Gästbloggare

Fataliteter

Jag kommer ihåg mycket från förr i tiden och jag tror att jag har begåvats med ett gott minne. Det har jag tydligen inte i alla lägen och kanske är närminnet lite kort. Jag tycker inte att jag är speciellt glömsk, jag är bara disträ så där i största allmänhet. Detta orsakar mig givetvis en hel del problem i vardagslivet. Jag lägger ifrån mig saker och ting lite hur som helst. De har sedan en förunderlig förmåga att blir som uppslukade av jorden. Det går sedan åt en massa onödig tid att leta rätt på dem, glasögon till exempel. Dem använder jag bara när jag läser och lägger dem sen ifrån mig på första bästa ställe. Sedan vidtar letandet nästa gång de skall användas. Det händer också att större saker försvinner. Igår slösade jag bort en massa tid för att leta efter ett par promenadskor. Jag hade haft dem på mig några timmar tidigare, men när jag skulle ut igen var de som uppslukade av jorden. Jag sökte på alla tänkbara platser och under alla möbler, men skorna var och förblev borta. Jag letade då upp ett annat par och suckade uppgivet. Senare upptog jag sökandet med samma klena resultat och ansåg skorna vara helt förlorade. När detta beslut väl var fattat är det första som jag får ögonen på, just det, de bortkomna skorna. Jag hade ställt dem på diskbänken i akt och mening att torka av dem och antagligen har någonting kommit i vägen. Det kändes lite snopet men det är nu en gång så, att en sak ligger där man lagt den. Sen gäller det bara att komma ihåg var. Det gör inte tankspridda personer och jag måste tyvärr medge att jag inte bara är glömsk och disträ utan också lite slarvig ibland.Forgatmigej.

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Dagny Carlsson

    Hej på nytt Inger

    Det är riktigt roligt att korrespondera med dig för jag känner på mig att du har en god portion humor. Visst känner man sig riktigt dum när man först letar ivrigt efter en sak och sen hittar den mitt framför näsan. Det går åt mycket tid att leta och det går väl an om man hittar det man söker. Så små saker som cykelnycklar försvinner lätt men så stora saker som skor borde man kunna få syn på. Om man inte var stressad innan så blir man det av att springa och leta.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  2. Haha, vad rolig du är. Kan riktigt se dig gå och leta på marknivå efter skorna. Det är klart att de är svårupptäckta när de står på diskbänken. Själv slarvade jag bort tre cykelnycklar för ett tag sen. Nycklar till två cyklar. Det skedde på 10 minuter. Letade på de mest tänkbara ställen men de fanns inte. Brydde mig inte så mycket för jag tänkte att de kommer tillrätta. De kan inte försvinna på så kort tid. Men uppenbarligen kunde de det för jag har inte hittat de ännu trots att jag bytt lås på ena cykeln för att kunna använda den.
    Disträ tror jag vi är lite till mans och ibland tror jag det beror på att vi är stressade.

  3. Dagny Carlsson

    Hej åsa

    Tack för din kommentar. Det känns trösterikt att få veta att det inte bara är äldre personer som förlägger saker och ting. När jag hittar mina saker på de mest oväntade ställen utan att begripa varför de ligger just där så tycker jag att det är rätt komiskt.Jag känner igen mig själv i din beskrivning och jag har varit likadan i alla tider.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  4. Det där känner jag igen och jag ler stort över dina exempel! Dina skor stod ändå på ett logiskt ställe eftersom du tänkt torka av dem. Själv har jag hittat en TV-fjärrkontroll i badrummet, osten i brödburken, soppåsen i brevlådan… Vissa påstår att det är något som skulle vara en följd av ålder. Själv är jag 36. Jag tror det kan vara mer styrt ev personlighet och möjligen lite sömnbrist :)
    Vänliga hälsningar //Åsa

