Gästbloggare

När hjärnan stänger av sig

Ibland när jag är riktigt trött känns det som om min hjärna stänger av sig. Det känns som om jag inte kan tänka mina egna tankar färdigt, som om jag tappar dem någonstans på vägen. Det blir svårare att tolka synintryck och jag måste anstränga mig enormt för att kunna formulera mig, för att inte snubbla på de egna orden när jag inte får till meningarna.

Idag är en sådan dag. Därför blir det mat, film och katt, för nu har min hjärna sagt god natt!

Johanna Svenningsson

Jag är kattmänniska, hästtjej och västgöte i exil. Jag är bokslukare, biblioteksfantast och skrivande iakttagare. Jag älskar mina vänner, hösten, handskrivna brev och mysiga ridturer i skogen. Jag har Aspergers syndrom - en form av högfungerande autism - samt DCD (Developmental Coordination Disorder) som innebär att jag har en störd utveckling av koordination och motorik. Båda diagnoserna är s.k. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det här är bloggen om mitt liv med dem.

Inlägget är kategoriserat som: Okategoriserade

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Jag drabbas av det här när jag har väldigt mycket omkring mig i verkligheten eller i mina tankar. Jag upplever att det är stress som kommer av kognitiv överbelastning (för mycket att tänka på samtidigt).

    • Johanna Svenningsson

      Precis så är det för mig också! Det är när jag har för mycket att göra, tänka på och/eller oroa mig för som min hjärna stänger av sig, så det är absolut stressrelaterat.

  2. Samma här! Jag känner igen mig helt och hållet. Min hjärna har stängt av sig totalt nu, och det är just nu jag skulle behöva en fungerande hjärna för jag har fått ännu fler papper att fylla i. Dessutom har jag fått en varning från Alfa-kassan för tydligen har jag misskött jobbsökandet. Men jag har inte misskött något med mening utan det är min hjärna som inte fungerat pga utbrändhet och därför har jag inte klarat av att skicka in aktivitetsrapporten i tid. Jag har tidigare berättat för dem att jag är utbränd och att det kan göra att jag missar att fylla i viktiga papper, men jag antar att de inte tar hänsyn till sånt.

    Typiskt att hjärnan stänger av sig när man behöver den som mest ;-) Men jag har kontaktat personliga ombud i min stadsdelsförvaltning och hoppas att någon av dem kan hjälpa mig med röran. Egentligen skulle jag vilja ha en godman, men man måste fylla i papper för att få en godman och det orkar jag inte göra.

    • Johanna Svenningsson

      Vad jobbigt att din hjärna också har stängt av sig. :( För mig är det oftast i de mest opassande lägen som hjärnan stänger av sig. Det brukar vara ett tecken på att jag har för mycket omkring mig. Även om jag ibland mest har roliga saker att göra och tänka på, så får det ändå inte bli för mycket.

      Usch, vad enerverande med Alfa-kassan! :( Visst är man skyldig att lämna in sina papper i tid, men om det ingår i ens funktionsnedsättning/sjukdom att man har svårt att göra det så borde de kunna ha överseende med det tills man fått hjälp eller hittat en strategi för att komma kring problemet. I ditt fall har du ju tagit kontakt med det ett personligt ombud och det är ju superbra! Kanske är det bra om du förklarar det för Alfa-kassan så att de förstår att det inte är så att du medvetet missköter ditt jobbsökande, utan att du faktiskt försöker så gott du kan. Ska du förresten söka olika jobb eller är det främst föreläsningsjobb du söker?

      Jag hoppas att det personliga ombudet kan hjälpa dig att få ordning på det som du behöver få ordning på! Jag förstår att det känns jobbigt att ansöka om en god man eftersom det då krävs att du fyller i ännu fler papper. Om du ändå vill ha en god man kanske det personliga ombudet kan hjälpa dig att ansöka?

