Gästbloggare

Rätten att få gå på bal…

Hej alla fina! Just nu rasar en vild debatt med anledning av att ett förbund som kämpar för unga funktionshindrades rättigheter anordnar avslutningsbaler för elever vid riksgymnasierna för rörelsehindrade. Nu har jag inte så mycket koll på huruvida eleverna vid rh-klasserna (som är på ”vanliga” gymnasieskolor) får gå på studentbalerna, men det vore märkligt ifall de inte skulle vara inbjudna till dem? Sedan om de väljer att gå dit är en annan sak. Själv gick jag i en vanlig klass hemma i min kommuns skola och jag valde att inte gå på balen därför att jag inte kände att jag tillhörde dem. Jag hade inga kompisar och tänkte varför ska jag gå på en bal och stå i ett hörn och känna mig ensam? Så jag gick på Bryan Adams-konsert med mina kusiner istället, vilket jag såklart inte ångrar! Men innerst inne hade jag såklart velat gå.

För säg är det inte varje flickas dröm att få klä sig i fin balutstyrsel med och få gå på en riktig bal med bordskavaljer och hela baletten, att få känna sig som en prinsessa?

Jag har varit på en sån. När jag var fjorton var jag på bal med Ungdomens nykterhetsförbund (UNF), vilket blev en stor besvikelse för mig faktiskt. För det första var jag den enda av tjejerna som inte hade en riktig balklänning och så blev jag övergiven av min bordskavaljer, som efter att under hela middagen pratat om sin flickvän försvann ur min åsyn fortare än kvickt. Någon gång under kvällens lopp kom han fram och strök mig på huvudet. Det är en sak som berörde mig väldigt illa. Varför gjorde han så? Tyckte han synd om mig? ”Stackars lilla handikappade sate, henne kan man ju inte dansa med…”.

Detta ville jag inte under några omständigheter behöva gå igenom igen, därför gick jag inte på studentbalen. Hade jag gått på studentbal om det anordnats för elever med funktionsnedsättning? Jag kan inte ta ställning till det idag. Kanske, kanske inte. Men troligast är att jag hade tänkt att varför ska jag gå på en speciell bak för dem? Och därmed stannat hemma. Eller…

Hm. näe det där kan jag inte ödsla tid på att spekulera i! Hade jag gått på ett RH-gymnasium, som jag funderade på att göra, då hade ju saken varit en annan. Som sagt har jag ju mycket svårt att tänka mig att RH-eleverna inte skulle vara bjudna på skolbalen. Nu är det möjligt att jag är svärtad av mina dåliga erfarenheter (och erfarenheter från andra jag har hört), men om det kommer blandat elever med och utan funktionsnedsättningar på en bal så kan jag tänka mig att det tyvärr blir segregerat. Att det blir grupperingar är ju rätt normalt,  det blir det alltid oavsett. Men det är tråkigt när grupperingarna också grundar sig på vad man har för funktionalitet. Att de rörelsenedsatta eleverna bara umgås med ”likasinnade” och de ”vanliga” med sina. Lika barn leka bäst… Så, vilket är då bäst? Att ordna en särskild bal bara för de eleverna? Det finns ju trots allt en anledning till att man har OS och Paralympcs separerat från varandra. Min poäng är att man ofta känner sig mera normal i en miljö där alla är ”som en själv” och där man kan identifiera sig med dem.

Debatten som nu pågår handlar mycket om huruvida vi ska ha speciella RH-klasser och elevhem bara för rörelsehindrade över huvud taget. Min personliga åsikt är att man bör ta bort dessa klasser som inte är fördelaktiga då de exempelvis inte förbereder sina elever för högre studier och yrkesliv. Antingen ska man göra om RH-utbildningarna eller ta bort dem. Anledningen till att jag övervägde att gå där var för att jag förmodligen hade trivts bättre under tiden där, med flera vänner och haft skoj i en större stad. Min egen gymnasietid var ju ändå inte speciellt trevlig, mina så kallade betyg vill jag helst förinta och jag skolkade mycket för att jag mådde så dåligt. Dessutom fick jag godkänt i gymnastik trots att jag låg hemma och sov…!? Så det kunde knappast kunde knappast blivit sämre rustad för framtiden om jag valt att gå på rh-gymnasium, betyg kan man ju alltid läsa upp senare.

Det är inte acceptabelt att någon ska behöva känna att de inte passar in i en integrerad miljö! Så det är ett funkisförbunds självklara uppgift att arbeta med frågan. Men det är högst olämpligt av samma förbund att först genomföra ”project prom” för att sedan fega ur och säga att de inte står bakom! Detta kan skada förbundet, vilket är synd då det är en bra organisation som gör ett väldigt bra arbete, och som jag själv varit aktiv i. Tjejen som är initiativtagare till projektet känner jag som en mycket vettig och engagerad person, en stor förebild för unga funkistjejer och jag förstår till fullo hennes tanke bakom. När man får mail från unga tjejer som inget hellre vill än att få gå på bal men som inte känner sig välkomna på en sådan, det är allvarligt. Alla ska känna att de hör hemma i det offentliga rummet men tyvärr är det precis tvärtom för väldigt många funktionshindrade! Ska man försöka göra något bra av det, vad ska man då göra? Hjälpa dessa ungdomar att få en oförglömlig upplevelse, parallellt som man kämpar för att på sikt slå ut segregeringen? Det kan inte vara fel! Man är bara ung en gång.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Om mig
Linda Åkesson

Jag heter Linda Åkesson och har en lätt cp-skada och nedsatt syn. Många fokuserar väldigt mycket på att jag har två nedsättningar, och att det skulle vara ett större problem för mig. Jag vill berätta hur jag ser på det, och jag ser inte det som ett problem.

Inlägget är kategoriserat som: Bemötande

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)