Gästbloggare

Läsförståelse en demokratifråga

Häromdagen var jag i Kulturhuset i Stockholm för att delta vid en stipendieutdelning som hyllar barns och ungas läsande och berättande.  Säkerhetsnålen är ett stipendium som ett försäkringsbolag delar ut till en ung eldsjäl som arbetar för ungas utveckling och välbefinnande. Årets pristagare är ingen mindre än min systerdotter Ilona som arbetar för Stiftelsen Berättarministeriet dit barn i åldrarna 8 till 13 år kommer för att läsa, skriva och leka med ord.

Jag är så stolt över henne som med bravur hanterat uppmärksamheten och medieuppbådet kring priset och vikten av barns berättande och läsande. Ilona är en god förebild och ett tydligt exempel på att en trygg bakgrund med rätten att själv formulera sin berättelse och identitet ger starka och drivkraftiga individer. Självaste Jämställdhetsminister tillika bitr. Utbildningsminister Maria Arnholm delade ut stipendiet.

Som liten slukade jag tidningar och böcker och jag vet vad allt läsande har betytt för mig senare i livet. Därför tjatar jag dagligen på mina döttrar att de ska läsa mer istället för att hänga framför TV:n eller datorn. Sonen som är 8 år har precis lärt sig läsa flytande. Men jag läser fortfarande för honom varje kväll, annars kan han inte somna, säger han.

Det finns barn och unga som inte uppmuntras till att läsa hemma eller som inte har förebilder i sin närhet som läser, studerat vidare och utbildat sig.  Samhället måste då gå in med olika insatser för att öka barnens möjligheter till läsning.  Berättarministeriet är ett utmärkt exempel på samhällsinsatser som inspirerar barn till att läsa mer.  

Läsning ökar barnens ordförråd och hjälper dem att förstå och sätta ord på sin tillvaro . Tillgången till ett språk är en hörnsten i demokratin. Läsning ökar ungas självförtroende och stärker deras identitet. Genom att texter ger ord åt erfarenheter och känslor utvecklar det barnens inlevelseförmåga och förstärker deras empati. Genom läsningen kan de leva sig in i andra människors liv och förstå olika människor från vitt skilda världar bättre. 

Skillnaderna i läsande är starkt kopplat till klasstillhörighet och föräldrarnas utbildningsbakgrund. Barn och vuxnas läsande hänger samman. Om inte föräldrar läser för barn och uppmuntrar barnens läsande förs läsandet inte vidare till nästa generation. Det är en viktig förutsättning för att en demokrati ska fungera.   

Här blir Ilona intervjuad i TV4:s Nyhetsmorgon dagen efter att hon tilldelats ett stipendium för sitt arbete med att öka barns lust att läsa och berätta,.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm läser upp motiveringen till årets stipendiat Ilona Awrohum (Nison) – en eldsjäl som arbetar för barns läsande.

 

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Sonya Aho

    Hej Erik
    Vad roligt att det går så bra för sonen. Jag tror absolut att högläsning har hjälpt till, det kräver en hel del tålamod och tankeverksamhet som man får användning av i många sammanhang. Jag håller helt med dig om att innebörden av demokrati är så mycket mer än att majoritetens vilja blir verklighet. Det är en uppfostran som kräver flera generationer att uppnå därför är det svårt att tro att bara man får bort ett diktatorstyre så nästa dag ska en demokrati födas. Tyvärr är det inte så enkelt. Det kräver ett mycket långsiktigt och hårt arbete och engagemang – något vi i Västvärlden inte är beredda för och har en naiv inställning till.

  2. Hej igen Sonya!
    Det var länge sedan jag hörde av mig. Jag har inte alls varit aktiv när det gäller just läsande som bloggen handlade om den här gången, utan har varit aktiv på annat sätt.
    Men jag kände att det du skriver om är så angeläget och att det berör mig och mitt barns situation i hög grad. Min son visade mycket tidigt tecken på att inte kunna lära sig bokstäver och eftersom dyslexi är en ärftlig benägenhet hos majoriteten i min ursprungsfamilj och i ännu högre grad i min frus familj, så försökte jag redan från första klass och ända upp till gymnasiet få vederhäftig hjälp för hans problem. Men det verkade som om det var nästan helt omöjligt att få någon att bry sig om vad jag hade att säga. Jag verkade ses som en person som ställer till besvär ”för ingenting”, trots att jag bara bad om att man skulle ta problemen på allvar och sätta in relevanta åtgärder. Som jag har skrivit innan, så var jag under en stor del av den tiden själv sjuk och hade inte energi att driva saken. Men, det jag gjorde, det var att jag ägnade minst ett par timmar åt högläsning för honom varje kväll under många år och vi har läst olika sorters böcker, mest barn och ungdomsböcker, från golv till tak, flera gånger om. Så, trots problemen med att läsa, stava, särskrivning, såååå… döm om om min förvåning när han tog examen i nionde klassen i grundskolan med 11 MVG, 4 VG och ett G (i svenska). Idag går han på gymnasiet och har nästan bara skrivit A på i alla ämnen utom olika språk (B i engelska och C i svenska), som han fortfarande får kämpa med. Min fru tog vid där jag slutade och läser kinesiska med honom varje dag, spännande böcker på kinesiska, så där har han fått MVG (jag vet inte om det har med att det är tecken istället för bokstäver i kinesiskan att göra; min fru är starkt dyslektisk, men har inga problem med kinesiska skrivtecken).
    Jag har också haft anledning att reflektera över demokrati den sista tiden. Vi tar den för given och tänker inte på att det faktiskt är en process som tagit sekler för att växa fram i den form den tar sig uttryck här. När jag funderade på den här processen så hade jag en natt en dröm där jag såg hur samhället i form av en människa, så som man kan se bilder på människor hos doktorn, växte fram och hur olika funktioner tog form. I drömmen kunde jag också se hur lätt den mer och mer fulländade kroppen kunde drabbas av sjukdom och hur degenerativa processer kunde få den att falla ihop. När jag vaknade hade jag hela drömmen på näthinnan och jag försökte tolka innebörden av den och förstod hur skör och bräcklig demokrati är och hur rädda vi alla måste vara om det som har uppnåtts med mycket kämpande under generationer. Jag tycker också att det finns tydliga tecken på att det inte finns en självklar konsensus om det som vi tror är självklart även i vårt samhälle av idag, utan hur man tar lätt på när man är inne och rotar i och förstör det som har uppnåtts i kunskap av de som varit före oss. Och det är också lätt att göra en koppling till de s.k. revolutionerna i Mellanöstern som pågår just nu, där människor inte varit vana vid det som vi menar med demokrati, som ju absolut inte bara är att majoriteten styr, utan all den nedärvda kunskap som tar sådan tid att förvärva, men som vi i vår naivitet verkar ta för given. Det är den inte och det är därför vi måste värna om den.
    Hälsningar
    Erik