Gästbloggare

Ansvar

Ansvarskänsla är en personlig dygd som inte alla begåvats med. En del personer saknar den totalt och det skapar en massa oreda i hem och samhälle som sedan ansvarsfulla personer får ta i tu med. Man kan känna personligt eller solidariskt ansvar och det finns en massa oskrivna regler om vad det innebär att ta ansvar. Det är en självklarhet att föräldrar skall ta ansvar för sina barn. Gör de inte det måste samhället träda in. Förr i världen tog barnen hand om sina gamla föräldrar när de inte klarade sig längre, men nu har det mer och mer blivit samhällets uppgift. Man kan känna moraliskt ansvar för olika saker i hem och samhäller och då har man ingen direkt skyldighet att bry sig men gör det ändå. Jag lärde mig tidigt att ta ansvar för mina småsyskon. Min mor var nog lite klen och så här efteråt kan jag tänka att det ändå var bra oansvarigt att låta en 11-åring storasyster ta hand om tre små syskon flera timmar i taget och räkna med att hon höll ordning på minstingens nappflaska och såg till att de båda andra inte försvann på egna äventyr. Ansvarskänsla är något som sitter i ryggmärgen och även som vuxen har jag tagit ansvar för en massa olika saker som jag inte behövt bry mig ett dugg om.. Jag har Ibland känt ett visst avund mot de oansvariga för de kan ägna sig helt åt det egna jaget och om det skulle bli tal om ansvar bara säga ”att det är inte min sak.” Men lite ansvar bör alla ta för dem som behöver lite omtanke och stöd. Enligt gammal folktro hade tomten ett visst ansvar för hus och ladugård och jag låter därför en tomte piffa upp dagens allvarliga inlägg.halsningar Kopia

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Dagny Carlsson

    Hej Vivi-Maj

    Tack för kommentaren. Min storasystermentalitet sitter nog i och det är svårt att ändra på inrutade vanor. Ibland tycker jag att jag blev ”stor” lite för fort och jag avundades kamrater som inte hade några småsyskon att passa. Nu klagas det om en dagbarnvårdare har för många barn att ta hand om och jag tycker det är bra om man inte lägger för stort ansvar på barnungar utan att de får leka och rasa. Det är mycket som är bättre nu och jag skulle aldrig önska mig tillbaka till ”den gamla goda tiden” Det är klart att man skall svara den som gör sig besvär att kommentera

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  2. Dagny Carlsson

    Hej Monica

    Tack för kommentaren. Uppfostran gör nog det mesta, men en del personer är oförbätterliga och den bästa uppfostran biter inte på dem. Därför är det synd om alla bra föräldrar om något av barnen vägrar ta ansvar varken för sig själv eller andra. I alla fall är det bättre att ta lite för mycket ansvar än att inte bry sig alls.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  3. Hej,
    Intressant med ansvar,har funderat en del på detta. Har två söner den äldsta har alltid haft stort ansvar med allt han tagit sej för, tycker hans ansvar ligger väl högt . Vår yngsta son däremot har lite låt gå mentalitet och det är däremot inte så trevligt. Kan det bero på gener eller finns det förstfödda barn med dåligt ansvar? Svårt att lära in ansvar för dem som saknar det .
    På ett sätt tror jag att livet kan kännas tungt om man har för mycket ansvarskänsla…så lagom är äl bäst

  4. Dagny!
    Du skriver:Ansvarskänsla är något som sitter i ryggmärgen.Jag är benägen att hålla med om detta.Har man som barn fått lära sig att ta ansvar för både syskon,arbetsuppgifter,egna handlingar osv. så sitter det i även som vuxen.Ibland kan ansvarskänslan bli lite betungande men som helhet tror jag att man mår bäst av att vara en ansvarskännande medmänniska.Sköt väl om dig och ta ansvar för ditt välbefinnande.
    Varma hälsningar!

  5. Dagny, du är nog fostrad till att vara en riktig storasyster som tar hand om allt. Jag är barn nr 2 och fick litet större frihet än min storebror men som flicka hade man ändå stora krav på sig, då för länge sedan. Man får försöka se till vad som var norm på den tiden, inte jämföra med dagens samhälle där friheten är så mycket större. Att få en uppgift och klara av den gör att människan växer och vågar mera.
    Än en gång tack för dina kloka ord. Hoppas skrivandet inte tar alltför mycket av din tid, du är så väluppfostrad som svarar på alla kommentarer.

  6. Ansvaret ska vi dela på, det skulle se bättre ut i samhället då. Just ansvar kan man fundera lite på. Är det endast uppfostran tro, att vi ser föräldrar och deras vänner ta ansvar och det blir en förebild för barnen. Och som du säger skulle det vara skönt att känna sig lite ansvarslös ibland men det verkar sitta grundmurat. Ha en fin dag!