Gästbloggare

Oron inför brist på toaletter

blogg1

Hej alllihopa!

Idag var jag väldigt orolig och nervös helt i onödan, som jag så ofta är. Här nere i Skåne där familjen har sommarhus har nämligen andra släktingar också sommarhus. Idag skulle vi träffa dem och gå på en slags bilutställning och därefter äta middag hos dem. Jag oroade mig över huruvida det skulle finnas toaletter och i så fall hur många och hur stor risken skulle vara att det skulle vara lång kö till dem med tanke på allt folk som säkert skulle vara på platsen.

När vi kom fram fick vi reda på att bilutställningen bara var ett stenkast från släktingarnas hus. En stor lättnad infann sig genast inom mig. Nu visste jag att jag skulle ha möjlighet att gå hem till dem på toa.

Vi hade en väldigt trevlig dag och magen skötte sig. Det var först efter middagen, som det erbjöds kaffe som magen gjorde sig påmind. Jag bestämde mig för att ta en kopp, för jag tänkte: ”är jag sugen på kaffe så ska inte oron för att magen kan starta igång stoppa mig. Jag befinner mig trots allt hemma hos släktingar. Så pinsamt får det inte kännas om jag skulle behöva låna toan.” Dessvärre finns en liten röst kvar inom mig ännu, som säger att det är pinsamt att behöva göra nummer två när man är hemma hos någon annan. Men har man Crohns så har man. Dock startade magen aldrig igång. Men den började bubbla och göra sig påmind efter kaffekoppen. Då kände jag mig genast lite orolig, av vana. Jag har alltid tänkt ”NEJ NEJ NEJ INTE NU!” när jag behövt gå på toa i sådana här sammanhang. Det försöker jag öva bort. Det är dock svårt när de flesta omkring en aldrig pratar om magbesvär eller toalettbesök. Många är så hemliga med sina toalettbesök att man skulle kunna tro att de aldrig skiter. Varför kan inte folk bli litet mindre pryda och istället litet mer burdusa? Det skulle göra mig så mycket mer avslappnad.

Mina vänner som tidigare var hos mig i sommarhuset är dock helt avsläppande kring ämnet. Jag kunde utan problem gå på toa utan att hymla med det inför dem. Jag brydde mig inte om att de visste att jag var på toa länge. Det kändes verkligen inte pinsamt alls.

Stay strong bästa ni! xx

 

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Min mage & jag

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)