Gästbloggare

Lite om sparsamhet

Vi människor handskas väldigt olika med pengar. En del personer måste göra sig av med löningen så fort som möjligt och tänker sällan framåt och sedan blir det problem i slutet av avlöningsperioden. Andra väger alltid för och emot innan de spenderar något. Jag tillhör den senare gruppen och på något sätt har det alltid funnits några kronor kvar när det var dags för nästa avlöningsdag. Jag hade det ganska knapert i tonåren sedan jag flyttat hemifrån till en stad långt bort från hemmet. Jag bodde ensam i ett möblerat rum utan kokmöjligheter och det enda man kunde dra in på var mat och kläder. Kläder har jag alltid varit noga med och ingen har sett mig i trasiga eller smutsiga plagg, På den tiden skulle man klä sig i kappa. En tunnare på sommaren och en varmfodrad på vintern. Jag köpte inte nytt varje år och jag var rädd om mina kläder. Lönen var inte stor men jag sparade det som blev över i Postsparbanken. Det var små belopp som sattes in på kontot. Det minsta man kunde sätta in var en femma och man fick då ett klistermärke insatt i en sparbanksbok. Jag gladdes över att se hur summan växte för varje insättning. När det blev jul hade jag pengar till tågresan hem och hade köpt julklappar åt småsyskonen. De beundrade sin storasyster och såg henne som en fläkt ifrån den stora världen. Sparsamhet är en dygd och får inte jämföras med snålhet. Den som är snål är inte särskilt social. Ett gammalt ordstäv säger ”att snålheten bedrar visheten.” och det är så sant som det är sagt. Man skall unna både sig själv och andra och därför bjuder jag gärna hem goda vänner på mat en och annan gång för det är väldigt trevligt att ha sällskap. när man äter.matrum med textg

Inlägget är kategoriserat som: Hälsa

Stängt för kommentarer

Stängt för kommentarer

  1. Dagny Carlsson

    Hej Margareta

    Tack för kommentarerna till mitt inlägg om sparande. I min grönaste ungdom fanns det bara sparbanker och de beviljade lån och tog emot sparpengar. Nu är allt så annorlunda och man frågar sig varför i all världen de tänker trycka upp nya sedlar när vi går mot ett kontantlöst samhälle. För länge sen fick man avlöningen kontant i ett kuvert. Numera behövs ett bankkort för att man skall komma åt sina pengar.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  2. Ler åt minnet av postsparbanksboken. Hade sånär glömt hur det var på bankbokens tid. Nu har bankerna inte ens kontanter förutom i väggen. Sätta in pengar får man inte göra heller.
    I detta fall var det minsann bättre förr….

    Många intressanta inlägg här!

  3. Dagny Carlsson

    Hej Inger

    Rack för kommentaren. Jag blev glatt överraskad över att även du har sparat i Postsparbanken. Jag minns nämligen inte när jag slutade att spara på posten men jag minns hur stolt jag kände mig när boken var full och jag fick byta till en ny. Nu finns ju varken tior eller femmor och den lägsta sedelvalören är ”tjugan” och bankerna slutar upp att ta emot pengar.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen .

  4. Hej Dagny,
    Kära nån. Det där med Postsparbanken har jag också sparat i. Jag och en äldre kollega jobbade i ett litet samhälle utanför Falkenberg i början av 70-talet och varje vecka gick vi till posten och satte in lite pengar. Precis som du säger, en femma räckte. Boken var blå och den fylldes med klistermärken för hur mycket man satte in. Jag hade den boken långt efter det att den försvann. Härligt minne från den tiden
    Hälsningar Inger

