Gästbloggare

En tub i halsen?

blogg1

Hej allihopa!

I tisdags lade jag upp en video på min YouTubekanal där jag pratar om hur min gymnasietid med Crohns var. Den verkade va rätt uppskattad för jag fick några kommentarer från folk som tyckte om den och ville höra mer. Så jag kommer nog göra en del två. Kolla gärna in min YouTubekanal, det vore roligt att få ännu mer respons, frågor och önskemål. Det är superkul när folk ber mig berätta om vissa saker, det känns som att jag kan hjälpa andra litetgrann.

Jag kom att tänka på en sak precis nyss när en tjej i en video pratade om att när hon blev sövd så fick hon en ”breathing tube” (andningstub?) i halsen. Alltså en slags slang antar jag. Det fick mig att minnas senaste gången jag blev sövd, vilket faktiskt var en riktigt obehaglig upplevelse.

Jag har blivit sövd så många gånger att jag tappat räkningen och det har i princip varje gång gått hur lätt som helst. Ibland har jag mått illa efteråt av narkosen och ibland har jag vaknat och frusit som bara den för att jag blivit så nedkyld, men förutom det så har allt alltid gått bra.

Men senast då. Det var ungefär ett halvår sedan tror jag. Inte länge sedan alls i alla fall. Jag sövdes ner för att jag upplevde att jag hade fått två nya fistlar/ abcester, detta var jag nästan bombsäker på för det kändes så. Dock hade jag allt för ont för att bli undersökt i vaket tillstånd så jag fick sova en natt på sjukhus och undersökas nersövd på morgonen därpå. När jag höll på att sövas så fick jag ett slags munstycke över munnen som blåste luft väldigt starkt. Det var obehagligt för det var svårt att andas normalt. Man fick in massor av luft men kunde inte andas ut så bra. Detta gav mig en känsla av att jag drunknade/ höll på att kvävas. Men jag litade på doktorerna och försökte bara slappna av. Ganska snabbt somnade jag in. När jag vaknade upp senare så hade jag en känsla av andnöd. Jag letade febrilt efter larmknappen men var superyr och såg inte bra. Allt var suddigt och jag kände mig superdizzy. Jag försökte ropa på någon men min röst var jättesvag. De som passerade en bit bort hörde eller såg mig inte. Tillslut lyckades jag vinka någon till mig och då sa jag ”jag har svårt att andas!”. Sedan minns jag inte så bra vad om hände. Jag var väldigt trött och yr och jag kommer inte ihåg om de gjorde något för att hjälpa mig. Senare minns jag i alla fall att de sa att jag hade haft en slang i halsen som kan ha gjort halsen lite svullen och öm, vilket kunde vara anledningen till att det kändes litet svårt att andas. Jag tror att jag hade haft en sådan där andningstub.

Allt detta känns väldigt oroväckande för mig i efterhand. Jag somnade in med en känsla av att inte kunna andas. Undrar vad som hände när jag var sövd. Kan det ha varit så att de märkte att jag inte andades som jag skulle, så de gav mig en sådan tub? Eller sätter de alltid i en sådan tub? Av alla andra gånger jag varit sövd har jag aldrig hört att jag haft en tub i halsen. Jag har aldrig haft den känslan av andnöd efter narkosen.

Förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva ha en sådan upplevelse igen. Hur har det varit för er när ni blivit sövda? Har det varit en behaglig upplevelse eller har något känts jobbigt? Berätta gärna.

Kram och Stay Strong! xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Annat än magbesvär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)