Gästbloggare

Upp och sitt!

Moa firade in helgen med att lyckas sätta sig upp av egen maskin.

Hon står på alla fyra och lyckas sedan knöka in benen under sig, sen kan hon baxa upp sig till sittande. Nu gör hon inget annat. Man lägger ner henne på rygg, vänder sig om för att ta något, och när man tittar tillbaka sitter hon och flinar nöjt. För att sedan slänga sig ner på alla fyra, bara för att få börja om och sätta sig upp igen.

Och jag tittar på med skräckblandad förtjusning. Förtjusning för att jag ser hur hon utvecklas, blir min stora tjej. För att jag självklart blir stolt och för att lite av hennes irritation hon haft den senaste tiden släppte och hon blev en lite nöjdare tjej. Skräckblandad för hon har lärt sig att sitta så tidigt. Eller det kanske inte är tidigt? Det kanske är en helt normal ålder? Det är åtminstone tidigare än Oscar. En och en halv månad tidigare. Vilket i bebismått borde vara en halv evighet. Det jag funderar över är, om hon lär sig sitta så pass mycket tidigare än sin bror, kommer hon börja gå mycket tidigare också?

Krypa lär hon göra vilken dag som helst. Hon står på alla fyra och gungar fram och tillbaka. Fram och tillbaka. I går kväll knäckte hon något, för plötsligt kunde hon ta sig framåt. Inte krypande men någon form av kontrollerat hasande. Hon har tagit sig framåt tidigare, men från och med igår så verkar hon själv kunna styra vart hon skall hamna. Hon tar sikte på något och krälar dit. Tidigare kunde hon hamna lite var som. Något som verkade göra henne mycket frustrerad och ledde till mycket gnäll. Fast det kan man ju förstå, för vem skulle inte bli irriterad om man planerade att ta sig till soffan men hamnade under matbordet?

Ja just det. Måste komma ihåg att säkra alla eluttag nu. Vi har köpt pluggar, från ”Det stora möbelvaruhuset” som man sätter i eluttagen som blockerar alla små nyfikna fingrar. Nu är det hög tid för mamma eller pappa att krypa runt och ploppa in dessa i alla spännande uttag.

Men för att återgå till det här med att gå. Innebär detta att jag kan räkna med att hon går tidigt? För skall jag vara ärlig är detta något hon gärna får vänta med. Jag vill gärna njuta av lite lugn, och en bebis som precis lärt sig gå är inte någon som vill sitta och mysa. Då skall det gås, gås och gås runt lite till. Oscar började gå på sin ettårsdag, vilket kändes ganska lagom. Han hade börjat bli lite stabil i kroppen och fort inte runt som en vante. En väns son gick vid nio månader.

Moa får gärna låta bli att följa hans exempel.

 

Om Johanna:
Johanna Liljenberg

Jag har precis fött mitt andra barn. Jag som trodde att jag inte ville ha några barn alls, nu skall jag få rå om två! Är det så jobbigt som alla säger? Får man tid för sig själv? Följ mig så får du läsa om hur det är att vara tvåbarnsförälder.

Inlägget är kategoriserat som: Graviditet

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)