Gästbloggare

Till dig som är liten och finns inuti. Böcker där det är någon som är flera.

IMG_9094
Hej

Nu tänker jag på böcker igen. Typiskt mig, va?

Jag tänker på hur viktigt det är att ha någon att känna igen sig i. Att liksom veta att det finns någon som är som en. Och om det inte finns nån som man känner som är det, så har det kunnat vara skönt för mig att hitta någon i böckerna som varit det.

Tänkte på det nu, att det finns rätt få böcker där det är nån som är mer än en. Speciellt om man är liten och inte ens halvstor. De kanske tycker att det är för komplicerat att skriva om. Har du nån sån bok, som du tycker om?

Jag vet en som jag läste för längesen som heter Allrakäraste syster (den är av Astrid Lindgren).

Den handlar om en flicka som heter Barbro och har en hemlig tvillingsyster. Hon säger att när de föddes sprang systern och gömde sig under rosenbusken. Systern heter Ylva-Li och tycker bara om Barbro i hela världen. Barbro och Ylva-Li har ett särskilt språk som ingen annan kan förstå, och på deras språk heter rosenbusken Salikon.

IMG_9095

Det är en sorglig historia. Ylva-Li bor under rosenbusken, nästan i ett palats, och där finns allt man kan önska. Barbro tycker om att vara där. Men Ylva-Li säger ”Allrakäraste syster, ett måste du veta!” och Barbro vill inte veta, men Ylva-Li säger att när Salikons rosor vissnar så är hon död.

Barbro får en hundvalp i slutet av berättelsen, och blir väldigt glad. Men på morgonen när hon kommer ut i trädgården har Salikons rosor vissnat, och hålet som brukar vara ingången till Ylva-Lis värld är borta.

Kanske handlar den mest om att behöva nåt annat och nån annan än det man har i sitt verkliga liv. Kanske Ylva-Li och hennes värld är mer en fantasivärld än att det handlar om att vara flera inuti. Det är fint i alla fall att Barbro har henne, och sorgligt att hon försvinner.

IMG_9097
Jag hittade en ny bok som heter Annie och Den Andra (av Maria Bom och Anna Westin), som handlar lite mer om att vara flera inuti. Annie är på sjukhus och tycker inte om det. Hon tycker inte om att de måste undersöka henne, eller att hon inte ens får äta frukost innan.

Annie är den vanliga, hon är den glada som alla tycker om. Den Andra är jättearg och bråkig och skäller på alla. Hon skäller till och med på den snälla sköterskan som Annie brukar rita tillsammans med, och säger att hon inte tycker om att rita och att sköterskan inte ritar fint. Annie blir ledsen för att hon inte kunde hindra det.

Sen rymmer de. Den Andra tycker att det är en bra idé, fast när de kommer till gångarna under sjukhuset lämnar Den Andra Annie helt ensam. Det slutar bra i alla fall, hon får hjälp tillbaka till avdelningen och den snälla sköterskan fattar att man kan bli arg, hon verkar till och med tycka att det är bra att Annie blir så arg ibland. Som om hon tycker att både Annie och Den Andra får finnas, även om hon kanske inte fattar att de är två. Andra brukar bara tycka om Annie.

Det kanske kan kännas ungefär så som i boken även om man inte är splittrad. Fast jag tycker att den känns skön att läsa och tänka att det handlar om att hon faktiskt är två delar och att den andra tar över ibland. Att det inte bara är känslor som hon tänker som en annan del, utan en annan del så som du är det.

Jag ska nog skriva om fler böcker nästa vecka, jag ska tänka lite först bara.

Jag hoppas du har det bra. Och har du någon bok du tycker om får du gärna berätta det för mig. Jag gillar böcker. Fast det har du nog redan märkt.

/Linnéa

IMG_9098
*****

Tänk på att torsdagsinläggen är skrivna till barndelar. Är du en vuxen del eller person får du gärna kommentera, men undvik att skriva sånt som små delar kan uppfatta som hotfullt, jobbigt eller som att de inte borde finnas. De här inläggen är framförallt deras plats.

Andra brev som är till dig som är liten och finns inuti:

Om Linnéa
Linnéa Regnlund

Jag var splittrad förut, var flera delar inuti, skadad av svåra saker jag utsatts för. Nu är jag bara en. Det är bra, och kanske mer komplicerat än man kan tro. Här på bloggen skriver jag om trauma och dissociation, om försöken att hitta ett fungerande liv, och tankar på det som är och varit. Välkommen att dela en bit av min resa med mig!

Inlägget är kategoriserat som: Trauma och dissociation

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)