Gästbloggare

Lätt som en blankett?

CIMG1560-copy Favorit i repris.

 

Eftersom jag i och med flytten (förhoppningsvis) fått lite nya läsare tänker jag återknyta ibland till gamla inlägg. Och eftersom många av oss har det lite si och så med minnet kanske även vi får nytta av lite repetition.

I dag tänkte jag därför skriva en stump om blanketter och räkningar. Ni vet, kära läsare, de där vita kuverten som kommer hem till en med jämna mellanrum som kräver åtgärder såsom svar, ikryssade rutor (till och med det måste göras på ett speciellt sätt) eller inbetalningar. Och skulle man råka missa kommer det ännu fler kuvert, nu kanske även några bruna, med ännu fler byråkratiskt uppbyggda meningar och krångliga ord.

Själv får jag rysningar och eksem av blotta tanken på blanketter, det kliar redan lite smått i hårbotten, och jag är bara i mitten utav denna text. För den som vill ha lite inspiration hur man INTE bör göra har jag skrivit en text här. Och ännu en liten stump här.

Jag var ganska arg när jag skrev den texten ser jag nu. Man blir lätt det när man känner sig förminskad, trängd och dumförklarad. Och det är precis så jag känner mig när jag försöker tyda vad myndighetspersoner vill säga mig. Nu är det ju dessutom så att ord tillhör mitt yrke – jag kan det där med ord. Jag kan massor av saker, att fylla i en blankett tillhör bara inte en av dem. Därför har jag gett min pojkvän fullmakt att sköta allt mitt pappersarbete. Jag kan, utan överdrift, säga att det har förbättrat mitt liv avsevärt. Lite om det beslutet har jag skrivit här.

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Tove Lundin

    Du är absolut inte ensam, Ylva! För mig blev allt värre när jag var tvungen att börja klara av alla ”vuxengrejer” själv. Det blev bara jobbigare och jobbigare, nu vet jag att sådana saker alltid kommer vara (mer eller mindre) svåra för mig och har därför lärt mig att ta emot hjälp. Istället lägger jag min energi på annat (roligare) och försöker skippa det dåliga samvetet över det!

  2. Åhh tack för det du skrev! Jag känner så igen mig i allt! Speciellt inlägget om hur man inte ska göra. Jag gör så hela tiden. Har inte riktigt förstått vart mitt beteende kommit ifrån men nu vet jag, ADD. Jag hatar att få räkningar och är precis i en sådan ålder så man måste börja göra sånt själv (20). Och jag hatar det! Jag lyckas alltid betala allt dagen innan jag får påminnelselappen i brevlådan. Och kuverten hamnar av någon anledning alltid längst ner i en tidningshög som jag råkar hitta vid högst olämpliga tillfällen, typ när jag är sen till bussen (vilket jag förstås alltid är). Tack än en gång. då är jag inte ensam om detta.