Gästbloggare

Har så mycket att tacka för…

Jag sitter här och tänker igenom året som gått. Jag vaknade tidigt och trots att klockan nu är halv elva på förmiddagen sover de skollediga barnen fortfarande. Tiden kring jul är en hektisk tid för många. Dag och natt omkullkastas och nya vanor upprättas. Jag funderar över det gångna året. Vilket otroligt händelserikt år. Jag fick min sista cellgiftskur den 17 december 2012. Under hösten 2012 kämpade jag stundvis med kraftlöshet, kroppsverk och ett underliggande illamående. Samtidigt skulle allt fungera hemma, barnen stöttas och deras mod skulle hållas uppe medan de såg att jag periodvis inte var den mamma de var vana vid. Men allt detta har gjort att våra band blivit allt starkare.

Den sista cellgiftskuren var den värsta av de sex jag totalt fick.Därför blev förra jul och nyårsfirandet allt annat än vad jag önskat. Jag hade värk i hela kroppen och var så svag att jag fick isolera mig för att infektionsrisken var stor. Exakt en månad efter sista cellgiftskuren blev jag opererad och sedan följde en intensiv period av dagliga strålbehandlingar i en månad. 

Under våren växte håret sakta ut igen och nu har jag en nätt liten afrofrisyr som jag trivs med allt mer. Kanske väljer jag att även fortsättningsvis ha en kort frisyr trots att jag hela livet haft axellångt hår. Jag har alltid haft nästintill spikrakt hår men nu har jag härliga lockar över hela huvudet. Det är en ny look och känsla som jag inte känner igen mig i. Ibland måste titta mig två gånger i spegeln för att va säker på att bilden i spegeln är jag. Jag hoppas jag får behålla mina lockar även efter att håret växt och blivit klippt.Har ännu inte bestämt mig om jag även i fortsättningen ska ha kort frisyr. Jag inser att om jag inte har större problem än att fundera över om jag skall ha långt eller kort hår – då har jag verkligen små problem

Jag sitter och tänker på allt stöd jag har fått under min cancerresa. Allt stöd från familjen, syskon och svägerskor, från grannar och gamla vänner och nya vänner och inte minst från er bloggläsare som kommit med ett fantastiskt stöd, och uppmuntran på vägen. Ni har gett mig ett fint gensvar med värdefulla och tänkvärda inlägg. Jag blir också alldeles varm i hjärtat när jag tänker på rehabiliteringstiden på Mösseberg och alla fina vänner jag träffade där och som säkert kommer att följas åt och stötta varandra genom livet. Vad otroligt värdefullt det är att möta människor som befinner sig i samma båt som en själv.

Stort tack för alla fyllda kastruller, för blommorna, för hembesöken då ni stått vid spisen och lagat mat medan jag legat på soffan och tagit igen mig. Tack för de helande kiten som heliga oljor, sand, rökelse och lugnande musik och tack för ännu mer blommor. Tack Izla och Maja för att ni så generöst delat med er av era erfarenheter. Tack Shikran för stentavlan med de fina uppmuntrande orden på. Tack Rima för din ständigt närvarande omtanke. Tack käraste syster Nursel för att du varit en trogen följeslagare på alla sjukhusbesöken och för att du och Dikran drog mig ut på välgörande promenader i vårsolen. Tack Eva för alla uppmuntrande och stärkande samtal Tack min livskamrat Romil för all stärkande kärlek. Och tack till er alla som gjort saker för mig som jag inte har nämnt här.

Vilken energikälla era vänliga gester och ord har varit! Den största tacksamhetsskulden har jag trots allt till sjukvården och all sjukvårdspersonal som gjort avvägningar och gett mig rätt behandling för att tillfriskna. Stort tack till mina läkare Gerard och Fuat och kontaktsköterskan Maria och behandlingssköterskan Martina. Er insats har varit ovärderlig.

Jag kan ärligt säga att jag inte hade klarat denna behandlingsresa på samma sätt utan allt det fantastiska stöd jag fått från olika håll.

Jag står i evigt tacksamhetsskuld till alla er.

SAM_5430På Mösseberg kom jag ordentligt igång med träningen.

Jag och syrran på släktkalas i höstas Jag och syrran på släktkalas i höstas

 

SAM_5217Med min favorit brorsdotter Nina. Hon bjuder på sig själv och ger så mycket energi, sprider mycket glädje och skratt omkring sig.

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)