  5. Dagny Carlsson

    Hej Stellan

    Det låter trevligt att du kommit tillbaka till min blogg. Jag bloggar ju inte bara i Vårdguiden utan jag skriver betydligt fler inlägg i min privata blogg. Det bereder mig ett visst nöje när jag känner att jag får respons. Jag har ju inte samma moderna stil som bloggare som tjänar pengar på att förmedla uppgifter om var de köper sina kläder och hur de tillbringar sina dagar. Sedan är jag noga med språket och håller mig till den vårdade svenskan. Ordspråket ”det är saligare att giva än att taga” tycker jag är bra att tillämpa även i våra dagar och ju fler som lever så desto bättre.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  6. Hej igen Dagny!
    Det är ett tag sedan jag besökte Din blogg, men idag var det dags igen.
    Du är flitig med att skriva. Jag förstår inte hur Du hinner med. Ditt inlägg ”Lite om sparsamhet” fastnade jag för. Det är kloka ord som Du skriver. De äldre förstår mycket bättre hur man skall handskas med pengar så att de räcker länge. OK, det finns säkert en del yngre också. Man skall inte dra ”alla över en kam” som man säger. Jag såg på ett TV-program i förmiddags med Malou. Den gäst hon hade idag, sa att lycka är bl.a. att vara generös. Det är sant. Man blir gladare när jag ger bort något, än när man får. Snålhet o girighet är två synder som man skall akta sig för. Nu skall jag fortsätta läsa Din blogg. Tack för den!

  7. Dagny Carlsson

    Hej Monica

    Tack för en ny kommentar. Jag tror inte att snikna människor kan hålla på hur länge som helst med så konstiga och tarvliga idéer i umgängeslivet. Förr eller senare blir de utfrysta och utan vänner. Galamiddagar har jag inte varit på särskilt många men då är man som regel inbjuden och har endast att betala för resan. Jag har en professor i släkten och när han doktorerade en gång i tiden lät han inte gästerna betala för festen. Men så bor han ”söder om landsvägen” också. I mina hemtrakter är folk som regel gästfria och generösa. Det är lättare att bjuda till kalas om det inte behöver vara så märkvärdigt och dyrt. Det viktigaste år samvaron och att man är överens om hur och var den skall ske.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

    människor som

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  8. Kanske det är enbart i Stockholm det förekommer, skulle vara intressant att höra. Men rent pinsamt är det, och samma par åt gladeligen middag hos oss och låtsades inte om hur de gör själva men alla deras gäster har varit med om detsamma, nu är det få som tackar ja. Och fler och fler berättar att de blivit ”drabbade” av detta hos andra. Jag blir inbjuden till disputationer ibland och festen efter, då följer ett inbetalningskort med för den, visserligen har forskare inte så fett men det har vi andra som studerat förut kanske inte heller och jag kan tycka att då får man ha en enklare fest som man har råd med. Händer att jag tackat nej till middagen då, långa resvägar till något konstigt ställe och dessutom betala för maten:-). Sen ska man ta sig hem också. Vilken skillnad mot ens egna föräldrar och vänner, så generösa med det som fanns och glada tillställningar hos varandra med det allra godaste och bästa alltid. Är väl någon ny sorts egoism som blivit alldeles tokig. Skönt att höra en erfaren som du som skulle säga ifrån. Knyt är något helt annat, det är bara trevligt.

  9. Dagny Carlsson

    Hej Monica

    Tack för dina kommentarer. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att folk uppför sig på det sätt du talar om. Den sortens personer skulle jag säga upp bekantskapen med. Knytkalas har jag ingenting emot. Sådana hade vi alltid vid midsommar förr i världen, men då kom man överens om vad var och en skulle bidraga med. Bjuder jag någon på middag står jag givetvis för kostnaden. Lite värme och generositet oss människor emellan är alltid bra och man kan vara sparsam utan att vara snål.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  10. Dagny Carlsson

    Hej Solbritt

    Tack för kommentaren. Jag är uppfostrad på samma sätt som du även om vi inte var riktigt lika många syskon. Grannarna hjälpte varandra och det fanns alltid någon som brydde sig. Nu skämmer många föräldrar bort sina barn och de uppfostras till fullblodsegoister och är väldigt ogenerösa. Det skulle serveras soppa och plättar med sylt när bilden togs.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  11. Dagny Carlsson

    Hej Äppelblom

    Tack för kommentaren. Du har alldeles rätt i att det skulle serveras soppa och pannkaka. Jag brukar göra små plättar för de ser lite trevligare ut än stora pannkakor.En blomma på bordet fullbordar dukningen tycker jag.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  12. Dagny Carlsson

    Hej Susanna

    Tack för att du gillar mig. Jag blir så glad när jag får kommentarer även av lite yngre personer.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  13. Dagny Carlsson

    Hej Monica

    Tack för kommentaren. Det du talar om har jag aldrig hört förut och jag tycker att det låter förskräckligt. Sådana umgängesvänner är det lika bra att ”skippa.” Dem kan man inte ha mycket glädje av. Att man tycker att folk skall ”bjuda igen” kan vara en sak för sig, men har jag en vän som av någon anledning inte kan göra någon motprestation så slutar jag inte upp att bjuda henne för den sakens skull. Att bara liksom ”snylta på andra är rent förkastligt. Gåvor och gengåvor säger man men det är också ”saligare att giva än att taga.”

