Gästbloggare

Tid för återhämtning

blogg1Hej allihopa!

Idag är det tisdag och i morse flög jag ner till min familjs sommarhus I Skåne. Dessvärre är det inte supervarmt och soligt utan snarare helt okej temperatur och ganska blåsigt. Det känns lite trist då Stockholm var supersoligt och varmt denna morgon. Förhoppningsvis blir det toppenväder imorgon så att jag kan hänga på beachen! Åh, som jag älskar stränderna här nere i Skåne. Vit, len sand, kristallklart vatten så långt ögat kan nå… långgrunt och så breda och långa att man kan promenera eller jogga ett bra tag innan de tar slut. Det är något helt annat än i Stockholm.

Jag har skrivit litet tidigare om att jag sakta men säkert börjat orka träna igen och försökt göra det till en rutin. Faktiskt så har jag både styrketränat och yogat rätt många dagar den senaste tiden. Väl nere i Skåne nu så planerar jag att försöka yoga litet varje dag. Jag har ju tid för det och dessutom är det så rofyllt och vackert här att det är desto roligare att yoga.

På sistone har jag ofta funnit mig själv sitta och stirra rakt fram, och bara funderat en massa. Det är nästan som att mitt sinne ”cravat” efter att få meditera och bara pusta ut, reflektera över allt och samla ny energi. Jag har länge längtat efter och väntat på att få mer energi. Att inte vara så trött jämt. Kanske har min kropp och mitt huvud börjat hitta exakt det jag behöver göra för att komma i balans. Jag vet inte varför jag varit så utmattad, faktiskt både fysiskt men också psykiskt länge.

Jag är en person som behöver mycket tid för att läka. Mentalt alltså. Att ha Crohns kan vara en pers fysiskt men absolut psykiskt också. Jag har gått igenom så mycket under loppet av så många år, utan att någonsin få ett break. Nu för ett år sedan orkade jag inte hålla samma tempo längre, med dansen och allt annat, något inom mig sa stopp.

Tid är vad jag behöver, har jag kommit fram till. Att bara andas, reflektera och fylla mitt sinne och kropp med harmoni. Istället för att fly och tänka bort från det som stör så behöver jag gå igenom det.

Tankarna svävar alltid tillbaka till stunder fyllda med ångest, stress och rädsla. Minnen från när jag varit på sjukhus, helt ovetandes om när jag skulle bli friskare igen. Alla de stunder då jag haft ont, men stått ut med smärtan. Alla obehagliga undersökningar, blodprover, narkoser och nya mediciner… det är mycket för en människa att deala med, speciellt när man aldrig får ta en paus från det.

Igår när jag tog min Humira-spruta som jag gör varje vecka, så tänkte jag att jag aldrig kommer vänja mig helt. Jag spänner mig, andas snabbt och känner hjärtat banka litet extra hårt i bröstet varje gång jag sätter den mot magen och trycker. Jag tänker att jag aldrig hade kunnat tro, för några år sedan, att jag hade kunnat vara en person som tar sprutor varje vecka. Hur klarar jag det? Jag bara gör det. Man vänjer sig. Intalar sig att det inte är så farligt. Men ska jag vara ärlig så känner jag mig litet ledsen och arg. Varför jag? Varför kan jag inte få slippa?

Magen är ändå inte helt bra, trots alla sprutor. Nu ska jag ta en annan medicin som komplement. Vi får se hur det blir. Jag fick ett brev hem från sjukhuset om att inflammationsvärdet skjutit iväg igen och blivit högre. Jag bara suckar.

Men jag är lycklig. Jag ska inte klaga. Jag är verkligen glad över livet jag lever och att jag mår så bra i övrigt. Som jag skrev så orkar jag träna igen. Det är fantastiskt. Och om litet mer än en vecka fyller jag år. Det kommer bli så kul.

Stay Strong allihopa! Glöm inte att tillåta er själva att andas, reflektera och känna det ni känner. ”Feelings demand to be felt” tror jag de sa i en film jag såg. Det är så sant. Känslor kräver att få kännas. Ignorera och förtryck dem inte. När man varit ledsen en stund så blir man till slut klar, och då har man tömt ut det onda. Det tror jag.

xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Annat än magbesvär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)