Gästbloggare

Jo. Min hjärna fungerar visst såhär.

Sedan jag var hos neurologen första gången har jag märkt att jag blivit mycket säkrare på mig själv. Jag har fått bekräftat att det faktiskt är möjligt att fungera så som jag upplevt att jag fungerar, och jag har fått bekräftat att jag fungerar just så. Tidigare har andra människor kommit med så många ifrågasättande kommentarer att jag själv börjat tvivla på mitt sätt att fungera.

”Men kan du verkligen bli så trött av att bara gå hemma? Att du blir trött förstår jag, men trött?”
”Haha, det kan väl inte vara ansträngande att hänga upp duschhandduken heller!”
”Men varför ser du inte detta? Du såg ju det där? Handlar det inte bara om att du är okoncentrerad?”
”Fast det handlar väl om att du inte förstår ansiktsuttrycken? Att inte se dem går väl inte?”
”Fast det där (automatisering och syntolkningssvårigheter) kan väl inte vara ett stort problem? När man har asperger brukar väl de sociala svårigheterna vara störst. Det står ju till och med när man läser om det, så det måste väl vara så för dig också.”

Till slut har jag tänkt:
”Jag kanske inte blir så trött i alla fall? Jag kanske börjar bli hypokondrisk igen?”
”Nej, så jobbigt kanske det faktiskt inte är att hänga upp duschhandduken. Jag överdriver nog.”
”Oj, jag kanske har stora koncentrationssvårigheter som jag själv inte märker, men som andra märker. Jag kanske bara inbillar mig att jag ”inte ser”.
”Hmm, ja, jag har ju också förstått att det ofta verkar vara så. Jag tycker inte att mina sociala svårigheter är mitt största problem, men det kanske de är, bara att jag har missat det. Det är säkert de som är huvudsymtomen trots allt.”

Jag har tänkt att de andra nog har haft rätt. Jag har tänkt att jag nog överdrivit många av mina svårigheter, att det i själva verket nog handlat om att jag varit gnällig och inte försökt tillräckligt. Jag har tänkt att det nog är andra som vet hur jag fungerar och inte jag. Man kan t.ex. omöjligt ha så svårt att tolka synintryck för då skulle det finnas massor av information om det.

Samtidigt har jag känt:
”Nej, de andra har fel. Att hänga upp duschhandduken tar väldigt mycket energi för mig.”
”Nej, jag är inte okoncentrerad. Jag är hyperfokuserad, men jag ser inte.”
”Nej, mina huvudsymtom är automatiseringssvårigheter och att jag helt enkelt inte ser. Så är det även om andra människor påstår att det borde vara på ett annat sätt.”

Nu vet jag att det visst är möjligt att fungera så som jag känner att jag fungerar, och jag vet att jag fungerar just så. Jag vet att man visst kan ha svårt att se ansiktsuttryck och att man kan bli fruktansvärt utmattad av att inte kunna automatisera. Och jag vet att en hjärna kan fungera som så att de stora svårigheterna är just automatisering och syntolkningsproblem. Min hjärna är en av de hjärnor som fungerar just så, oavsett hur andra människor anser att den bör fungera. Oavsett vilken information som finns eller inte finns att läsa. Oavsett faktasajter som vill tala om för mig vilka mina största svårigheter är och vilka som inte är lika stora. Oavsett precis allting.

 

 

 

Johanna Svenningsson

Jag är kattmänniska, hästtjej och västgöte i exil. Jag är bokslukare, biblioteksfantast och skrivande iakttagare. Jag älskar mina vänner, hösten, handskrivna brev och mysiga ridturer i skogen. Jag har Aspergers syndrom - en form av högfungerande autism - samt DCD (Developmental Coordination Disorder) som innebär att jag har en störd utveckling av koordination och motorik. Båda diagnoserna är s.k. neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och det här är bloggen om mitt liv med dem.

Inlägget är kategoriserat som: Okategoriserade

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Oavsett vilken information som finns eller inte finns att läsa. Oavsett faktasajter som vill tala om för mig vilka mina största svårigheter är och vilka som inte är lika stora. Oavsett precis allting. Ni kan dra åt Häcklefjäll hela högen för som man känner sig själv känner man andra känner man inte mig!

    • Johanna Svenningsson

      Hmm, kan du utveckla det där? ;) Vilka ska dra åt Häcklefjäll och varför?

  2. Brukar du ta ögonkontakt utan att ”se”? Det gör jag, nu för tiden. Men jag kan inte läsa av vilket folk har svårt att förstå :-( Jag har ju också aspergers syndrom. Fick diagnos för fem år sedan. Jag har lärt mig att ta ögonkontakt efter det.

