Gästbloggare

Att anknyta till varandra inuti

Att vara flera inuti gjorde att vi också hade relationer mellan oss. Och att vi behövde skapa någon form av anknytning mellan oss också. Det var inte på samma sätt som med nån annan, jag tror inte att sån anknytning som sker mellan två olika människor kan ske mellan två olika delar, för om det hade kunnat vara så, så skulle det varit sant att man kan bli självförsörjande bara man är splittrad. Ge sig det man behöver. Och jag tror inte man kan bli det. Tror inte att inre relationer kan ge allt som relationer till andra människor kan ge, och att anknytningen är en central del i det.

Men med det sagt skedde någon form av anknytning mellan oss också, inuti. Trygghetsskapande, tillitsskapande, och att mer och mer kunna vila i att vi fanns för de andra. Att de andra delarna räknade oss som verkliga, på riktigt, trodde på oss, våra minnen, brydde sig om oss, vad vi behövde, vem vi var, och mycket av det som var del av och centralt i anknytningsprocesserna jag hade med terapeuterna.

Och jag tänker att det är sammanflätat. Att anknytningen till en av terapeuterna och tryggheten som fanns där var något som gjorde anknytning och trygghet inuti möjlig. Och ju tryggare vi blev med varandra inuti, desto mer vågade vi lita på och anknyta till någon som fanns utanför.

Om Linnéa
Linnéa Regnlund

Jag var splittrad förut, var flera delar inuti, skadad av svåra saker jag utsatts för. Nu är jag bara en. Det är bra, och kanske mer komplicerat än man kan tro. Här på bloggen skriver jag om trauma och dissociation, om försöken att hitta ett fungerande liv, och tankar på det som är och varit. Välkommen att dela en bit av min resa med mig!

Inlägget är kategoriserat som: Trauma och dissociation

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Ja, det är ett väldigt jobb att hålla på att förhandla och vara gruppledare inuti, man blir mycket trött av det.

    (Vet inte vart din kommentar tog vägen tyvärr, den nådde aldrig mig.)

  2. Jag skrev en jätte kommentar till att vara stor…
    Men både inlägget och kommentaren försvann
    Kort sagt så om man överlever kommer man att vara en fantastisk gruppledare!!
    Men att ha freds förhandlingar som i Mellanöstern i sig själv varje dag…
    Kan lätt få en att baxnar…
    Förlåt…
    Jag är trött…