Gästbloggare

Irriterande

Nu är jag tillbaks bland betongen igen, känns både bra och vemodigt. Hur som helst så har jag kommit på mig själv med att irriteras av blinda som går omkring utan käpp och går in i saker och människor. Jag, som har syn, om än inte vad den borde vara, och ändå använder käpp för att underlätta, kan inte låta bli att förundras över att man väljer att inte använda ett hjälpmedel för att kunna röra sig mer säkert. För även om man hittar på en plats så kan man ju inte förutse krockar med människor.

Och hur kan det komma sig att människor med erfarenheter av synskadade och som således borde veta att en blind person inte rör sig obehindrat utan käpp, frågar mig om jag ser NÅGOT? Frågan om hur mycket jag ser är inte konstig, den är helt i sin ordning. Men jag kommer aldrig att sluta förundras över att någon kan tro att en persom som ser relativt bra och går omkring utan käpp,är blind? Det är ju en viss skillnad på hur man rör sig och tittar om man ser något eller inte?

Men hur ska man kunna veta? Lika självklart som det är att många yrkesgrupper bär uniform för att man ska känna igen dem, borde det vara att bära märken som visar att man har betydande svårigheter som kan skapa problem när man är ute.

Men det är lättare sagt än gjort många gånger, jag vet hur det är. Jag vet precis hur det är… Ibland vill man vara så anonym mann kan, smälta in och bara vara vem som helst…

 

 

 

 

Om mig
Linda Åkesson

Jag heter Linda Åkesson och har en lätt cp-skada och nedsatt syn. Många fokuserar väldigt mycket på att jag har två nedsättningar, och att det skulle vara ett större problem för mig. Jag vill berätta hur jag ser på det, och jag ser inte det som ett problem.

Inlägget är kategoriserat som: Livet i stort

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)