Gästbloggare

Såhär känns det att må riktigt dåligt

blogg1

Hej allihopa!

Idag mår jag inte bra. Fy så dåligt jag mår. Nu tänker jag ”nä nu är det ett nytt ORDENTLIGT skov som startar”. För såhär har jag inte mått på länge. Något står inte rätt till inne i kroppen.

I tre dagar nu har jag inte kunnat äta frukost. Aptiten i övrigt har varit väldigt dålig i flera dagar också. Det bubblar och värker i magen. Det senaste dygnet har jag gått på toa många, men okej – inte jättemånga – gånger och mått skit. Magen är onormalt dålig.

Det är obehagligt, nästan lite skrämmande. För direkt som magen blir såhär dålig så minns jag, hur otroligt jävla dåligt jag mått ibland. Alla gånger jag fått bo på sjukhuset och med smärtor haltat fram och tillbaka till toan från sjukhussängen oändligt antal gånger. Jag vill aldrig mer vara med om det. Man känner sig helt maktlös, det finns inget som kan ”ta bort det”. Inte ens medicin. När magen väl blir otroligt dålig då måste den vara det tills den är ”klar”. Som längst har det tagit den flera månader att bli någorlunda normal igen. Det är som att vara inne i en mardröm när man mår så, och det tar aldrig slut. När jag varit otroligt dålig i mer än två veckor då brukar jag känna mig döende. Som att jag ska tyna bort, falla ihop i en hög och inte orka mer. Men det händer aldrig. För när man kämpat, kämpat och kämpat litet till så vänder det alltid. Perioden efter kämpandet är en resa i sig. Det tar tid att hitta tillbaka till en glad och normal vardag. Det tar tid att få tillbaka färgen på kinderna och de förlorade kilona. Det tar tid att våga lita på att man klarar saker igen.

När man varit sådär svag, sjuk och hjälplös då faller självförtroendet litet. Kan verkligen JAG jobba som danslärare? Kan verkligen JAG gå och shoppa på stan? Man har vant sig vid – och accepterat att man inte klarar alla de där grejerna, under en lång tid och det känns otroligt främmande att plötsligt vara friskare igen.

Idag svider det i strupen efter frukosten. Det svider i magsäcken, eller tarmarna, jag vet inte riktigt vilket. Smoothie bowlen var för sur för mig idag. Kroppen tål plötsligt inte hallon,blåbär och citron blandat med yoghurt och banan. Det gör ont i ändtarmen också, efter alla toabesök de senaste dygnen. Snart kommer det trycka på igen och kännas som att lava forsar ur mig, brännande, ilsken lava. Förlåt för er som har litet svårt för mina detaljerade beskrivningar, men jag känner att jag vill berätta hur jag VERKLIGEN mår. Inte underdriva eller undanhålla. Bara vara äkta.

Det suger att vara sjuk, det suger att vara sjuk i tarmarna. Det påverkar hela mig. Jag känner mig orkeslös idag. Trött, besviken. Jag känner mig som att jag bara vill slippa allt, ge upp allt som innebär en prestation.

Men jag har saker att göra idag.Vi får se hur det blir med det. Jag vet att låter jag magen bestämma så kommer jag känna mig desto mer sorgsen och besviken ikväll, när jag inser att Crohns vann och jag inte gjorde det jag behövde/ville göra. Men gör jag det som jag måste idag och totalt kör över min kropp, ja då vet jag vad priset blir imorgon. Denna morgon upphöjt i tre. Jag kommer må ännu sämre med andra ord.

Jag önskar att jag bara kunde pausa den här dagen. Vila mig, tills jag mår bättre igen och sedan trycka på play – och på sätt inte missa något! Idag känns det inte passande att avsluta med ”Stay Strong”, som jag alltid gör. ”Det är okej att ge upp ibland” passar bättre. Kram på er! xx

 

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Min mage & jag

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)