Gästbloggare

Slutbloggat

Det har nu gått ett år sedan jag opererades. Det var omkring en månad efter min sista cellgiftskur.

Tänk att det bara var ett år sedan, men samtidigt känns det som väldigt länge sen. Tiden som förflutit sedan beskedet och operationen känns lång eftersom det har hänt så otroligt mycket under det gångna året. Men samtidigt känns det som mycket kort tid eftersom jag minns det som om det var igår. Kroppen minns varje krämpa i varenda liten  muskel och litet ben.

Trots att kraften sakta men säkert kommer tillbaka känner jag fortfarande av spåren som cellgifterna satt i kroppen och som verkar ta god tid på sig att klinga av – om de nu någonsin kommer att försvinna. Jag är i en fas att acceptera och att lära mig leva med vissa av efterverkningarna. Mitt fysiska har trots allt gjort större framsteg och ser betydligt friskare ut än vad jag invändigt känner..Jag har nu till exempel en rejäl kalufs på huvudet. Jag har kommit igång med träningen på allvar och tränar mer än vad jag gjort tidigare men konditionen är ändå inte vad den varit.

Även om vintern slagit till sent i år märks det att dagarna  redan blivit längre och ljusare för varje dag. Jag jobbar och livet har normaliserats. Cirkeln är snart sluten.

Med detta inlägg sätter jag punkt för mitt bloggande för ett tag. Jag vill än en gång tacka alla er som stöttat mig under resan. Jag kan inte nog visa min uppskattning. Ert stöd har varit oerhört värdefullt! Vilka energikickar ni kommit med, ni har varit fantastiska! Och jag har blivit rörd till tårar åtskilliga gånger. Och blir det än idag vid blotta tanken. Från djupet av mitt hjärta ett stort tack!

I överenskommelse med 1177 Vårdguiden har jag beslutat att låta bloggen ligga kvar och hoppas att en och annan som precis har påbörjat sin bröstcancerresa kan hitta stöd och kraft på vägen.

En av åtta kvinnor insjuknar i bröstcancer. Så vanligt är det. Men det betyder också att bakom varje kvinna som fått sin bröstcancer så finns det sju kvinnor som kan stötta och hjälpa, för att inte nämna alla män!

Därför är min förhoppning också, genom att låta bloggen ligga kvar, att nuvarande och kommande läsare ska kunna få tips och ideer om hur man kan stötta en cancersjuk mor, dotter, vän, granne, kollega eller annan närstående. För jag, och framför allt mina barn, hade haft en betydligt tuffare resa om vi inte fått det otroliga stöd från nära och kära i vår omgivning. Var och en kan alltid göra någonting för att hjälpa och stötta. Om inte annat, så bara finnas till för en kram.

Önskar er allt gott!

En stor styrkekram.

Sonya

En kram från brorsdottern Nina Baresso ligger aldrig långt bort. Tack Nina för ditt stöd och de goda skratten. En kram från brorsdottern Nina Baresso ligger aldrig långt bort. Tack Nina för ditt stöd och de goda skratten.

 

 

Sonya Aho

Att få ett cancerbesked är omtumlande. Allt ställs på sin spets och plötsligt är det något "annat" man inte bett om som styr och ställer med ens liv. Tankarna och känslorna hinner inte med. Men det finns inget ont som inte har något gott med sig.

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Jag har genomgått 4 cytostacia och 6 cyto var vecka. tufft men okey. Operation den 13 Januari-16. Dags datum 10 mars. har haft 12 strålning av 25. ser framåt. Det är heltidsarbete med denna strålning i 25 dagar. Anhöriga kör mig mellan Helsingborg och Lund. Vänner stöttar mig och jag kämpar. Gulliga sköterskor uppskattas väldigt mycket. Naturligt vis också övrig personal. Ett minus är naturligtvis politiker som inte ser problem inom vården. Jag ser fram emot mitt gråa hår som håller på att växa fram. för jag tänker slänga peruken den 28 maj och åka till Mallis med barn och 1 barnbarn 1 år. Tänk jag skall baka sandkakor och bada med protes.

  2. Så underbart jag såg inte alla inlägg är ingen van bloggare men nu jublar jag när jag ser att du är frisk massor av hälsningar till dig och det du måste betytt för andra kvinnor som blivit sjuka önskar dig o de dina allt gott i livet
    Gertrud