Gästbloggare

Att meditera sig ur paniken

blogg1

Hej allihopa!

De senaste två dagarna har min mage varit katastrofalt dålig. Jag mår illa och det trycker på otroligt många gånger per dygn. Även när jag ska sova. Magen bubblar och gör ont just nu också.

Trots detta så var jag och familjen samt en släkting i Köpenhamn igår. Jag kände mig orolig på morgonen då jag kände mig riktigt dålig i magen. Dock övertalade jag mig om att toaletter, det finns ju i Köpenhamn.

Vi hade en fantastiskt bra dag. Det var bara efter lunchen som jag mådde dåligt. Vi åt på en utomhusservering som myllrade av folk. Jag kände mig nervös när jag tänkte på att det säkert var kö till toan. Jag åt min mat sakta och försiktigt. Jag hade köpt ”rise paper rolls” och kycklingspett. Rispappersrullarna var fyllda med grönsaker som rivna morötter, sallad och andra oidentifierbara saker säkert med orientaliskt ursprung. Till det drack jag en organisk äppeljuice. Allt var supergott och nyttigt. Inget gluten, inga mejeriprodukter och inget friterat. Magen borde ju klara det fint, eller? Efteråt blåste min mage upp sig som en ballong. Jag mådde illa och det värkte. Ganska snabbt såg min mage gravid ut.

Vi började i lugn takt lunka till en tunnelbana, eller metero som man tydligen säger i Danmark. Jag höll på att få panik. Bara tanken på att akut bli bajsnödig i detta läge fick mig att andas med korta, snabba andetag och jag kände hjärtat i halsgropen. När vi kom till meteron diskuterades det hur vi skulle åka och jag blev ännu mer panikslagen. Att vara förvirrad nere i ett tunnelbanesystem är ännu värre när man får en eventuelll bajsattack än att vara förvirrad på en gata. På en gata kanske man ändå kan hitta ett café med toa. Min strategi blev att gå in i mig själv. Jag skulle till varje pris hejda min kropp från att få en bajsattack. Jag andades långa, långsamma andetag. Stägde ute alla ljud, inklusive om någon pratade med mig. Minsta stresspåverkan nu skulle utlösa en bajsattack. Jag gick sakta och väl på meteron satt jag i min egna meditativa värld. Jag måste sett helt förstörd ut för mamma sa efteråt att jag såg riktigt sjuk ut. Vit i ansiktet och med hängande trötta ögonlock.

Tillslut var vi ute ur meteron och framme vid Tivolit. Äntigen! Nu var jag trygg! På tivolit fanns förstås gratistoaletter. Nu blev mitt humör ett helt annat. Jag log och kunde prata igen. Jag gick på toa (utan att det var akut och panikartat) och sedan fortsatte vi vår dag.

Resten av dagen kunde jag känna av magen till och från, men med vetskapen om att ha en toalett till hand gjorde mig harmonisk och glad.

Stay Strong bästa ni. xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Min mage & jag

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)