Gästbloggare

Kurvor och mallar

bild-229För ett halvår sedan hade jag den stora äran att bli mamma till två bebisar, Astrid och Greta. Ganska så snart började de ”Goda Råden” droppa in. ”Snart kan du förvänta dig det här (haha)” eller ”Nu börjar snart den perioden (ojoj)”. Dessutom svämmar min inkorg och brevlåda över av brev med rubriker som ”Barnets utveckling steg för steg” osv..

För det mesta ler jag artigt och svarar haha eller ojoj. Mejlen raderar jag utan att öppna. Men inuti tänker jag det som jag nu tänker skriva med versaler: MAN KAN INTE FÖRVÄNTA SIG ETT SKIT I LIVET.

Ingen människa är stöpt i samma form, inte ens mina enäggstvillingar (fast de är så nära man kan komma). Vi är alla unika och om man vill göra sitt barn och sig själv en tjänst tycker jag att det är att INTE förvänta sig så mycket. Det är alla förväntningar som är själva problemet, tycker jag. Barnen är ju som de är. Men ju högre förväntningar vi har, desto större blir det som kallas ”handikapp” eller ”funktionshinder”.

Jag förstår att vissa mallar behövs, hade de som finns i dag funnits för 30 år sedan hade jag och många andra säkert kunnat få bättre hjälp.

Men jag tycker ändå att det är sorgligt att man knappt hunnit (bokstavligen) sätta sin fot på denna jord innan man ska föras in i kurvor, mallar och diagram. Det ska mätas, vägas och jämföras. Dessutom blir mallen man ska passa in i allt mer snäv.

Snart kommer den dan då vi som är utanför mallen blir majoritet. Då tycker jag vi får vara norm och den lilla klick som blev kvar får gå på extrakontroller där vi kan rynka lite bekymrat på ögonbrynen åt deras raka kurvor.

Riot!

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

7 kommentarer

7 kommentarer

  1. Tove Lundin

    Oj!! De flesta bebisar brukar väl vara tjocka så vitt jag vet..
    Mina vägde mindre än mjölkpaket när de kom, det däremot var lite oväntat. Nu är de två små knubbisar, precis som de ska va :)

  2. Jo, jag har märkt av det här med ständiga jämförelsehetsen, nyblivna föräldrar sinsemellan: ”Hen ligger över eller under kurvan”, etc.
    Det kanske värsta exemplet på denna jämförelsehets som jag har hört, är en nybliven mamma som sa nåt i stil med att ”inte trodde väl jag att jag skulle få en TJOCK bebis!”

  3. Tove Lundin

    Så sant Gunilla!
    RIOT, Barbro!
    Vad skönt att allt gick bra tillslut, Karin! Det måste ha varit tufft för den lille. Har också lärt mig att våga stå på mig mer inom vården i dag, det är viktigt!
    Det har du rätt i Tyra! Vi sticker nog alla ut lite här och var, gillar den beskrivningen :) Tycker inte heller att det ska finnas rätt och fel, överdrivet eller konstigt och hoppas du fortsätter vara du! RIOT!

  4. Ingen passar väl egentligen in någonstans till 100%. alla sticker ut lite grann överallt, det är det som är att vara en person tänker jag. Orättvisan är bara att alla sticker ut mer eller mindre, jag har alltid stuckit ut i klassen eftersom att jag pratar ”överdrivet” mycket och varit ”konstig”. å de får man skit för, av folk som känner att de så gärna vill göra rätt. Men ingen gör u helt rätt! Eller så finns det egentligen inga rätt och fel?

    Fast när man känner att man måste göra som alla andra för att man inte vågar göra något annat, då gör man ju något ”normalt” fast inte något rätt.

    Jag önskar mig ett människoanpassat samhälle! RIOt!

  5. Jag brukar säga att allt är på gott och ont. Min son följde inga kurvor förutom sin egen när han föddes. Snarkade, hostade, sov ekremt mycket och åt ganska lite men då ha hela tiden gick upp lite i vikt ansågs det vara ok. Han började hosta, vi sökte och de tyckte det var konstigt för bebisar som är ett par månader skall tydligen inte hosta men det var nog inget fel. Han ratade bröstet fick ersättning och började gå upp i vikt, fortsatte hosta och sen en dag pep det när han andades. Det visade sig att han hade dubbelsidig lunginflammation, troligtvis fostervattensresten i lungorna sen födseln som skapat det och det som gjort att han inte velat äta, kunnat äta, hostat etc. Hade BVC i mitt fall och barnläkaren vågat lita lite mer på normens kurvor hade min son nog kunnat fått det lite lättare i sina första 3-4 månader men resultatet är att jag har en frisk son som idag är 3 år och 3 månader men man undrar ju hur det hade varit om man inte hade varit första gångs förälder och vågat stå på sig mer.

    Älskar att samhället blir mer och mer flexibelt men samtidigt känns det som att det blir lättare att falla mellan stolarna och sen bli bortglömd… tack för en bra blogg med mycket fina tankar om livet och dess utmaningar.

  6. Ja visst är det lite konstigt. Klart att det är viktigt att man kollar för att se så barnet inte har nån sjukdom eller så. Men jag håller med om att det är snävt som 17. Man säger att alla är unika men man får ändå inte sticka ut. Knepigt…

    RIOT!!!

    http://barbroa.blogspot.se/

  7. Håller verkligen med dig! Varför ska alla in i fack istället för att få vara den unika person man är? Såg t o m på nyheterna att de börjat mäta BMI på spädbarn för att se att de inte utvecklar fetma….Mina barn har varit mulliga i perioder och smala som pinnar ett år senare och idag fullständigt ”vanliga”. Nej, låt varje individ få en chans att utvecklas enligt sina förutsättningar!!!!