Gästbloggare

Minnesbilder

Överallt påminns man om att det snart är jul och jag kan inte hjälpa att jag tyckte den var bättre förr trots att vi inte hade stora slantar att röra oss med och utbudet av varor var litet. Julmaten lagade man själv. Skinkan köptes hos slaktaren men min mor fick salta den själv innan den skulle kokas . Jag har tyvärr glömt hur lång tid den skulle ligga i ”saltlake” men jag minns väl att den skulle vändas regelbundet. Pressyltan lagade mor av ett grishuvud och jag minns att det kostade 1 krona och att syltan var god och hade smak av kryddpeppar. Mors leverpastej var delikat och gjord av grislever. När den var mald och smeten smaksatt gräddades pastejen i vattenbad i vedspisens ugn. Skåningar älskar att äta sin brunkål till skinkan och vi köpte 5-6 kålhuvuden och brynte kål som räckte hela helgen. Julbaket var roligast men saffransbröd och ”lussekatter” var på den tiden ett okänt begrepp i vår landsända. I stället bakade vi bullar med russin i vid julbaket. Klenäter och mandelmusslor åt vi som dessert med sylt och vispad grädde. Det smakade mums och pepparkaksgubbarna åt vi upp efter jul att de hängt i julgranen ett tag. Jag tror att jag i ett annat sammanhang talat om vi barn fick årets första och enda apelsin på julafton. Det kom en båtlast med apelsiner till julen. Eljest importerades ingen frukt. . Vi åt våra svenska äpplen och juläpplena var röda och granna. Nu finns det allt man kan önska sig till jul och allt kan köpas färdigt. Men det har inte blivit roligare utan bara mer bekvämt. Bullarna på bilden har jag bakat själv.lackra lussekatter

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Dagny Carlsson

    Hej Sabine

    Tack för din kommentar. Det var riktig och äkta mat som vi hade på julbordet när jag var barn och det var roligt att vara med om julstöket och hjälpa till efter förmåga. Jag tror att många yngre saknar traditioner kring julen. Många familjer åker till sydligare länder med hela familjen och struntar i alla gamla seder och bruk. Även sedan jag flyttat hemifrån reste jag alltid hem till julen så länge min mor levde och orkade med julstöket.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  2. Åhhh jag skulle vilja uppleva dina jular sen förr. Jag tror att det mesta var mera genuint och verkligt än idag. Försöker göra det mesta själv från mat, godis, julpynt så att vi kan få en gemenskap i familjen inför jul.

  3. Dagny Carlsson

    Hej Anita

    Tack för kommentaren. I mitt barndomshem var det också ett evigt städande och man for ikring från golv till tak. Vi hade alltid levande ljus i granen och tände dem en stund varje helgdag, Dansade kring granen gjorde vi bara innan vi klädde av den och kastade ut den. Vi brände bort håren (borsten) på grisfötterna över öppen låga och det rätt eldfarligt det också. Nu är det andra tider och nya seder.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  4. Hos oss var det ett evigt städande tycker jag och man skulle fernissa korkmattorna dagarna före jul och lägga på rena trasmattor. Julgranen stod mitt på golvet i salen och hade levande ljus. Förstår inte att det inte blev eldsvådor när man dansade runt och ljusen flammande i draget. Minns också grisfötterna som farmor satt framför spisen och skrapade bort håret mellan klövarna innan dom skulle kokas. Det ljudet glömmer jag aldrig. Julstämning var det på ett helt annat sätt för man uppskattade allt så mycket för skillnaden mot vardagen var så stor.

