg till avdelningar som inte krävde så mycket personal (eller till ålderdomshem). De som fick den här behandlingen där och då var sådana som hade schizofreni, tvångstankar och fobier, de som var farliga för sig själva eller våldsamma mot andra. För att få utföra det här frågade man de anhöriga eller ibland bestämde till och med fattigvården.

Anledningen till att man började med lobotomi är flera. Inspiration fick man bland annat genom en olycka, där en amerikansk man fick en järnstång med full kraft igenom huvudet. Phineas Gage, som levde under 1800-talet, jobbade vid järnvägen när en explosion gjorde just att järnstången for rätt igenom hans huvud och tog med sig en del hjärnsubstans. Han dog inte och levde sedan länge efter det, men personlighetsförändrad. Till det bättre, ansåg man.

Lobotomi utvecklades av portugisen Egas Moniz som fick nobelpriset 1949. Han gjorde först operationer på schimpanser. Mer utvecklad metod innebar att man gick in i ögonhålan (man bröt benet), med en mejsel som man slog på med en gummiklubba, när patienten var under narkos. Hans lärjunge, amerikanen Walter Freeman, gjorde metoden snabbare. Han gjorde samma behandling när patienten var osövd. Den fick elbehandling istället och när den då tuppade av i några minuter så passade han på att banka in mejseln och vispa runt lite … Han kunde då hinna med 25 patienter om dagen.

Dödligheten var stor, vilket myndigheterna i Sverige kände till men inte gjorde något åt. Vid ett tillfälle dog sex människor av tjugo under samma tidsperiod här i landet. Det skapade en protest som så småningom ledde till att lobotomi i Sverige i stort sett upphörde på 1960-talet. Men det finns fall där man utfört detta på utvecklingsstörda i Danmark så sent som 1983. Totalt lobotomerades 4 500 människor i Sverige (i Norden totalt cirka 9 000).

Nuförtiden betraktas väl lobotomi av de flesta som en sorts konstig, sjuk parentes i medicinhistorien som mest hör hemma i skräckfilmer. Jag är tacksam för att jag inte levde förr i tiden …

Om Pebbles
Pebbles Karlsson Ambrose

Jag är en kvinna på 44 år som lever med en psykossjukdom. Min diagnos innebär att jag har haft återkommande psykoser, depressioner och upplevt manitillstånd. Mitt liv har varit svårt på flera sätt och inneburit en balansgång på slak lina. Följ med mig i en ibland tuff, vinglig vardag och dela några av mina glada stunder.

Inlägget är kategoriserat som: Livet med en psykossjukdom

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

6 kommentarer

6 kommentarer

  1. Riktigt ruskigt! Betänk dock att det var före alla moderna mediciner,

  2. Pebbles Karlsson Ambrose

    Ja, hua. Kanske ska jag skriva något om de moderna medicinerna med? Måste nog researcha det mer först …

  3. Jag tänker att den metod är mot alla principer om Etik och mänskliga rättigheter men på andra sätt när du beskriver att dom har använder för att lugna patienterna som var våldsamma mot andra, jag undrar om varför lobotomi änvender inte till paedofiler, psykopater och farliga brottslingar?

  4. Pebbles Karlsson Ambrose

    Lobotomi förbjöds i Sverige 1963 och jag tycker inte man ska använda det på någon!

  5. Moderna mediciner fungerar enligt mig som lobotomi. De gör att receptorer i hjärnan inte delar information mellan nervceller – informationsvägen ”skärs av” då receptorerna inte greppar varandra så att valda delar av hjärnan inte tar del av information.

    Ingen ska behöva utsättas för lobotomi.

    Jag undrar hur många av en psykiatrisk kliniks anställda som skulle räcka upp en hand vid förfrågan:

    - Skulle Du jobba kvar om kirurgisk lobotoli fortfarande var en behandlingsmetod?

  6. Pebbles Karlsson Ambrose

    Hej Mats! Välkommen till bloggen. Jag tycker att mediciner har hjälpt mig, det är nog olika hur man är liksom. Jag tror tyvärr att de som förr jobbade med lobotomi tyckte att det var en modern och bra metod då. Och det finns ju säkert en del behandlingsmetoder som man gör idag som man i framtiden kommer att se på som konstiga.