  3. Stor igenkänning! Jag kan bli lite fascinerad ibland, hur jag kan ha vissa förmågor ena dagen, men inte en annan. Och är jag sådär hjärntrött så säger jag dessutom oftare fel ord, känner mig smått afatisk, jag är mycket fumligare och tappar fler grejer, har svårt att planera för flera steg i rad, etc.

    Vad skönt att du har möjligheten att ta det lugnt med film och katt! Låter som precis vad man behöver i det läget. Det skrämmer mig ibland, hur jag blir när jag blir väldigt trött, men jag försöker tänka att det inte gör någonting. Det är helt okej att ta så slut för förmodligen prioriterade man någonting annat viktigt i ens liv så som man också behöver få göra ibland för att livet ska kännas värt att leva ( t ex helgresor med min dotter till min barndomsstad gör mig helt slut, men helgen har oftast varit en riktig guldkornshelg för vi har alltid så roligt där) bara man ger sig tillräcklig återhämtning efteråt! (vilket är svårt tycker jag, men jag är bättre på det nu när jag inte längre har samma bild av hur det ”borde vara” (typ man borde inte bli så trött så därför bryr jag mig inte om det) utan är mer rättvis mot mig själv).

    • Johanna Svenningsson

      Sådär är det för mig också. Det som fungerar bra ena dagen kan vara helt omöjligt en eller två dagar senare. Det beror just på den där hjärntröttheten. När den slår till kan jag t.ex. ha svårt att formulera meningar och det har jag sällan annars. Att skriva är ju en av mina favoritsysselsättningar.

      Ja, film och katt var verkligen vad jag behövde igår! Idag har jag varit lite mindre trött, vilket märkts genom att jag bl.a. klarat av att skriva brev utan att hjärnan hängt upp sig. Jag har heller inte fullt lika mycket ångest som jag hade igår, även om insikten om att jag måste gå till tandläkaren orsakar oro. Läkarbesök går faktiskt riktigt bra numera, men tandläkaren… Brr! :S Nåja, jag har inget annat val än att ta tjuren vid hornen.

      Det låter jättebra att du försöker intala dig själv att det inte gör någonting att du blir trött! Jag håller verkligen med om att man måste få göra roliga saker ibland, även om man blir trött. Så fint att du kan åka till din barndomsstad med din dotter! Unna dig de resorna, det är du värd! :) Själv var jag på Kulturnatt Stockholm förra månaden, plus att jag hade hand om hästen samma helg. Efteråt var jag helt slut och det tog ungefär två veckor innan jag hade återhämtat mig ordentligt, men jag fick verkligen en fantastisk helg! Att leva så aktivt är ingenting jag kan göra ofta eftersom jag blir så trött, men ibland måste jag helt enkelt bara få släppa allt och bara leva.

      Vad bra att du blivit bättre på att ge dig själv tillräcklig återhämtning! Jag förstår att det är svårt, det är det för mig också, framför allt eftersom jag ofta överraskas över hur låg min orkeströskel faktiskt är. Jag tror att det handlar om att lära känna sig själv, och kanske allra mest om att acceptera sig själv.

  4. ”Typiskt att hjärnan stänger av sig när man behöver den som mest”

    Jag tycker det är mer ”typiskt” att samhället är så dumt ordnat att det ställer fel krav på fel personer vid fel tidpunkt.

    ”Dessutom har jag fått en varning från Alfa-kassan för tydligen har jag misskött jobbsökandet.”

    Hahaha. Ska du söka jobb? Det låter som om Alfa-kassan vill att du ska söka jobb bara ”för att” liksom. Socialtjänsten har liknande idiotregler. Man ska söka si och så många jobb/månad för att ”stå till arbetsmarknadens förfogande” som de leker att det innebär.

