Gästbloggare

Att skriva om självmord

Jag tycker att det är svårt att skriva om självmord och självmordsrisk. Det blir så lätt triggande istället för hjälpande, och kan också bli skuldbeläggande även om man menar väl. Att lägga all tyngd man har på ord som handlar om att man inte får ta livet av sig kan vara skuld tung som stenar, som inte alls är vad man behöver när man är självmordsbenägen, även om den som säger det menar väl. (Och för en del kan det hjälpa att få ett förbud, för att det är så  otänkbart att bryta regler, man är olika där.)

Det är svårt i en blogg, för det är så olika människor som kan läsa, och som kan göra det i olika situationer. Man kan inte anpassa det som sägs, eftersom jag sitter och skriver vid ett tillfälle, utan att veta vem som hittar det och när. Det är inte som att prata med någon.

Fast kanske är det viktigt ändå, att ta upp ämnet. För jag vet att många av oss som råkat ut för hemska saker har eller har haft självmordstankar och kanske har gjort självmordsförsök. Och det är en så viktig sak, livet. Jag tycker det.

Och jag tycker att du ska välja att fortsätta leva lite till, om du balanserar på gränsen nu. Inte för att jag kan förbjuda dig från att göra ett självmordsförsök eller av plikt eller skuld. Utan för din skull. Och det kan låta som det mest korkade att säga, eftersom jag vet att självmord kan kännas som en befrielse, som det snälla alternativet. Att äntligen få slippa kaos, traumaminnen, allt som är hemskt och inte fungerar. Det är inte som att livet är lätt, då hade du nog inte tänkt på att avsluta det.

Men jag önskar så mycket att du ska få ha det bra. Ett bra liv. Ett med ljus och trygghet och människor och saker du tycker om. Det kanske inte känns möjligt att nå dit, men jag tror att det är möjligt. Det är inte konstigt om man tappar bort det hoppet om man befinner sig långt inne i mörker och kaos, minnen och utsatthet. Och kanske gjort det under lång tid.

Jag tror i alla fall, hoppas för din räkning och tror det kan vara möjligt. Och känner så starkt att du är värd den chansen, att ha ett liv som är bättre än nu. Jag vill verkligen att du ger dig möjligheten till det, och enda sättet är att inte dö. Det är därför jag tycker att du ska fortsätta leva.

En annan sak som är svår med att skriva om självmord är att det är så lätt att bara säga ”sök hjälp”. Som att allt löser sig då. Hur många av oss har inte sökt hjälp gång på gång, och blivit svikna, fått våra skador förvärrade, inte alls fått vad vi behöver? Många, tror jag. Och kanske är det en uppgivenhet inför bristen på fungerande vård som gör att man vill ge upp. Jag kan förstå det, men vill ändå inte tro att det är kört.

Samtidigt är det ju svårt att veta vad man ska säga då. Man behöver hjälp, men om den hjälp som finns gör illa, vart ska man då vända sig? Om det inte räcker med en jourtelefon eller man hade behövt en där man kan lita på att de förstår sig på dissociation. Jag har inget bra svar. Jag vill bara att du inte ska ge upp, om du nu har såna tankar. Jag vill att det ska gå att hitta en väg framåt, mot något ljusare och lättare. Och även om det inte är min vilja som styr världen så tror jag inte att det är helt kört, även om det är svårt att hitta något allmänt råd att säga.

Eftersom det är så svårt att skriva om självmord och jag förmodligen redan lyckats skriva både dumma och triggande saker, så tänkte jag istället satsa på att tipsa om sånt andra skrivit. Jag vet, alla är inte som jag, alla hittar inte trygghet i böcker när människor i närheten inte kan ge det man behöver. Man jag är ju som jag är, och därför känns det som att det bästa jag kan ge är lästips om självmord. För dig som kämpar med tankarna och planerna, eller har någon i din närhet som gör det. Jag hoppas att det kan vara lite till hjälp för någon.

**

Inläggen om självmord är följande (och länkarna kommer fungera när inläggen är publicerade, de kommer ett i taget de närmaste dagarna)

 

Om Linnéa
Linnéa Regnlund

Jag var splittrad förut, var flera delar inuti, skadad av svåra saker jag utsatts för. Nu är jag bara en. Det är bra, och kanske mer komplicerat än man kan tro. Här på bloggen skriver jag om trauma och dissociation, om försöken att hitta ett fungerande liv, och tankar på det som är och varit. Välkommen att dela en bit av min resa med mig!

Inlägget är kategoriserat som: Trauma och dissociation

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)