Gästbloggare

Så mycket vackert här och nu

Tänka sig att jag skulle uppleva detta att vara inskriven i sluten vården – något som för de flesta inte har några positiva vibbar. Har arbetat med kommunikationen kring en del rapporter om slutenvården som ges ut av Socialstyrelsen och det är inga positiva bilder jag fått i dessa rapporter. Men nu har jag omvärderat begreppet slutenvård.

Rehabiliteringen på Mösseberg räknas tydligen till slutenvården och det var definitivt inget negativt med det – borträknat en viss för tidig väckarklocka. Denna form av slutenvård är en av de positivaste upplevelserna jag haft på senare år.

Försöker hålla allt det positiva jag lärt mig under denna vistelse vid liv genom att träna, äta gott och vila. Det svåraste är det där med att vila, att hitta ro och koppla bort alla måsten och saker som behöver göras. Att kunna vila trots att det är ostädat omkring en.

Vila under promenader i naturen går mycket bättre för mig. Jag försöker verkligen vara här och nu under dessa promenader. Visst kommer en och annan tanke om vad jag ska handla till middag eller hur jag ska hinna gå på det där mötet, vad jag ska skriva i nästa blogginlägg osv. Men jag fångar inte tanken utan konstaterar att den väckts och låter den bara tonas bort och försvinna lika snabbt som den dök upp.

Det fungerar faktiskt! Det ger så mycket ro och vila i kroppen. Och ögon, öron och näsa ger sig iväg på upptäcksresa. Då känner jag plötsligt doften av regnet och blöt tallbarr. Jag ser dropparna på granbarren, spindelns silvertråds väv i trädet, känner det gröna mjuka mosstäcket över stenar och stubbar under fötterna och ser alla stora guldpengar på marken. Hur kan man missa allt det vackra i sin omgivning?.Hur ser det ut där du är just nu??

Höstlöv 20131009-00871Höstlöv 20131009-00870Mossa 20131009-00874Skogspromenad20131009-00875

Sluten vård

Min välkomstpresent var riktigt god!! Min fantastiska dotter har tagit stort ansvar för hem och syskon under tiden jag varit borta. Älskar dig Athrin för att jag får vara din mamma. Min välkomstpresent var riktigt god!! Min fantastiska dotter har tagit stort ansvar för hem och syskon under tiden jag varit borta. Älskar dig Athrin för att jag får vara din mamma.

 

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

5 kommentarer

5 kommentarer

  1. Maggis be din läkare om en remiss till landstinget. Lycka till!

  2. Sonya Aho

    Va fint uttryckt det där med att ”Naturen är själens inre rum”. Det är verkligen så! Tack Camilla för att du delar med dig av dina tankar här. Kram!!

  3. ”Min” skog påminner om din. Jag är också ute och går varje dag och tycker att det är bästa sättet att återhämta sig mot det mesta, sjukdom, dåligt humör, trötthet och framförallt få tyst på den där inre rösten som ”tjattrar” hela tiden. Fick ett kort med texten ”Naturen är själens inre rum” och tycker det är så sant! Jag önskar att ALLA som ville fick åka iväg på rehab, det är så skönt att komma hemifrån och bryta sina invanda mönster, träffa nya människor och få ny kunskap.Har en kollega som sökte bidrag till sin rehab via Cancerhjälpen och fick det. Stå på dig Maggis, lycka till!

  4. Sonya Aho

    Hej Maggis
    Det var tråkigt att höra om dina erfarenheter från sjukvården som inte varit särskilt positiva. Jag har förstått att det är väldigt olika behandling man får både utifrån vilken sort cancer man har, vilken läkare, kontaktsjuksköterska och vilket sjukhus och Landsting man tillhör. Sjukvården ser tyvärr också olika ut beroende beroende på var i landet man bor och hur gammal man är. Det visar bla Socialstyrelsens rapport Öppna jämförelser. Så ska det absolut inte vara!! Gruppen som var på Mösseberg var i alla åldrar från 35 till 85 år men de som kom från Stockholmsområdet var främst yngre så det görs tyvärr olika bedömningar över landet. Men fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om rehabiliteringen. Lycka till!!

  5. Jag har just läst färdigt alla din blogginlägg, och känner igen många av dina tankar. Jag upptäckte en knöl i mitten av maj förra året (det visade sig var TVÅ tumörer) och i juni opererades hela mitt högra bröst bort + tio lymfkörtlar, som dock inte var ”smittade”. Jag skulle få cyto + strålning, men på det sjukhus jag kom till, ansåg man att inte behandla med cyto pga mina hjärtproblem.

    Jag har inte så bra erfarenhet av ”vården” efter strålning, tycker att man är rätt likgiltig. Det kontaktsköterskan sa vid min ettårskontroll (då jag tyckte ärret och runt omkring var väldigt fult) var :”jag har sett värre”. Tyvärr -fast jag annars kan ta för mig – har jag blivit som handlingsförlamad också.

    Det verkar vara så härligt med ”rehabiliteringsvecka” – men kanske man måste vara mer sjuk än jag för att komma ifråga, eller så är jag för gammal, ingen har i alla fall tagit upp saken.

    Jag ser att det låter bittert och det är det kanske, men jag går ju inte och ältar dagarna i ända, men ibland verkar det som om man måste ta tag i allt själv..