    • Johanna Svenningsson

      Ögonkontakt är viktigt för mig eftersom det gör att jag upplever att jag får bättre kontakt med den jag pratar med. Även om jag inte alltid ”ser” så ger ögonkontakt mig en starkare känsla av connection. Detta förutsätter dock att personen sitter mittemot mig, om hen sitter på något annat vis blir det svårare för mig att hålla ögonkontakt eftersom jag då inte alltid uppfattar om jag tittar i personens ögon eller någon annanstans. Detta har med bristande rumsuppfattning och avståndsbedömning att göra.

      När jag umgås i grupp måste jag aktivt tänka på att hålla ögonkontakt, för då har jag svårt att avgöra exakt var var och en befinner sig i förhållande till mig. Det blir väldigt fort rörigt.

      Vad tråkigt att folk har svårt att förstå att du inte kan läsa av. :( Jag kan inte heller läsa av, såvida inte personen i fråga har en långsam och tydlig ansiktsmimik så att jag kan se ansiktsuttrycken.

  3. Fortsätt att känna dig säker på dig själv,för det som alla med sina kommentarer kan ju inte ha samma kunskaper och utbildning som en neurolog har.Dom flesta har nog bara läst artiklar från kvällstidningar rakt av och därmed skaffat sig kunskap tycker dom.Den som fått sin diagnos skaffar sig kunskap genom att läsa allt om asperger eller andra diagnoser och därmed kan mer om det än vanliga människor.För en del som har jobb,ekonomi,familj och livet fungerar som det ska har nog svårt att ta in att det finns människor som har svårigheter och inte kan allt det som dom kan,det är nog samma sak med sjukdomar som är ovanliga så har dom svårt att förstå det med.Själv har jag andra sjukdomar inklusive asp/adhd och har märkt och känt en misstro mot det,men jag har förstått att deras kunskap om det har varit mycket dålig.Så fortsätt med att vara säker på dig själv och sålla bort alla dåliga kommentarer.Det märks på det du skriver att du har mycket innanför pannbenet och är trovärdig och kunnig

    • Johanna Svenningsson

      Tack för ditt fina och kloka inlägg! :) Jag tror också att det kan vara svårt att förstå att det finns människor som inte kan leva sitt liv i det tempo som förväntas att man ska leva sitt liv i. Många tänker nog: ”Men det är ju bara att…” men om man t.ex. har svårt att automatisera eller har en ojämn begåvningsprofil så är det ju inte så. För mig är det t.ex. ”bara att stava rätt”, men jag måste vara medveten om att det för någon som har dyslexi kanske istället är väldigt svårt.

    • Johanna Svenningsson

      Tack för ditt fina och kloka inlägg! :) Jag tror också att det kan vara svårt att förstå att det finns människor som inte kan leva sitt liv i det tempo som förväntas att man ska leva sitt liv i. Många tänker nog: ”Men det är ju bara att…” men om man t.ex. har svårt att automatisera eller har en ojämn begåvningsprofil så är det ju inte så. För mig är det t.ex. ”bara att stava rätt”, men jag måste vara medveten om att det för någon som har dyslexi kanske istället är väldigt svårt.

  4. Jag tror att det är jätteviktigt att lita på sin egen magkänsla kring hur man fungerar (jag är kass på det, men jobbar på saken, och det är bra att bli påmind). Oavsett vad andra säger – DU vet bäst om dig.

    Kram!

    • Johanna Svenningsson

      Jag tror också att det är jätteviktigt att lita på sin egen magkänsla angående hur man fungerar. Förut kände jag tvärtom, att det var viktigare att lyssna på andra, men nu har jag förstått att det inte är så, utan att det viktigaste är att jag lyssnar på mig själv. Vad bra att du också jobbar på den saken! :)

      Kram!

  5. Funderar du något på om din aspergerdiagnos inte stämmer med tanke på det du skriver om att dina största problem kommer av dina syntolkningssvårigheter?

    • Johanna Svenningsson

      Jag har haft många funderingar kring den saken, men efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag anser att aspergerdiagnosen stämmer. Även om det ofta sägs och skrivs att de symtom som utgör diagnoskriterierna är de s.k. huvudsymtomen, så står det faktiskt ingenstans att dessa symtom MÅSTE vara de mest framträdande. Det står bara att dessa symtom måste FINNAS, och det gör de ju i mitt fall också.

  6. ”Hmm, kan du utveckla det där?”

    Jag tolkade det du skrev som att du sa till alla som säger sig veta mer om dig än du själv gör att dra åt Häcklefjäll.

    • Johanna Svenningsson

      Aha! Så menade jag absolut inte, så det var bra att jag fick veta att det kan tolkas så. Kanske borde jag formulerat mig annorlunda.

