Gästbloggare

Tryggheten, anknytningen

Gammal text, sen året före integrationen. Stora skriver. (Det trygga rummet är en visualisering som handlar om att ha en trygg plats inuti dit man kan gå vid behov.)

***

det är nåt stort som hänt i mig. som att det omvälvande i att det finns trygghet nådde fram till mig. /…/ jag planerade självmord och hatade mitt liv och kunde inte se nåt ljus alls, bara smärta och hopplöshet. och maktlösheten i att vilja söka hjälp, men att det inte finns nån hjälp. [terapeuten] finns, hon fanns hela tiden, men rädslan sa mig att om jag blir lämnad ensam med mitt planerande kanske jag bestämmer mig för att det rätta faktiskt är att dö. /…/

men nåt vände. jag satt på en terapi och insåg att jag inte kommer hitta nån hjälp, nåt sånt stöd som jag skulle behöva. och jag föll som en sten, där hos henne. höll på att gå under av ångesten. och hon drog in mig i det trygga rummet /…/ och frågade om hon kunde vara där hos mig? och trösta mig? och jag sa att hon fick. och hon satte sig bredvid mig på soffan och strök mig över håret (inte irl, bara i bilden) och sen gick jag hem. och överlevde ett andetag i taget genom hennes trygghet. kröp ihop i min säng och gick till det trygga rummet. destruktiviteten och ångesten rasade och slet i mig, men det gick att krypa ihop där. känna tryggheten som en varm filt runt mig. tänka att hon var där och ville ta hand om, inte lämnade mig ensam i det hemska. /…/

var på terapin igen och fick vara trygg igen. var i det trygga rummet och satt ute på bryggan. [terapeuten] satte sig bredvid mig. och jag vågade känna hur tomt och hopplöst allt var i mig, vågade dela det med henne. och på nåt sätt var det inte så farligt att känna det. inte när jag var där med henne. och fick vara trygg, oensam.

Om Linnéa
Linnéa Regnlund

Jag var splittrad förut, var flera delar inuti, skadad av svåra saker jag utsatts för. Nu är jag bara en. Det är bra, och kanske mer komplicerat än man kan tro. Här på bloggen skriver jag om trauma och dissociation, om försöken att hitta ett fungerande liv, och tankar på det som är och varit. Välkommen att dela en bit av min resa med mig!

Inlägget är kategoriserat som: Trauma och dissociation

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)