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  14. Du är en underbar människa. <3 // Susanna 28år

  15. Hej Dagny!
    Det är så trevligt att titta in i din blogg.
    Så fint matrum och jag gissar att det är torsdag och att ni ska äta ärtsoppa och pannkakor. Flata tallrikar och djupa och en skål med sylt – jag måste ha rätt.
    Jag önskar dig en fin morgondag och ta väl hand om dig!

  16. Hej Dagny!
    Jag håller verkligen med om att sparsamheten är en dygd.Jag är själv uppvuxen i en stor familj.Vi var sju syskon så där var inget överflöd vad kläder, saker eller mat anbelangar.Men en sak som vi fick och gav och som inte kostade ett öre var kärlek och tid.Trots rådande storfamiljssituation fick vi lära oss att ge hjälp(så gott vi kunde) till den som behövde.Att alltid äta upp allt på tallriken och att inte kasta mat sitter fortfarande i.
    De allra vänligaste hälsningar till dig.
    Solbritt
    Ps.Undrar så vad som ska serveras i ditt vackra matrum just den dagen bilden togs.Ds.

  17. Så trevligt du har! Och sparsamhet är en dygd och generositet med, är inga motsatser, mer att man tar ansvar. Vi fick också lära oss det och det förde vi vidare till vår dotter och vi kan se vilken skillnad det är bland ungdomar, de som aldrig har något och lånar till allt.

    Snålhet däremot är bara tråkigt. Det har blivit någon sorts trend i det här landet att folk som ”bjuder” på middag vill att gästerna betalar för maten. Jag trodde inte det var sant men förekommer bland både ungdomar och medelålders. Man åker då och handlar gemensamt och betalar hälften, (familjen passar då på att veckohandla så man betalar hälften av det också). Ja personligen tackar jag nej till sådana inbjudningar, när jag vet. Samma familj kan då tycka att det själva ska bli bjudna. Man slutar aldrig att förvånas över folk och nu frågade en kvinna som är forskare att även bland hennes vänner förekommer det och undrade hur hon skulle göra. Det började hos ungdomar som blev uppmuntrade av sina snåla föräldrar att göra så här, min bedömning är att de saknar uppfostran, vanligt hyfs och etikett, både föräldrar och ”barn”.

  18. Dagny Carlsson

    Hej Anne-Pauline

    Tack för kommentaren. Jag vet inte om sparsamheten står särskilt högt i kurs nuförtiden och jag tycker att det är rent förkastligt att det slängs både mat och kläder. Det är lite väl mycket av ”köp, slit och släng” i konsumtionssamhället. Men jag tror inte de yngre reagerar på samma sätt som jag har lärt mig. Fast nog är det synd att inte återanvända det som är fullt brukbart. Beträffande mitt matrum så tycker jag själv att det är trivsamt.

    Vänliga hälsningar
    Hundraåringen

  19. Hej,Dagny.Som barn hade jag en tidning som hette ”Spara&Slösa”
    tror att det var banken som gav ut den.Visst var det roligt att sätta in en slant på bankboken,och se hur de sparade pengarna växte från år till år.Så hemtrevligt du har det Dagny.
    Mvh:Hallandskusten.

  20. ”Den som spar han har”, sa alltid min mor. Hon sa också ”Släng inte bort pengar på onödigt skräp som bara blir liggande och samlar damm.” Ganska sparsam har jag varit och jag har absolut blivit bättre på att inte slänga pengar på ”onödigt skräp”. Men visst är det så att ”snålheten bedrar visheten”. Det märks framför allt när företag ska spara. Oftast sparas det på fel saker och billiga saker köps in som blir fort slitna eller går sönder. Fast ingenting tillverkas för att hålla speciellt lång tid numera verkar det som. – Vilket vackert matrum du har!