  5. Dagny Carlsson

    Hej Anna

    Tack för din kommentar och för den trevliga berättelsen om hur du saltade skinka i USA. jag minns också att man blandade salt och salpeter i lagen till julskinkan. Det är sådana saker som du berättar som man minns bäst. Våra jular nuförtiden är så kommersiella. Man skall bara köpa och köpa och ingen blir glad utom affärsmannen. Men alla ljusen i Advent kan man fortfarande glädjas åt.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  6. Dagny Carlsson

    Hej Ida

    Tack för att du hör av dig. Nina Lindeberg kommer jag mycket väl ihåg. Hon hade stora hörselproblem. Lena Melin minns jag ingenting om, möjligen om jag fick se henne.
    Min mormor brukade bjuda på svagdricka som hon tappade ur från en träkagge som var försedd med runt hål att hälla ur. Hålet pluggades igen med en stor kork. Vi tyckte att det var mycket gott.Jag tror inte att vår handlare som bara sålde apelsiner till jul fick många lådor apelsiner att sälja. Därav den snåla tilldelningen till kunderna. Min mor fick ett dussin allt som allt.
    Nu skall jag snart baka årets lussekatter och hoppas att det baket också blir lyckat. Förhoppningsvis hörs vi på nytt.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  7. Hej Dagny!

    Jag har precis hittat din blogg. Så trevligt du skriver. Ja, jag tror säkert julen på många sätt var bättre förr. Jag är redan så här första dagen i december less på allt man förväntas konsumera till jul.

    Jag har förresten saltat en skinka, det är det nog inte många i min generation som gjort! Jag var au pair i USA 1991 och då ville mamman i min familj gärna ha en riktig svensk julfest. Men rimmade skinkor, det fanns inte att få tag på. Så då ringde min mamma min mormor, som var född 1913 och bodde på bondgård hela sitt liv. Jodå, hon hade rimmat skinka när hon var ung och mamma fick ett recept som hon skickade över. Jag minns inte heller hur länge skinkan skulle ligga men jag minns att vi hade den i en stor gryta i garaget. Salpeter hade man i lagen när min mormor var ung för att den skulle bli röd och fin i färgen. Salpeter var dock förbjudet i den delstat jag bodde. Men när skinkan redan legat i lagen någon dag fick min värdmamma på att i granndelstaten kunde man köpa salpeter. Så hon åkte dit och köpte salpeter som jag blandade i. Men eftersom salpetern inte var med hela tiden i lagen blev skinkan randig; delvis vackert röd, delvis grå. Men gott var det, det tyckte amerikanerna också.

  8. Hej igen Dagny!
    Blir nostalgisk när jag läser om hur det var på julen när du växte upp. Trots att jag är 35 år yngre än dig så känner jag igen allt utom kålhuvudena. Jag är född på landet och där slaktades grisen till jul och all julmat lagades hemma. Väldigt lite julklappar var det men jag minns jularna som mycket fridfullare då än nu. Hos oss köptes det hem en låda apelsiner till jul samt en stor flaska svagdricka. Det förekom varken alkohol, öl eller läsk i mitt hem så svagdrickan var spännande.

    Kommer du ihåg Nina Lindeberg och Lena Melin från Försäkringskassan?
    Undrar också om din arm läker som den ska.

    Dina lussekatter ser fantastiska ut och är säkert väldigt goda.
    Önskar dig en fortsatt trevlig advent och tack för att jag får ta det av det du skriver.
    Varma hälsningar från Ida

  9. Dagny Carlsson

    Hej Anneli

    Tack för din kommentar. Julen var inte lika hektisk förr trots att man fick göra det mesta själv- Jag kan ännu känna dofterna från barndomens jular och jag kommer ihåg att jag hjälpte till att röra i risgrynsgröten på själva julafton. Det är berömvärt att du håller på traditionerna.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  10. Kan förstå att Julen var bättre förr. Jag är själv 40 år och har lagt märke till att man inte behöver laga och baka som när jag var barn. Nu gillar jag att stå i köket och vill gärna föra vidare mina barndomstraditioner till mina tre barn och att de som vuxna ska minnas doften av julbaket.
    Önskar dig en trevlig advent!

