Gästbloggare

Njut av de sista solstrålarna…

Jag har haft en fantastisk sommar som jag inte vill ska ta slut. Glädjeämnena har varit många. Nära och kära som gift sig, fyllt jämnt, långväga gäster från Australien så det har blivit ett och annat släktkalas. Tidigare har dessa tillställningar flutit på rutin men jag märker att jag numer försöker suga i mig varje minut, bild, rörelse och ord. Jag minglar runt och hälsar på alla, nya bekantskaper som gamla vänner. Jag försöker prata med så många som möjligt. Det är så roligt!

Solen värmer och trots att augusti snart är slut känns värmen och luften som högsommarvärme. Efter den långa tradiga vintern känns denna sommar som en välsignelse. Vi är många som var i stort behov av en lång och varm sommar för att återhämta och samla krafter för kommande utmaningar.

Förresten, vad tycks om min nya frisyr?? Känns lite 80-tal… men är så glad för att det är så lättskött. Tidigare hade jag nästintill spikrakt hår och numer har jag nästintill afrokrull. Det är väl förunderligt!

Jag promenerar, joggar, gympar och dansar flera gånger i veckan. Sakta men säkert kommer orken och konditionen tillbaka. Jag känner att syreupptagningen blir bättre och bättre för varje dag och att kroppsarbete ger mig energi. Men mot kvällen är jag slutkörd, orkar inte med mycket. Orkar inte ens läsa eller ens titta på teve. Kroppen känns tung och ögonlocken vill falla ihop men ändå har jag svårt att somna in.

Även om det blivit något bättre med min yrsel så upplever jag flera gånger per dag att det snurrar till i huvudet. Dessutom susar och brusar det i öronen som värsta forsen att jag tror jag fått tinnitus. I förra veckan var jag på hörselmottagningen i Hudding sjukhus för att kolla min hörsel. Även om jag inte kunde höra de högsta tonerna var det inget större fel på min hörsel.  Måste också kolla balansen. Men eftersom man kan bli riktigt illamående och snurrig efter testet kunde jag inte genomföra det samma dag då jag var själv och skulle köra hem efteråt. Därför fick jag en ny tid.

Mest oroad är jag över min tinnitus och min försämrade koncentration. Öronläkaren sa att cytostatikabehandling kan påverka blodflödet och ge tinnitus som biverkning – något som kan hålla i sig för lång tid framöver. Det är inte så mycket man kan göra åt det, sa läkaren och gav mig en broschyr där man kan beställa en sovkudde med en inbyggd musikspelare-radio. Det lät inte särskilt lockande.

Nu har barnen börjat i skolan och vardagen är återställd till mer inrutade rutiner. Jag passar ändå på att njuta så mycket som möjligt av de solstrålar vår brinnande generösa stjärna bjuder på.

Är så stolt över min vinranka som växer så det knakar i taket. Tack kära kollegor för omtanken och den underbara buketten. Jag saknar er också!!
Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

3 kommentarer

3 kommentarer

  1. Hej Sonya!
    Jag kommer gärna över på en kopp kaffe, som du säger vissa saker kan bara den förstå som delat samma resa! Jag vet inte var jag hittar din mejladress men nu när jag skriver syns min på din blogg men det kanske inte du ser. annars slutar jag 14.45 imorgon och redan 12:00 på fredag annars kan vi ta det någon annan dag. Kram Senita

  2. Sonya Aho

    Hej Senita
    Vad roligt att du läser min blogg och att du känner igen dig. Ibland känner jag mig ensam i världen om att ha gått igenom detta och andra gånger tycker jag att var och varannan kvinna har drabbats eller har en nära anhörig/vän som drabbats. Hur många man än har omkring sig och som bryr sig om en är det bara de som själva har gått igenom samma resa som verkligen förstår vad man pratar om. Därför vore det roligt att träffa dig, Senita, du är välkommen hem till mig på en kopp kaffe när du vill och har tiden.
    Mejla mig så skickar jag mobnr/Styrkekram tillbaka!!

  3. Hej Sonya!
    Hoppas att du mår bra jag var bara tvungen att skriva efter att ha läst din blogg kände igen mig i så mycket.Var i samma läge som du förra sommaren det var tufft, men samtidigt njöt jag av livet och årstidsväxlingarna på ett sätt som jag inte gjort förut, som om jag var ett ett enda stort känselspröt, som sög in allt.Det var helt fantastiskt! Nu arbetar jag igen sen i februari skönt med normala rutiner igen blev också färdigbehandlad i juli och slipper sjukhusbesök var tredje vecka, livet börjar bli som vanligt igen, även om oron alltid finns med för att den kommer tillbaka, men man lever här och nu och livet är härligt! Stor styrkekram till dig! från din granne Senita(I det lilla gråa huset med jättealtannen) Vi susar även förbi på motorcykel då och då;)