Gästbloggare

Katastroftänk och oro

daybydayheaderHej allihopa!

Idag är det måndag och jag vaknade jättetidigt. Jag vet inte varför, men det var ju lika bra så kan jag komma igång med dagen desto tidigare.

Vet ni vad jag satt och tänkte på nu när jag åt frukost? Att jag varje dag tänker på att jag är sjuk. Jag kan liksom aldrig för en dag glömma bort att jag har Crohns. Jag behöver i och för sig inte glömma bort det, men att själva oroskänslan kunde gå bort önskar jag verkligen. I över ett halvår, eller kanske mer, så har jag varit orolig över min hälsa. Jag känner att jag inte är i kontroll över min kropp och hälsa. Jag känner att när som helst kan något jättehemskt hända när jag minst anar det.

Jag har haft en del bekymmersfria perioder sedan jag fick Crohns. Jag har kunnat leva flera månader i sträck ibland med en mage som är helt okej och med ett bekymmersfritt huvud. Men jag har också varit med om långa perioder då magen varit dålig, och de gångerna då magen varit dålig länge brukar fler saker hända… alltså det är som att får man inte fason på magen med mediciner på ett par månader, då går det bara utför och massa extraproblem med min hälsa dyker upp.

Sedan min förra medicin Remicade slutade fungera för mig och jag skulle börja med Humira så har jag inte kunnat bli riktigt bra. Det är snart ett år sedan. Jag kan må bra några dagar i sträck som bäst. Men det här senaste året, när magen varit så dålig till och från, så har jag även lidit av andra hälsoproblem. Nu vid nyår så fick jag en abcest (det är som en liten varböld inne i kroppen) som efter en penicillinkur inte gått bort. Den oroar jag mig jättemycket över, då jag haft en sådan förut och det resulterade i att jag vart inlagd och opererades två gånger. Jag har även haft jättemycket problem med mitt tandkött, som hela tiden är inflammerat och sårigt. Den senaste veckan har jag vaknat och haft jätteont i tandköttet precis vid tänderna, vilket får mig att tänka en massa katastroftankar om att mina tänder kommer bli dåliga. Sedan för att nämna en sista grej så har jag var och varannan dag väldigt ont i lederna och kroppen. Det stör mig enormt att det värker, för jag vill inte sitta vid datorn som nu, och hela tiden tänka att det värker och att jag behöver ta en varm dusch/ lägga mig i sängen. Det gör att jag känner mig sjuk.

Åh, jag är ledsen över detta klagoinlägg, men jag vill berätta för er att jag just nu går omkring med ett moln över mitt huvud med tankar och oro. Vad är jag orolig över? Allt och ingenting. Jag är orolig över att om min inflammation inte blir bättre snart så kanske jag blir sämre och sämre, vilket jag inte vill. Jag är orolig för att abcesten ska bli värre och att jag ska behöva opereras. Jag är orolig för att jag vid så ung ålder ska få problem med mina tänder pga inflammationen i tandköttet. Men mest av allt är jag orolig för att få cancer. Cancer? Undrar ni. Jo det är såhär att jag har fått för mig att jag en dag ska få någon form av cancer. Kanske i tarmen, kanske någon annanstans. Det kanske är en irrationell rädsla, men jag känner en ihållande, extrem räddlsa för att om jag inte blir frisk och hälsosam snart så kanske jag får cancer. Jag förstår nu när jag skriver det här att det låter rätt löjligt. Men jag har av någon anledning en övertygande katastrofkänsla inom mig.

Jag tror såhär, att psyket blir rätt påfrestat av att man ständigt mår lite halvdåligt och aldrig blir helt frisk. Nervsystemet i mig skickar säkert signaler till min hjärna för att alarmera om att något är fel i kroppen, därav oron och katastroftänket. Jag har en instinkt att jag måste bli frisk. Min hjärna skriker dagligen ”detta är inte bra, se till att bli frisk snart!”, typ.

Jag försöker tänka rationellt och lugnt. Att läkare som har hand om mig har koll. De har koll på mina värden och de försöker hjälpa mig så gott de kan. Några katastrofer kommer inte att hända. Det är folk som aldrig går till doktorn som kan bära på cancer, men inte jag. De skulle upptäcka det direkt.

Det skulle vara så skönt att kunna sluta tänka på min hälsa varenda dag. Det skulle vara så skönt att må bra.

Utöver allt det här vill jag tillägga att jag i övrigt är väldigt nöjd med mitt liv. Jag har väldigt fina människor omkring mig och jag har ett bra och bekvämt liv. Jag lider inte av något annat än det här med min hälsa. Jag har ingen annan sorg eller stress i mitt liv, vilket jag är väldigt tacksam över. Jag känner en väldigt stor trygghet. Jag är tacksam över att bo i Sverige och ha tillgång till en trygg och bra sjukvård.

Stay Strong! xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Annat än magbesvär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

4 kommentarer

4 kommentarer

  1. Hej,
    ja det är vi nog ibland, lite bortskämda och så… men väldigt starka vissa stunder också när det verkligen krävs. :)
    Hoppas du redan mår bättre eller kryar på dig snart. Jag är också sådär, beroende av några extra timmar sömn, men det är okej, det är ju inte alla som klarar sig på 8 timmars sömn.
    Yoga är superhärligt, jag borde göra det oftare. Tack för tipset!

  2. Hej! Tack själv för att du berättar att du känner igen dig, det känns bra att veta att man inte är ensam :)
    Vad bra och skönt att remicade funkar för dig!
    Tack snälla du :)

  3. Hej!
    Tack för att du delar med dig om din sjukdom och om din oro som jag så väl känner igen. Själv har jag ulcerös kolit och får remicade. Hittills har det fungerat väldigt bra. Innan dess kände jag precis så som du beskriver. Ont i lederna men också annat så som din böld fast för mig var det hudeksem.
    Och cancerrädslan, förstår precis (tror jag)!
    Hoppas att du snart får må bättre!
    Vänliga hälsningar från en ”magsyster” :)

  4. Hej!
    Ja, vi människor är svaga varelser i verkligheten, men vi måste kämpa.
    Jag kommit hit slumpmässigt, för att jag har lite problem med mage sista dagarna. Vinterkräksjuka kanske. Men känner igen mina besvär med total energiförlust, orkeslöshet… Oro och stress. Ont i kroppen. Jag kan inte säga att jag är sjuk, men inte helt frisk heller. Mitt behov av sömn är 10-12 timmar. Då mår jag bra, pigg och aktiv, annars orkar nästan ingenting. Ibland kommer jag igång med yogaträning, då känner jag mig bättre. Men jag hittar inte tid för yoga ibland. Jobb och hemmet tar all min tid…
    Har du testat träna yoga? Det kanske hjälper lite.