    Att man inte har möjlighet att få något av jobben man söker och ännu mindre att man inte har möjlighet att klara av något av jobben om man trots allt skulle få jobbet spelar ingen roll. Det viktiga är att söka jobb. Jag tycker synd om arbetsgivarna som måste översvämmas av jobbansökningar från människor som saknar kompetens för jobbet så fort de utannonserar en tjänst via Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att de förstår att det inte är vi som har diagnoser som söker jobben för att retas med dem utan att det är myndigheterna som inte är kloka någonstans och som kräver att man ska söka jobb för att man ska söka jobb och inte för att få och behålla ett jobb.

  5. Du har så rätt i att Arbetsförmedlingen verkar vilja att man söker jobb bara för att, Mats! Och det är så dumt att de ställer krav utan att erbjuda oss det stöd och de anpassningar som vi behöver. Jag och min arbetsförmedlare kom överens om att hon mejlar mig som påminnelse varje gång det är dags att skicka in aktivitetsrapporten, men hon höll inte sitt löfte. Det sägs att Arbetsförmedlingen är anpassad för oss med funktionsnedsättningar, men tydligen ska man vara normalt fungerande, åtminstone om man vill ha pengar från A-kassan.

    Johanna: I och med att jag inte är anställd på Ågesta längre är jag arbetslös, men jag är ju 75% sjukskriven så jag ska söka jobb 25%. I höst kommer jag ju ha mina föreläsningar och förhoppningsvis 75% sjukpenning, men under sommarmånaderna är jag helt arbetslös eftersom ingen vill ha föreläsningar då.

    I mitt läkarintyg står det att jag inte klarar av att jobba med något annat än med föreläsningsjobb, och därför söker jag jobb som föreläsare. Och var söker man sånt liksom? Jag menar, det finns ju knappt några företag i Sverige som anställer Asperger-informatörer, men eftersom jag inte fick hjälp med att starta eget, måste jag söka anställning som föreläsare. Och det har jag gjort, men har inte hittills fått någon napp, vilket inte förvånar mig. Jag har faktiskt ingen aning om Arbetsförmedlingen har tänkt sig att jag ska utvidga mitt jobbsökande och söka jobb på McDonalds och liknande, men såna jobb klarar jag ju inte av, vilket tydligt framgår på läkarintyget. Får se om jag får en ny varning igen!

    Jag hoppas att ett personligt ombud kan hjälpa mig att ansöka om en godman. Men jag har inte fått något svar från ett personligt ombud än, jag mailade honom igår! Hoppas han svarar. Om jag åtminstone skulle få ett personligt ombud, skulle det underlätta väldigt mycket!

    • Johanna Svenningsson

      Så otroligt befängt att du inte kunde få hjälp att starta eget p.g.a att det då krävdes att du skulle fungera enligt en viss norm. :( Jag upplever ofta att mycket av den hjälp som är avsedd för personer med funktionsnedsättningar ändå inte inkluderar oss som har en ojämn begåvningsprofil.

      Vad bra att du fått ett läkarintyg på att du inte klarar av några andra jobb än föreläsningsjobb! Jag håller verkligen tummarna för att Arbetsförmedlingen förstår och accepterar att det är så det är.

      Jag hoppas att du snart får svar från det personliga ombudet och att han kan hjälpa dig med det du behöver hjälp med, alternativt att ansöka om en god man. Det verkar vara en riktigt jobbig situation du har, men jag hoppas att allt löser sig till det bästa till slut!

  6. Hej Johanna! Jag är ihop med en kille som har Aspberger. Det har skapat konflikter för oss, ganska rejäla, ibland, och jag gör allt jag kan för att försöka förstå honom. Jag får som sagt anpassa mig ganska mycket, för jag är full av energi och inte han kan man säga… jag försöker alltid vara rak på och ärlig, men ibland så tolkar han innebörden i det jag säger på ett helt annat sätt än vad jag menar… Har du något råd att ge mig generellt? Vi har ju pratat om ett gemensamt liv, bo ihop och kanske skaffa ungar och sånt. Vi älskar varandra men är väldigt olika och dessutom har vi ett distansförhållande, vilket betyder att när jag kommer och är hos honom så stör det hans rutiner och då kan jag bli sårad för att han inte liksom kan ”visa” mig att jag betyder mycket för honom. … Ja, har du (eller någon annan) något råd till mig?