  7. Hej. Min son är 11 år och fick sin diagnos för 1,5 år sedan. Det gjorde enorm skillnad för honom att veta varför han fungerar som just han gör och att hans känsla av att fungera annorlunda än andra, faktiskt stämmer. Han/vi har nu lärt oss hur extremt viktigt det är att lyssna på just hans behov i varje situation som berör just honom.
    En av sakerna som får honom (och mig) att må bra är när jag läser din blogg för honom :-) Så stort tack för varje gång du skriver! /Jessica

    • Johanna Svenningsson

      Hej Jessica och sonen!

      Vad skönt att din son fick sin diagnos i så tidig ålder! Jag förstår verkligen att det gjorde skillnad för honom att få veta varför han fungerar som han gör och varför han känner sig annorlunda. Så jättebra att både han och ni har lärt er att se till hans behov, för om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ju ens behov ibland vara helt motsatta.

      Vad underbart att han och du mår bra av att läsa min blogg! :) Det mådde jag bra av att höra! ;) Tack själva för att ni läser!

      //Johanna

  8. ”Jag tolkade det du skrev som att du sa till alla som säger sig veta mer om dig än du själv gör att dra åt Häcklefjäll.”

    Jag tolkade det som att du lyssnar på din magkänsla och att du insett att du känner dig själv bäst. Det är ju ingen idé att alltid lyssna på människors okunskap och allmänna spekulerande :)

  9. Kanske borde jag formulerat mig annorlunda.

    Kanske borde jag tolkat dig annorlunda.

  10. Känner igen mig om det du skrivit. De flesta människorna har massa åsikter om en fast man inte har bett om det…

    Jag har tre systrar och en av de umgås jag inte längre med. Hon har psykat mig i många år på alla möjliga sätt.
    Har förlåtit henne för mammas skull men till sist fick jag nog och valde det viktigaste, mig själv.

    Hon tycker att jag är egoistisk person som bara tänker på mig själv, åsikter om mitt privatliv, familjeliv, samliv i stort set allt.
    Jag trodde på henne om allt och mådde ännu sämre men hon är mycket duktig och få en att tycka som hon. Riktig manipulativ.
    Hon börjar alltid sin mening med att det är vetenskapligt bevisat, på så set fick hon mig att tro på det hon sa.
    Jag har bra kontakt med mina andra två systrar. Min äldsta syster har inte heller någon kontakt med henne, hon orkade helt enkelt inte lyssna på hennes svammel.
    Jag har alltid trott att jag är lat, egoistisk, elak och en pinsam person.
    Först och främst på grund av all mobbing jag har utstått hela mitt liv och sedan trott på allt min syster sa om mig.
    Hon har till och med sagt att jag har lurat hela psykatrin. När jag har berättat det till min läkare och terapeut har de skrattat..
    Fortfarande sitter mycket kvar i mitt huvud om saker hon har sagt om mig, det gör så fruktansvärt ont :(
    Jag har varit med om mycket trauman som barn, tonåring och början på mitt vuxenliv.
    Efter att jag träffade min man har jag äntligen fått upprättelse och en som alltid står vid min sida. Jag älskar honom och för att han älskar mig som jag är.
    Nu som sagt är det väntans tider men det är ändå på rätt väg :)
    Det där du skrev om handuken stämmer så bra in på mig och ibland är det till och med jobbigt att ta sig till duschen ;)
    Det finns alltid en förklaring varför man är som man är och de som inte vill se eller förstå det är inget ha för mig. Vi har alltid huvudrollen i vår liv ;)
    Kramar

    • Johanna Svenningsson

      Vad ledsamt att du inte har någon bra relation med din syster. :( Det är inte lätt när man känner att någon inte är bra för en, och om det är en familjemedlem kan det såklart kännas extra jobbigt. Jag tycker ändå att du är jättestark som tagit hänsyn till dig själv genom att bryta en relation som inte kändes bra! Så skönt ändå att du har bra kontakt med dina andra systrar. :) Och vad bra att du har berättat det hela för din läkare och din terapeut, så att du inte går och håller det inom dig.

      Det kan verkligen vara lätt att ta åt sig allt som andra säger till en, och vissa människor tar åt sig mer än andra. Själv är jag en väldigt känslig person (även om det nog inte märks särskilt mycket när man träffar mig) och suger åt mig som en svamp av det folk säger. När jag var barn tog jag inte åt mig alls lika mycket, men som vuxen har jag tagit åt mig av det mesta. Det har blivit lite bättre på sistone, men jag behöver fortfarande jobba på att inte ta åt mig så mycket. Däremot faller jag aldrig för grupptryck, vilket känns skönt.

      Åh, vad härligt att du hittat en person som älskar dig som du är och som står upp för dig! <3 Det är du verkligen värd!

      Ja, eller hur! Att ta sig till duschen kan vara jobbigt ibland.

      Jättebra skrivet att vi alltid har huvudrollen i våra egna liv! Det har du så himla rätt i! :)

      Kramar