Gästbloggare

Är det Crohns som påverkar mitt psyke eller är det något annat fel på mig?

blogg1Hej allihopa!

Mitt ”happiness flow” som jag skrev om för några dagar sedan höll inte i sig. I onsdags hade jag genrep och danslektion med min dansgrupp, det var kul men på väg hem från det på kvällen så kände jag mig otroligt matt. Att gå sista biten hem från tunnelbanan var så otroligt jobbigt att en stor våg ångest sköljde över mig. Jag kände mig gråtfärdig av trötthet. Jag vet inte varför egentligen, men antagligen kom alla de roliga dagarnas ansträngning ikapp mig. När jag gick där på väg hem tänkte jag att om en blixt skulle slå ner i mig exakt där och då så att jag dog, så skulle det vara skönt. Inga positiva tankar kunde få mig att känna mig bättre. När jag kom hem och äntligen fick i mig lite mat och kröp ner i sängen kändes det mycket bättre. Men sedan kom ångesten tillbaka, som ett tryck över bröstet. Jag visste inte varför men jag mådde riktigt dåligt psykiskt den stunden. Några tårar började rinna ner för mina kinder och det förvånade mig. Såhär hade jag aldrig plötsligt mått, när allt precis innan varit bra. Jag hade ingenting att vara ledsen över. När jag tänker rationellt så vet jag att jag har otroligt mycket att vara tacksam och glad över. Mitt liv är så enkelt i jämförelse med många andras. Mitt liv är underbart. Men ändå, trots det, kan jag ligga i sängen på kvällen med ångest och tårar som faller. Så underligt.

När jag vaknade på torsdagen kändes livet meningslöst. Jag ville inte göra någonting. Jag kände mig utbränd. Jag spenderade dagen genom att vila, äta, ta hand om mig och stanna hemma. Jag hade egentligen bokat in saker som jag ställde in. Jag tänkte att bara jag fick vila en dag så skulle allt bli som vanligt på fredagen.

Men på torsdagsnatten låg jag vaken med ångest till 2.00. Jag stirrade i taket och tyckte synd om mig själv. Jag kunde återigen inse att jag inte har något att må dåligt över och att mitt liv är underbart, men varför mådde jag då så dåligt?

Till slut somnande jag. Gissa hur den här fredagen startade? Precis likadant som igår. Jag är fylld av en känsla av att allt är meningslöst och att jag inte orkar något. Jag har inte lust med något. Jag känner mig helt sänkt, som om inget någonsin kommer kännas kul igen. Men jag vet att jag kan ha världens lyckligaste dag imorgon. Det är så jag funkar. Mina känslor är ofta som en berg och dalbana och det är riktigt jobbigt.

Jag är väldigt intresserad av att läsa på om och titta på dokumentärer om olika sjukdomar och diagnoser. Jag har även pluggat en hel del psykologi. Detta i kombination med att jag är aningens hypokondrisk gör att jag ofta funderar över om jag har någon ytterligare sjukdom eller diagnos utöver Crohns. Jag har det senaste året tänkt rätt många gånger på att jag är väldigt mycket mer hyper och pratar mer än de flesta och därför funderat över om jag har ADHD. Men jag har aldrig haft det svårt i skolan eller med koncentrationen. Dock får jag ”ryck” då jag hittar på spontana saker eller ska spela pajas inför vännerna. ”Triggar” någon mig genom att uppmuntra detta så kan jag spåra ur lite. Alltså inte på något allvarligt sätt men jag blir bara ännu mer hyper. Jag vet inte hur jag ska förklara detta men jag är ganska mycket pajas och tycker om att folk skrattar eller uppmärksammar det jag gör. Om någon gillar att jag jonglerar med mobilen ja då ska jag minsann visa att jag kan stå på ett ben och göra det samtidigt som jag blundar eller något liknande. Detta är något jag på sistone övat på att tona ner. Dock har jag varit lite nere på sistone och det har automatiskt gjort mig mer dämpad.

Men sedan funderar jag även över mina extrema känslovågor. Ibland älskar jag allt och alla och känner mig som Queen of the world och ibland hatar jag allt inklusive mig själv och vill bara dö. Jag sade en gång till en familjemedlem att jag kanske är bipolär men hen sa direkt då att jag inte alls är så extrem. Men jag vet inte, jag kan ändå relatera till sådana här ”maniska” tillstånd när man är hyper och gör spontana saker och är i ett ”happiness flow” och har massor av energi, och sedan det motsatta: att man blir som deprimerad och knappt orkar duscha. Det är svårt att veta för mig ibland om min extrema trötthet och uppgivenhet beror på Crohns eller mitt psyke, eller en kombo. Crohns kan verkligen göra mig så matt att jag inte orkar hämta ett glas vatten. Kanske hänger Crohns och psyket ihop så mycket att när man blir matt av Crohns blir man även väldigt låg just därför?

Så många funderingar. Så lite ork att reda ut allt.

Jag har alltid känt mig lite annorlunda när jag i min uppväxt och även nu i mitt vuxna liv jämfört mig med andra. Jag är väldigt kreativ, framåt och social, men även extremt fantasifull och spontan. Jag blev flera gånger kallad för konstig i mellanstadiet och jag kan nu i efterhand förstå litet varför. Jag var lite ”inne i mitt eget huvud” med all min fantasi. Jag var ofta i centrum för allas uppmärksamhet – på gott och ont, var bossig och tog på mig ledarrollen i många situationer. Jag antar att den röda tråden är att jag alltid varit väldigt hyper. Jag har varit så hyper i mitt huvud att jag ibland inte orkat med mig själv. Alltid så mycket tankar och idéer. För mycket idéer! Alltid nya projekt på gång. Detta är en talang jag har och tack vare detta som jag bland annat skapat mitt eget dansläger. För det mesta är min energi, kreativitet och sociala skills en stor fördel. Men när jag är ensam blir jag nästan galen ibland. Önskar att jag kunde bli mer harmonisk och samla tankarna så att jag kunde få lite lugn och ro. Om någon känner igen sig i allt detta får ni gärna skriva och berätta om det kan vara någon diagnos eller om det bara är ens personlighet.

Kram & Stay Strong! xx

 

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Annat än magbesvär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

3 kommentarer

3 kommentarer

  1. Halloj, jag känner igen mej alltför väl i det du skriver!! Har Crohn sedan jag var 17 år. Är nu 41 och lever med mina 2 barn och skild. Så varannan vecka vill jag gärna maxa träning, fest socialt umgänge osv. Men sjukdomen får mej att tvingas inse mina begränsningar. Eller så kör jag på ändå och bli sämre. Jsg går på antidepressiva och Crohn är klart en stark komponent till det. Men oxå skilsmässan min personlighet och oförklarlig ångest som kryper på när jag är själv. Känner att sjukdomen tar ifrån mej mitt liv och min ork. Det gör mej arg och maktlös. Senaste månaden har jag legat inne för tarmvred, problem med fast föda o näringsupptag, förmodligen en massa brister, lågt blodtryck, smärta och opererats 3 ggr för mina fistlar/abscesser. :( Hur orkar man vara positiv? Jag är egentligen nykär o borde vara glad.

    /Jenny

  2. Hej på dig! :D