Gästbloggare

Mina magproblem är på riktigt

blogg1

22/7

Hej allihopa!

Igår regnade det hela dagen här nere i Skåne men idag var det skinande sol och varmt igen. Jag vart så glad när jag vaknade och märkte det. Jag blir så mycket mer energisk när vädret är bra, då känner jag för att vara utomhus och röra på mig. Så idag har jag faktiskt varit väldigt aktiv vilket känns superbra!

Jag startade dagen med ett yogapass i trädgården direkt efter frukost. Idag märkte jag hur kroppen var mycket mer mjuk och rörlig än för några dagar sedan, direkt när jag började yoga. Om jag fortsätter såhär kanske jag blir mycket vigare till slutet av sommaren. För att vara ärlig så har jag aldrig någonsin varit vig i mitt liv. Det kanske låter litet motsägelsefullt, då jag dansar/ har dansat så pass mycket och är danslärare. Men dels har jag en väldigt lång och stel kropp, rent genetiskt och dels så var det aldrig någon som pushade mig till att stretcha mycket när jag tog danslektioner när jag var yngre. Jag tycker att det är rätt underligt när jag tänker på det, för jag dansade verkligen mycket när jag var yngre, men det var alltid fokus på koreografier, gruppdynamik, takt, teknik och karisma, men aldrig att vara vig. Om någon var vig i dansklassen så var det för att hen övat hemma och denne fick då mycket cred för det och ibland solonummer. Aldrig hjälpte någon danslärare mig med knep om hur jag kunde bli vigare. När vi värmde upp var det mycket konditions- och styrkeövningar och bara ytterst litet stretch. Jag tror de tyckte att man skulle stretcha på egen hand, men detta kom jag aldrig på att göra. Synd ju, jag kanske hade varit vigare i dagsläget om någon lärt mig att stretcha när jag var liten.

Hur som helst. Jag kom att tänka på en grej. Nyligen uppdagades det att en nära vän till mig missförstått en sak om min sjukdom. Hon trodde nämligen att den här rädslan jag har, gentemot att besöka nya platser på grund av min oförutsägbara mage helt är i mitt huvud. Hon sa att hon trodde att det var en psykisk grej, och det är det ju, till viss del, men hon tillade sedan att ”sådana akuta situationer då du behöver hitta en toa fort händer ju nästan aldrig eller hur? Max en gång i månaden eller så va?”. Jag tittade förvånat på henne. ”Oj” tänkte jag. Jag har tydligen inte förklarat här i bloggen eller för vänner hur jag verkligen har det. Jag får alltså akuta bajsattacker flera gånger i veckan. På väg hem från stan, när jag är i affärer, när jag är på promenad, när jag åker kommunalt… och så vidare. Min rädsla är inte obefogad. Jag är rädd för att få akuta bajsattacker därför att jag får dem, hela tiden. Det senaste året när magen inte varit stabil eller förutsägbar i mer än några dagar i taget så har jag VARJE DAG oroat mig över detta, och det har hänt ca var tredje dag. Vissa dagar sker dessa akuta bajsattackscenarion två eller flera gånger om dagen.

Jag skäms för att erkänna det här problemet. Men det är såhär jag har det. Jag måste fortsätta att övertala mig själv om att jag inte är konstig eller äcklig, men när jag möts av förvånade reaktioner, som när jag berättade för min vän om hur jag verkligen har det, så känner jag mig litet annorlunda.

Men jag är inte äcklig. Det är inte ni heller, ni andra med magproblem. Det suger att ha magproblem och det suger ännu mer att skämmas över dem.

Så nu vet ni. Jag springer/ skyndar mig alltså till toaletter flera gånger i veckan. Så är mitt liv. Men de stunderna som magen håller sig i schack och jag kan slappna av och inse att jag kommer att ”klara mig”, då är jag väldigt tacksam, njuter och känner mig lycklig.

Stay Strong bästa ni! Hoppas ni har en superhärlig helg! xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Min mage & jag

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

4 kommentarer

4 kommentarer

  1. Hej Glenn! Intressant. Härligt att du mår så bra. Det kan ju vara värt att testa för min del. Dock är jag skeptisk till att det bakomliggande problemet med magen, dvs felet i de vita blodkropparna kan botas av en viss kosthållning. Man kan säkert ändå få inflammation i kroppen. Men jag ska definitivt göra ett försök till att ändra min kost en längre tid och se om det hjälper. Tack för din kommentar :)

  2. Åh jag förstår. Vad skönt att du äntligen mår bättre. Skönt att höra att du kunnat arbeta. Tack snälla, ha det bra du med. Mvh Therese

  3. Jag vet precis hur du har det. jag har levt med denna sjukdom i 36 år nu.
    Under dom sista åren här har jag blivit mkt bättre, är nu 72 år. jag har sluppit en sorts medicin. vilket är tacksamt. under dom här åren har jag vetat var varenda toalett har funnits.jag har iallafall klarat att arbeta. jag har varit Taxiägare i 15 år med egen bil. nu är jag pensionär. ha det bra hälsningar Monica

  4. Hej therese!
    Jag fick diagnosen crohns 2013. Jag la om min kost och tog bort allt gluten. Mjölk och socker, och började äta en sorts probiotika. Detta gjorde att min mage vände på två veckor och jag har inte haft ett återfall sen dess. Fastän jag inte har celliaki eller något liknande. Så tror jag gluten var det stora problemet.
    Mvh
    Glenn