    • Johanna Svenningsson

      Hej Tjofsan!

      Vad roligt att du hittat till min blogg! :) Desto tråkigare att höra att det uppstått konflikter mellan dig och din kille. :( Jag tänker mig att det måste vara en jättejobbig situation för er båda. Vi med Aspergers syndrom är ju väldigt olika så därför är det svårt för mig att ge något generellt tips på hur ni kan lösa situationen. Men – tankar har jag i alla fall och här kommer de. :)

      Jag känner igen mig i din beskrivning av du har mycket energi medan din kille har lite. Den obalansen upplever jag också ofta mellan mig och andra människor. Jag skulle väldigt, väldigt gärna vilja orka lika mycket som de. Jag skulle väldigt gärna vilja gå på alla loppisar, alla utställningar, alla föreläsningar och se alla filmer på bio, men tyvärr så orkar jag inte det. I mitt fall beror det främst på att vardagen tar väldigt mycket energi, men orsakerna kan vara olika för olika personer.

      Nu lever inte jag i en relation, och ett vänskapsförhållande är ju inte riktigt jämförbart, men det jag brukar göra är att prioritera och planera. Jag kan inte göra allt, utan jag får välja några saker. Jag brukar även planera in en eller flera vilodagar före sådana aktiviteter som tar mycket energi, men vissa aktiviteter måste jag avstå helt p.g.a. att de tar så mycket energi att jag ligger helt utslagen i sängen i en vecka efteråt. Om jag levde i en relation skulle det nog tyvärr bli så att min partner fick anpassa sig efter min energinivå, för om jag överträder min energinivå så blir jag sjuk och går in i väggen. Dock har jag full förståelse för att du tycker att det är jobbigt att anpassa dig efter din killes energinivå. :/

      Det är vanligt att personer med Aspergers syndrom behöver tydlighet, men det är inte alltid personen själv och omgivningen har samma syn på vad som är tydligt och inte. Många tycker t.ex. att ”Ge den här boken till Anna” är tydligt. Jag tycker att det är en högst luddig mening. ;) Tydlighet är enligt mig: ”Ge den här boken till Anna nu. Hon är i personalrummet. När du har gett boken till Anna är det viktigt att du kommer tillbaka hit för då ska vi planera morgonmötet.” En del av oss har svårt att höra det som inte sägs, d.v.s. att läsa mellan raderna och då kan det förstås lätt bli missförstånd åt båda håll. Kanske är det så för din kille, att han har svårt att läsa mellan raderna och därför ”missar” en del av det du säger? Jag förstår att det är frustrerande (säkert för honom också) när det blir missförstånd, men kom ihåg att det varken är ditt eller hans fel. Ni har bara olika sätt att fungera. :)

      Jag förstår att du blir sårad för att din kille har svårt att visa att du betyder mycket för honom. Kan det vara så att din kille har svårt att VISA känslor, d.v.s. att han känner jättestarkt för dig men inte vet hur han ska göra för att visa det? Kanske är han osäker på vad du förväntar dig? Många, men inte alla, med Aspergers syndrom har svårt att läsa av kroppsspråk, så även om omgivningen visar vad de vill och förväntar sig så är det inte säkert att man märker det. För många fungerar det bäst om allting sägs med ord, då kan det många gånger bli färre missförstånd och konflikter.

      En del – men absolut inte alla – med Aspergers syndrom har också svårt att förstå hur andra människor tänker och att alla inte fungerar som de. Det handlar inte om egoism eller ovilja att förstå, utan om att det kan vara svårt att förstå hur andra människor tänker och känner om de inte berättar det. Då kan det vara bra att tydligt berätta hur man tänker och känner, för personen i fråga vill förmodligen både lyssna och bry sig, men för att kunna göra det måste hen ju först förstå. :)

      Vi med Aspergers syndrom är som sagt väldigt olika så jag vet inte hur din kille fungerar, men ett tips är att ni sätter er ner och pratar ordentligt. Berätta för varandra hur ni fungerar och hur ni tänker och känner i olika situationer. Det kommer inte ändra på era sätt att fungera, men kanske kan det ge er lite bättre insikt i hur den andre tänker, känner och vill ha det?