  5. Dagny Carlsson

    Hej Karin

    Tack för kommentaren. Det låter lite konstigt, men man är sällan logisk när man letar efter saker och ting. För det mesta finns de mitt framför näsan på oss och där letar man sist. Min skohistoria är ett typexempel.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  6. Vem har inte gått och letat efter glasögonen, och haft dem på hjässan????
    Nu känner jag efter på huvudet först OM de skulle sitta där!
    Kram Karin

    http://pixelmojan.se

  7. Dagny Carlsson

    Hej Solbritt

    Tack för kommentaren och komplimangen. Jag tyckte faktiskt själv att blommorna matchade texten. Det är nog en medfödd oförmåga vissa personer har för att glömma var de lagt sina saker. Jag hade en syster som var perfektionist och hon hade full koll på varenda sak hon ägde och sprang aldrig omkring och letade efter dem. Jag är oförbätterlig och det är samma sak med glasögonen jämt.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  8. Dagny Carlsson

    Hej Monica

    Tack för kommentaren. Jag försöker faktiskt skärpa mig och har lyckats att hålla reda på mina nycklar. Dem hänger jag numera alltid i ett lite nyckelskåp jag har vid entrédörren men glasögonen har jag inte fått någon ordning på trots vällovliga försök. Trevlig vecka önskar jag dig också.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  9. Dagny Carlsson

    Hej Ingrid

    Tack för kommentaren. Jag känner mig lite styrkt när jag får veta att jag inte är ensam om att ”förlägga” saker och ting. Letandet tar bort mycket tid och man blir arg på sig själv men det blir ingenting bättre av tyvärr. Så länge ingen annan får obehag av tanklösheten får man vara glad.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  10. Hej!
    Så fyndigt med en bild på förgätmigej med tanke på texten.
    Jag tror inte det är helt ovanligt att man ”förlägger”saker.Det trängs väl för mycket intryck i hjärnan. Jag tycker det händer allt oftare med stigande ålder.Men många unga klagar på samma fenomen.Var sak på sin plats,är väl ingen dum regel, men hur många gånger bryter vi inte mot den.Viktigast att ha koll på börs och nycklar,anser jag.
    Fint att du hittade dina promenadskor till slut.Ha det så bra!

  11. Det där är nog väldigt vanligt bland både gammal och ung:-). Minnet behöver du inte fundera över så skärpt som du är i skrivandet och antagligen mycket annat som vi inte vet:-). Trevlig vecka önskas dig!

  12. Hej,Dagny.Precis så här är det hos mig också,dessa glasögon jämt får jag leta efter dom,men numera har jag ett par extra läsglasögon som ligger
    här bredvid datorn,men ibland får jag leta efter dom också.
    Jag snurrar allt till det också.
    Önskar dig en bra vecka.
    Mvh:Hallandskusten.

  13. Dagny Carlsson

    Hej Julia

    Tack för kommentaren.Jag fattar inte att det skall vara så svårt att hålla reda glasögonen. Det är samma visa jämt och alla goda föresatser till trots så uppresas det så gott som dagligen. Lite förargligt, tycker jag.

  14. Dagny Carlsson

    Hej Anita

    Tack för kommentaren. Det är tur att man inte är ensam om att lägga ifrån sig saker och sen springa och leta efter dem. Jag gömde också ett kuvert med mycket pengar när jag skulle resa bort en gång. När jag kom hem hade jag så klart glömt var. Man borde lära av erfarenheten, men det gör man inte heller. Jag är ett hopplöst fall.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  15. Hej! Jag känner helt igen mig i det! Jag har mina glasögon utomhus och när jag tittar på tv. Ganska ofta får jag leta efter dem. Hemma har jag en speciell plats där de oftast ligger men inte alltid…
    Hälsningar
    Julia i Varberg

  16. Jag är helt hopplös på att glömma var jag lagt saker. Igår skulle jag skriva julkort och hittade inte min gamla nötta adressbok. Som jag letade. Framåt eftermiddagen hittade jag den av en ren händelse på ett ställe där jag absolut aldrig lagt den förr. Jag blir helt tokig på mig själv, jag springer jämt runt och letar efter saker jag lagt ifrån mig eller rentav ”gömt på ett säkert ställe”. I våras gömde jag ett kuvert med tretusen kronor i på ”ett säkert ställe”. När jag skulle ha dem hade jag glömt var jag lade dem. Nu har det gått mer än ett halvår och jag har fortfarande inte hittat dem. Hahaaa, sån är jag.