Gästbloggare

Paniken som uppstår i stora folkmassor

blogg1God morgon!

Hoppas allt är bra med er. Det är bra med mig, magen har skött sig bra de senaste dagarna och jag har rätt bra energi så det är härligt. Idag gick jag upp 8.00 trots att jag var väldigt trött, bara för att jag har en hel del att göra. Bara för att jag gick upp litet tidigare så har jag ont i lederna. Det är som att jag hade behövt en extra timmes sömn och nu protesterar kroppen. Men jag ska testa att stretcha och yoga litet snart och se om det blir bättre. Det värsta är när magen och lederna gör ont, men nu värker det bara från lederna så det kan jag stå ut med.

Anyway. På sistone har jag kunnat ta längre och längre promenader. Jag är så himla tacksam men också stolt över detta! Förra veckan tog jag en långpromenad med min familjs hund ute i skogen. Jag vågade testa det, trots att jag inte kunnat ta långpromenader på länge nu för att magen alltid startar igång efter några minuter och jag måste skynda hem. Men här om dagen promenerade jag även då flera kilometer och magen kändes instabil och orolig till en början, men jag andades lungt och gick i en ganska lugn takt och det gick superbra!

Ibland när jag går i uppförsbacke eller väldigt snabbt och får kort andning och pulshöjning så kan magen triggas till att starta igång. När jag blir nervös händer samma sak, hjärtat börjar slå snabbare, andningen blir flåsig och magen börjar genast mullra. När magen väl börjar mullra eller röra sig och kännas obehaglig brukar jag få ännu mer hjärtklappning och nästan hyperventilera – det är då det kommer snabbt, då måste jag skynda till en toa. Så jag övar på att inte komma till det stadiet då jag får panik och nästan skiter på mig av det skälet.

När jag befinner mig bland väldigt stora folkmassor brukar jag bli varm och börja känna mig nervös. Här om dagen hamnade jag i en sådan situation, men jag tyglade mig själv och andades och gick lungt, jag ville inte framkalla panik och behöva rusa till en toa. Men i säkert en kvart kände jag en slags dov panik inom mig, som att bara något litet extra stressande hade hänt så hade jag ”lost it” och sprungit till toan. Jag kände mig supernervös men höll pulsen och andningen normal. Jag tänkte,”när ska det här gå över? Kommer jag någonsin kunna slappna av helt i situationer med stora folkmassor?” Men efter den där första kvarten blev jag faktiskt lugn, när jag märkte att det gick bra. Själva stressen över att vara kring stora folkmassor är att det ofta innebär kö till toaletter och ibland svårt att ta sig fram i tid också, förbi alla människor. Det känns även som att allt ljud, och hur trångt det är, får mig att svettas och känna mig överansträngd. Faktiskt så har jag på sistone börjat lägga märke till hur ljudkänslig jag är. Jag blir lätt ansträngd eller irriterad av höga och störande ljud. När en tv står på i ett annat rum än det jag är i, och volymen är jättehög, då kan jag inte koncentrera mig på det jag gör.

Men hur som helst, jag fortsätter att öva mig, och utsätta mig för allt sådant som jag tycker är läskigt och stressande. Tillslut kommer jag klara allt sådant utan problem, det är målet.

Lycka till med att utmana era rädslor och överkomma dem. Stay Strong! xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Min mage & jag

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)