Gästbloggare

Ledig, arbetsamt och avkopplande – Vem bestämmer det?

Många gånger har folk frågat mig vad jag har för intressen, om jag dricker kaffe, vad jag gillar för slags musik och vilken årstid jag tycker bäst om. Detta är frågor som vi människor ofta ställer till varandra eftersom vi vet att alla är olika när det kommer till att tycka om och inte tycka om. Vi har olika intressen, olika musiksmak, vi gillar olika årstider och alla dricker inte kaffe. Att det är så är allmänt känt och accepterat (även om barn som inte tycker om att leka och vuxna som inte tycker om att kallprata ofta verkar utgöra undantag för vad som kan accepteras).

Vad folk betydligt mer sällan frågar mig (faktum är att det bara hänt ett fåtal gånger) är vad jag tycker är arbetsamt och vad jag tycker är avkopplande. Här tycks det nämligen finnas en norm som talar om vad vi människor ska tycka och tänka. Normen säger t.ex. att det ska vara arbetsamt att jobba övertid och avkopplande att promenera i skogen. Den anger också hur arbetsamma olika saker ska vara, och vissa saker – som t.ex. att knyta skorna – ska inte vara arbetsamma alls. Dessutom säger normen att om man inte ägnar sig åt någon form av anställning/företagande, studier, arbetsträning eller daglig verksamhet så är man ledig. Om man däremot ägnar mer än åtta timmar per dag åt något av ovanstående, då jobbar man enligt normen för mycket och behöver koppla av.

Vad som väldigt ofta tycks glömmas bort är att alla människor inte fungerar enligt den här normen. Det finns människor som tycker att jobbet är det mest avkopplande som finns och som blir stressade av skogspromenader och andra, enligt normen, avkopplande aktiviteter. Det finns människor som tycker att det är väldigt arbetsamt att knyta skorna men inte alls arbetsamt att skriva en roman. Det finns människor som tycker att det är avkopplande att lyssna till trafikbrus men som blir helt utmattade av att ligga på stranden.

Själv är jag hemma med aktivitetsersättning och klassas därför ofta som ledig. I själva verket arbetar jag en stor del av min vakna tid och för det mesta börjar arbetet så fort jag klivit upp ur sängen. Då ska jag dra upp persiennen, klä på mig, göra frukost, borsta tänderna, diska och bädda sängen. Sedan ska jag kanske ta på mig skorna, låsa dörren, gå till affären och bedöma avstånd på vägen dit, ta kattmat och juice, ta upp plånboken, betala i kassan, stoppa ner plånboken, packa ner varorna, bedöma avstånd på vägen hem, hålla balansen i spiraltrappan ner till tvättstugan, boka tvättid, hålla balansen i trappan upp igen, låsa upp dörren, ta av mig skorna, packa upp kattmaten och juicen och lägga undan påsen.

Alla dessa saker tar väldigt mycket energi för mig, men enligt normen är de inte arbetsamma. Därför ses det ofta som att jag är ledig och kopplar av när jag i själva verket jobbar väldigt hårt och blir väldigt trött.

 

 

 

 

Johanna Svenningsson

Jag är kattmänniska, hästtjej och västgöte i exil. Jag är bokslukare, biblioteksfantast och skrivande iakttagare. Jag älskar mina vänner, hösten, handskrivna brev och mysiga ridturer i skogen. Jag har Aspergers syndrom - en form av högfungerande autism - samt DCD (Developmental Coordination Disorder) som innebär att jag har en störd utveckling av koordination och motorik. Båda diagnoserna är s.k. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det här är bloggen om mitt liv med dem.

Inlägget är kategoriserat som: Okategoriserade

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. :( Jag brukar få kommentaren: ”men vill du inte ha ett jobb”?
    Nej, jag vill inte jobba. Inte för att jag är lat utan för att jag blir sjuk av det och jag vill inte bli sjukare…
    Det anses normalt att man mår bra av att ha ett jobb. Många förstår inte att arbete, även om det skulle vara anpassat på alla sätt, kan göra en sjuk.

    • Johanna Svenningsson

      Jag förstår dig och jag känner verkligen igen mig. Normen säger att alla människor mår bra av att jobba, men så är det ju inte. Även jag tillhör dem som faktiskt blir sjuk av att jobba. Det gör ont när jag tänker på det, för jag skulle så innerligt gärna vilja jobba med mitt skrivande. Det finns bara en sak jag hellre vill och det är att må bra, att inte gå sönder. Även om jag älskar skrivandet så måste min hälsa gå i första hand, och jag vill ju inte göra mig själv illa, vilket faktiskt är vad jag gör när jag jobbar.

  2. Vilket viktigt ämne du lyfter. Tror att det är väldigt många som inte alls förstår att livet för vissa kan ta mer kraft än arbetsplatsjobbandet. Och det här med helger och ledigheter från jobb och skola är sällan samma sak som vila för alla.

    • Johanna Svenningsson

      Vad roligt att du tycker att det är ett viktigt ämne. :)

      Ja, det känns som att det är många som inte förstår att arbetsplatsjobbandet inte alltid är det som tar mest energi. Det tror jag beror på den här normen, att vissa saker ”ska” ta mer energi, andra mindre och vissa ingen energi alls. Det är ungefär som att det finns en norm som utgår från att alla människor är heterosexuella. Även om majoriteten de facto är det, så är inte alla det.

      Nej, precis, att vara ledig från jobb eller skola behöver verkligen inte vara liktydigt med vila.

  3. Jag tycker att det är så intressant att läsa din blogg! Min dotter är för tidigt född och har en cp-skada,. Hon har även syntolkningssvårigheter! Cp-skadan gör att hon har lite svårt att gå så den funktionsnedsättningen syns ju! Perceptionsproblemen däremot är ju lite jobbigare då det ej syns! Nu ska hon ta studenten och tur är väl det för nu behövs verkligen ledighet! Det går bra för henne i skolan men det tar verkligen all kraft hon har så i dagsläget orkar hon inte studera vidare vilket många tycker är konstigt då hon har bra betyg! Men man ska ju inte behöva bli sjuk på kuppen! Som sagt: det är väldigt intressant att lösa din blogg för det är då mycket som du skriver som jag känner igen hos min dotter! Jag har sagt till henne att börja följa din blogg för jag tror att det är bra och skönt att läsa sådant som man känner igen sig i! Vill med detta bara säga tack för att du skriver här på 1177 :) /Anna-Karin

    • Johanna Svenningsson

      Vad roligt att du tycker att bloggen är intressant! :)

      Jag förstår helt och fullt att syntolkningssvårigheterna är jobbiga för din dotter. Dels kan det ju vara svårare att få förståelse från andra när funktionsnedsättningen inte syns, dels kan ju syntolkningssvårigheterna ställa till det i så otroligt många situationer. Jag förstår att skolan tar mycket kraft för din dotter, men jag tycker att det är grymt starkt att hon kämpar på ändå! Och vad skönt att det går bra för henne. :)

      Nej, man ska verkligen inte behöva bli sjuk på kuppen. Även om det såklart är jättetråkigt att din dotter inte orkar plugga vidare så verkar hon ha kännedom om sin energinivå och det är definitivt någonting riktigt bra! Jag har först det senaste året börjat hitta en lagom aktivitetsnivå och har nu förstått hur viktigt det är att inte köra slut på sig själv.

      Skoj att du tipsat din dotter om min blogg! Hon är väldigt välkommen hit. :) Tack själva för att ni läser!

      //Johanna