Gästbloggare

Något bekant med Mösseberg

I söndags lämnade jag ett soligt och varmt Södertälje och anländer efter drygt tre och en halv timme till ett grått och regnigt Falköping. Är på väg mot Mösseberg, ett rehabiliteringscenter som ligger inbäddat bland stora ekar och gröna gräsmattor en bit från samhället i det avlånga Falköping . Trots regnrusket som välkomnar oss har hösten inte kommit särskilt långt här. 

Redan vid tågbytet i Skövde är det ett helt gäng av vilsna damer som kliver av Stockholmståget. Alla har vi, lustigt nog, samma storlek på resväska vilket tyder på att vår resa kommer att vara ungefär lika länge och något längre än några dagar. En efter en, totalt drygt 20-tal kvinnor och ett par män, de flesta från Stockholmområdet, anländer vi till ett vackert Mösseberg, kurorten i Västergötland. Den gamla kurorten Mösseberg har idag avtal med flera landsting om att ta emot enskilda och grupper för rehabilitering av olika slag. Därför är jag här.

Märkligt nog känns det som om vi var ett gäng skolelever på skolresa. Det är fnissigt, pratglatt och vilset. Ännu märkligare är att det finns något välbekant med flera av kvinnorna. Det känns som om jag har träffat flera av dem tidigare. Försöker komma på var vi träffats. Kan det ha varit i jobbet, i föreningslivet eller möjligen i någon av Södersjukhusets korridorer eller i nått annat sammanhang? Flera av kvinnorna känner likadant.

Några kommer fram till mig och säger: ”Har vi träffats förr?” Försöker med alla sinnen komma på var. Det är frustrerande att inte veta. Tankarna går igång och det blir ännu snurrigare i huvudet. Det bekanta vi känner hos varandra är kanske bara det faktum att vi har en gemensam upplevelse av det vi har gått igenom . Vad vet jag?

Till och med Mösseberg känns bekant. Miljön är så likt ett ställe jag bodde och arbetade på i England. Även det en kurort, Burrswood heter stället som ligger i Kent söder om London. Det är lite som att komma hem.

Den oro jag känt inför resan och människorna här är som bortblåst. Bland dessa kvinnor och män kan jag vara mig själv. Behöver inte förklara en massa utan de vet vad jag pratar om.

 

Utsikten från berget bakom Mössebergs kurort
Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Sonya Aho

    Ja det visar bara hur fel det är att gå omkring och oroa sig helt i onödan. Det blev ju så bra, bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Du och de andra i gruppen var en stor del av behållningen.

  2. Ja, tänk vad vilsen man var när man klev av tåget. Men lika snabbt kändes det bra, tack vare samhörigheten. Du var en av de personer som jag kände igen :-) Kram Veronica ♡