Gästbloggare

Mina tankar kring att använda vit käpp

Behöver jag en vit käpp? Jag är inte blind eller ens gravt synskadad, och det är ju bara dem som använder vit käpp. Eller? Det finns två olika sorters käppar: Markeringskäpp och teknikkäpp. Den förstnämnda används, som namnet antyder, för att MARKERA att man har en synnedsättning så att andra människor ska se det. Teknikkäppen används däremot för att orientera sig, man ”käppar” med den, dvs för den framför sig från sida till sida för att känna av väglag och om det är saker i vägen. Antingen har man den i marken hela tiden eller så sick-sackar man från sida till sida och lyfter från marken emellan. Fördelen med att hålla den i marken hela tiden är att man lättare känner nivåskillnader, som t ex trottoarkanter och trappsteg, men det funkar bäst på plant underlag.

Ända sedan unga år har de rått mig att jag ska använda markeringskäpp när jag varit ute. Jag har tidigare haft en teknikkäpp också och jag föredrar teknikkäppen, även fast jag som sagt varken är blind eller ens gravt synskadad. Däremot har jag begränsat synfält plus att min hjärnsynskada gör att jag har svårare att bedöma avstånd och nivåskillnader. På äldre dar har jag märkt av att jag blivit känsligare både för ljus och mörker. Men den främsta anledningen till att jag ganska plötsligt beslutade mig för att skaffa en käpp är att människor dessvärre inte visar särskilt mycket hyfs generellt om de går in i någon – OM inte personen de går in i har just en vit käpp (eller möjligen andra hjälpmedel som visar att de har någon funktionsnedsättning)! När jag är ute med käppen och folk går in i mig blir de nästan helt förnärmade och typ ”men guuuuud, förlåååååååt!!!!”, som om de orsakat värsta katastrofen! Då känner jag mig nästan som en drottning, haha :) ! Som på Gröna lund häromdagen, när några smågrabbar sprang omkring tvärs över en gångväg, och plötsligt sa en av killarna på värsta albymål: ”eeey, visa lite respekt för fan!” Då hade jag svårt att hålla mig för skratt, folk är för härliga!

Jag har ju hört många historier från mina käppande vänner, och nu har jag själv fått bli varse om att vill man vara diskret och gå obemärkt ute, då ska man I N T E använda vit käpp… Så jag är tacksam över att jag kan ha ett val att gå ut utan om jag vill det. Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg så lägger folk märke till att jag har synnedsättning och många tror t o m att jag är helt blind fast jag inte använder en vit käpp. Men det är mest om jag själv frågar om hjälp. När jag var på Gröna lund kom det fram tre personer på samma kväll och frågade om jag behövde hjälp. Det tycker jag är irriterande, för jag har samma rätt som alla andra att få vara ifred ute om jag inte själv tar kontakt med någon. Det är ju som bekant skillnad på om jag t ex ramlar omkull, råkar gå ut i gatan eller uppvisar ett uppenbart förvirrat och hjälplöst beteende. I de situationerna hör det bara till allmänt hyfs att erbjuda sin hjälp.

Jag känner mig överlag mycket säkrare när jag är ute med käppen, jag vågar gå mycket snabbare (läs hålla normal Stockholmstakt) och får en bättre hållning eftersom jag bl a håller blicken rakt fram istället för nere mot marken och jag blir mer avslappnad för jag behöver inte vara lika rädd för att krocka med folk. Eftersom jag har nedsatt balans ramlar jag väldigt lätt ifall jag stöter ihop med någon eller något och det är ju inte så lajbans. Så fördelarna väger upp nackdelarna, faktiskt.

Glad midsommar på er alla, hoppas ingen behöver sitta ensam mot sin vilja!

Om mig
Linda Åkesson

Jag heter Linda Åkesson och har en lätt cp-skada och nedsatt syn. Många fokuserar väldigt mycket på att jag har två nedsättningar, och att det skulle vara ett större problem för mig. Jag vill berätta hur jag ser på det, och jag ser inte det som ett problem.

Inlägget är kategoriserat som: Bemötande

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)