Gästbloggare

Böcker om självmord. Jag vill inte leva. (Till dig som är halvstor och finns inuti.)

IMG_20170815_101416176Jag vill inte leva, till dig som tappat lusten att leva och har tankar på självmord. Av Ludmilla Rosengren, med bilder av Helena Holmquist.

Jag blir lite förvirrad av den här boken, för att jag blir osäker på vem den är skriven för. Ibland känns det som att den är till barn och ibland till vuxna. Jag tror den passar bäst om man är ungdom och kanske går på gymnasiet eller högstadiet.

I början av boken finns det uppslag där en självmordsbenägen persons tankar visas i några korta repliker, tillsammans med en bild som visar hur det kan kännas. Författaren har också lagt in en liten förklarande bubbla om vad det är som händer.

IMG_20170815_101324819

Efter det avsnittet kommer det mer förklarande text, till exempel finns det enkla listor som visar tecken på depression och situationer som kan göra att man får hopplöshetstankar.

En text om lycka och föreställningen att man inte ska tro att livet är en dans på rosa moln känns klyschig och rätt triggande för mig. Jag tror författaren menat väl, menat att visa att livet går upp och ner och är i förändring, men hur många självmordsbenägna tror egentligen att livet är sådär rosafluffigt? Kanske att man tror att andras liv är bättre än det man har, men helt ärligt kan det ju vara sant. Om man lever med våld, övergrepp, utsatthet och liknande, så är inte problemet egentligen att man önskar att livet ska vara ljusare och bättre?

Den biten av boken gör att jag inte tycker så mycket om den som jag gjort annars. Fast man är väl olika där, det finns säkert människor som har det bra, drabbas av nåt svårt, och tycker att det strider mot hur livet ska vara. Som känner sig dåliga och misslyckade och vill ta livet av sig pga det. Jag har bara svårt att identifiera mig med det.

Det finns en del av boken där såna som försökt ta livet av sig berättar kort om vad som hänt och att de är glada att de inte dog. Att det känns annorlunda nu.

IMG_20170815_101335373

Bäst tycker jag nog ändå att checklistan som kommer framemot slutet är. Där är saker man kan göra för att det ska kännas bättre, och det är både sånt som kan hjälpa i stunden (som att ta en dusch och gå ut, bryta isoleringen) och sånt som spelar roll i större perspektiv (som att kanske bli sjukskriven, sluta dricka alkohol eller prata med någon om man varit utsatt för något hemskt).

Det känns trots allt som en viktig bok, för att den är enkel och lätt att förstå. Jag tror den är lätt att orka med även om man mår dåligt och inte orkar läsa så mycket. Jag blir mest skeptisk till vissa delar av boken, och att det pendlar så mycket hur enkelt eller svårt saker är förklarade. Men man kan ju göra så att man läser det man orkar med. Vissa dagar kanske man bara orkar med det som är lätt och andra dagar kanske man orkar läsa lite av det som är mer komplicerat. (Och det där om rosa moln kan man ju hoppa över.)

IMG_20170815_101352162
**

Inläggen om självmord är följande (och länkarna kommer fungera när inläggen är publicerade, de kommer ett i taget de närmaste dagarna)

 

Om Linnéa
Linnéa Regnlund

Jag var splittrad förut, var flera delar inuti, skadad av svåra saker jag utsatts för. Nu är jag bara en. Det är bra, och kanske mer komplicerat än man kan tro. Här på bloggen skriver jag om trauma och dissociation, om försöken att hitta ett fungerande liv, och tankar på det som är och varit. Välkommen att dela en bit av min resa med mig!

Inlägget är kategoriserat som: Trauma och dissociation

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)