  11. Dagny Carlsson

    Hej Mari-Ann

    Tack för dina vänliga kommentarer. Den som är uppväxt på en gård på landet för ett antal år sedan vet mycket om grisslakt och sådant. Jag har en god vän som brukar berätta hur hemskt hon tyckte det var när hushållsgrisen skulle slaktas. Hon hade matat och pysslat om den och fäst sig vid den och gillade inte att den skulle bli mat. Jag förstår att det går att få ut mycket god mat till julbordet om man tar till vara allt på en gris.
    Julklapparna var inte så storslagna förr i världen. Man var nöjd med det lilla och gladdes över minsta lilla sak. Nu köper de som har råd stora dyra paket som ungarna tittar lite förstrött på. Vi fick sällan eller aldrig några leksaker varken till jul eller födelsedagar utan det fick bli nyttigare saker.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  12. Dagny Carlsson

    Hej Gull-Marie

    Tack för din kommentar. Apelsiner var kanske rariteter hos den norska familj ni träffade på i Norge och det bästa de hade att bjuda på vid det tillfället. Vi har väl alla minnen från tidigare jular som vi aldrig glömmer och jag förstår att ditt reseäventyr är ett sådant- Jag önskar dig också en riktigt god jul-

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  13. Hej Dagny!
    Bli så nostalgisk när jag läser ditt inlägg om julen förr.
    Tycker det är så intressant o läsa.Själv växte jag upp på 60 talet på en gård där vi slaktade vår egen julgris o använde det mesta av den.Särskilt kom jag ihåg palten som mamma gjorde o jag o min bror bara älskade,julbordet var lika delikat som Emil i Lönnebergas.Som följdes av alla dessa julkalas,sedan var man trött på maten.

    julklappar fick jag oftast något jag önskade,men det var inte så dyra grejor ,man blev nöjd för block o pennor,klädesplagg sådant man behövde.M

  14. Hej!
    Jag är 69år nyss fyllda och jag minns mina barndomsjular men även en
    annan händelse med tanke på apelsinerna…jag min bror och föräldrar reste till Norge julen 1962 min pappa kommer därifrån vi fick fel på bilen på hemvägen på nyårskvällen och fick komma in i ett hus där vi blev bjudna på apelsiner medans resten av den familjen åt rotmos med tillbehör, det var nog frikostigt av dom antar jag, men rotmosen hade jag hellre velat ha. Ha nu en riktigt bra jultid !

  15. Dagny Carlsson

    Hej Maria

    Tack för din kommentar. Jag gläder mig åt advent och alla tända ljusstakar som skall lysa upp vintermörkret och värma våra sinnen och hjärtan.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  16. Dagny Carlsson

    Hej Solbritt

    Tack för att du kommenterar. Jag har ett oändligt förråd av minnen att ösa ur och det skadar inte att en och annan gång påminna om hur bra och bekvämt vi lever i våra dagar. Jag gruvar mig mer och mer för varje är som går för adventsstakarna. Alltid brukar det finnas en lampa som är trasig och det är knepigt att hitta rätt. Men det är vackert med alla fönster som är upplysta i adventstider.

  17. Dagny Carlsson

    Hej Isabella

    Tack för kommentaren. Det är roligt att skriva om gamla tider också. Det var visserligen jobbigt mestadels men det fanns mycket av gemensamhet och glädje.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  18. MMMMM Va gott
    önskar dig en fin advent
    Kram Maria

  19. Det är så trevligt att läsa dina ”hur-det-var-förr-minnen”.Tack för att du delar med dig.Jag besöker en dam,snart 90 år,en gång i veckan och jag älskar när hon berättar från sin barn-och ungdom,trots att jag själv är pensionär.
    Snart dags att tända adventsljus respektive stjärnor och kanske njuta av en saffransbulle.Dina såg väldigt läckra ut.
    Ser fram emot flera av dina minnen.Ha nu en skön advent!
    Solbritt

  20. Det är så roligt att läsa om hur det var förr. Tack för att du delar med dig. En underbar advent önskar jag dig.