      Jag hoppas att det kommer att gå bra för er! :)

      //Johanna

  7. Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m. Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.

    Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.

    Vill gärna blogga om det här!

    Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning osv.

    Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.

    Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.

    Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.

    Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!

    Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.

    Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m.

    Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.

    Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!

    Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.

    I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

    Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.

    För kontakt:

    // mia2@home.se

    • Johanna Svenningsson

      Hej Mia!

      Vad kul att du hittade min blogg! :)

      Du verkar verkligen ha fått kämpa riktigt hårt och ha gått igenom många svåra saker. :( Jag skickar en massa kramar till dig! Jag tycker att du är grymt stark som kämpar på! Jag beundrar det, för ibland har jag själv svårt med det där, att liksom hålla ångan uppe och fortsätta framåt.

      Tack för att du berättade om din blogg! Jag ska självklart gå in och läsa den. :) Det är ett viktigt ämne du skriver om.

      //Johanna

  8. Hemsida: miamiamia.bloggplatsen.se

  9. ”jag försöker alltid vara rak på och ärlig, men ibland så tolkar han innebörden i det jag säger på ett helt annat sätt än vad jag menar…”

    Jag tror det är viktigt att försöka vara TYDLIG och prata LÅNGSAMT/LUGNT (inte överdrivet långsamt/lugnt) och om en sak i taget så att din pojkväns hjärna inte behöver jobba lika mycket med att tolka vad du säger. Så mitt tips är vara tydlig, saklig och lugn.

    Jag tror inte att man inte får ha alltför stort bekräftelsebehov om man är tillsammans med en människa med Aspergers syndrom eftersom många aspergare nog tyvärr är ganska dåliga på att visa känslor. Det ligger liksom i diagnosen. Jag tror också är också viktigt att du lär dig skilja på att ”visa känslor” och att ”ha känslor” dvs din pojkvän kan mycket väl ha mycket starkare känslor för dig än han visar.

  10. ”Vi älskar varandra men är väldigt olika och dessutom har vi ett distansförhållande, vilket betyder att när jag kommer och är hos honom så stör det hans rutiner och då kan jag bli sårad för att han inte liksom kan ”visa” mig att jag betyder mycket för honom.”

    Kriterie A1, A3 och A4: http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Neurospykiatriska-funktionsnedsattningar/Diagnoskriterier-for-Aspergers-syndrom/

    Jag tror tyvärr att du måste sänka dina krav på att han ska visa dig hur mycket du betyder för honom. Kanske kan ni mötas på halva vägen? Han kanske kan lägga in en påminnelse i mobilen att han 1 gång i veckan/månaden ska visa sin uppskattning för dig (för att han logiskt förstår att du vill att han ska visa det det men inte för att han har behovet att visa dig det) och du kanske kan lära dig att han troligtvis har mycket starkare känslor för dig än han visar?

    Jag tror det här är ett väldigt vanligt problem i relationer mellan aspergare och normalstukade människor.

  11. Ja du har så rätt i att man måste prioritera roliga saker trots att det tröttar ut en för det står ju så mycket för ens livsglädje! Men samtidigt vara medveten om att det ger konsekvenser och inte förvänta för mycket av sig själv då det gäller att orka med. Har du hört talas om skedteorin? Tycker den är bra. Att man har en begränsad ork, mer än för de flesta och ta hänsyn till det…

    • Johanna Svenningsson

      Det är helt sant att de roliga sakerna står för mycket av ens livsglädje, och livsglädje är viktigt! Skedteorin hade jag inte hört talas om, så jag googlade den. Den verkar jättebra! :)