Gästbloggare

Idag har jag ändrat ”mindset”

daybydayheaderHej allihopa!

Igår var jag hängig och trött och mina tankar drog åt det negativa hållet. Jag kände mig frustrerad över att vara sjuk. Men idag så gick jag upp ur sängen och tänkte att, det där negativa ska jag vända om idag, oavsett om jag inte mår så bra.

Jag började med en nyttig frukost, sedan bytte jag om till mina favoritdanskläder (när jag tar på mig just de här kläderna går jag in i ett speciellt ”mood” och ställer mig in på att verkligen svettas) och satte på mig hörlurar. Det var så länge sedan jag tränade så att jag blev svettig eller ens stretchade ut kroppen ordentligt, så jag började lugnt. Jag försökte att inte pusha mig för hårt utan började röra på kroppen på ett lugnt sätt, genom att stretcha ut axlar, armar, rygg och höfter. Jag gjorde inga ansträngande stretchövningar för jag vet att då hade jag inte orkat så länge. Men efter en stund började jag göra några danssteg och snart började jag skapa en koreografi.

Innan att jag visste ordet av så dansade jag med fullt ös, fick upp flåset, svetten började rinna och hjärtat började banka hårdare, men jag slutade inte. I kanske en halvtimma fortsatte jag så, och kände endorfinerna börja komma. Jag började få en kick, de positiva tankarna strömmade genom mitt huvud: ”gud vad jag är grym! Det här är så kul! Jag kan klara vad som helst! I am invincable!” osv.

Nu minns jag: när jag är sjuk och trött och negativ så är det alltid musiken och dansen som kan dra upp mig. För jag älskar det här så mycket att jag inte bryr längre om kroppen eller magen värker, jag skiter i att jag är trött och matt, energikicken jag får av att röra mig till musik är helt magisk. Detta är varför alla som är sjuka MÅSTE hitta en sport som de älskar. Att röra på sig och göra något som är riktigt kul kan förändra en så himla mycket. Jag känner att jag kan klara av precis allt efter jag har dansat. Självförtroendet är på topp. Jag kan gå in rakryggad och med pondus och självförtroende på ett jobbmöte, jag kan hålla tal inför en stor folkmassa, jag kan leda en danslektion, jag kan peppa och stötta andra som aldrig förr… för jag blir den bästa möjliga verisionen av mig själv. Förstår ni?

Jag vet vem jag egentligen är när jag dansar. Jag är menad till att vara den här energisprudlande, smått galna, roliga, knasiga, högljudda, burdusa, snabbpratande, positiva, leende tjejen som sprider kärlek och energi. Jag är inte min sjukdom, och jag är inte heller egentligen den som den ibland får mig att vara: negativ, matt, lättirriterad, trött, sur, gnällig…. Det där är bara bieffekter av sjukdomen, det är inte mina personlighetsdrag.

Det är nog väldigt viktigt att påminna sig själv om att inte låta sjukdomen ta över en. Glöm inte vem du är. Hitta gnistan inom dig även de där dåliga dagarna, då du helst bara vill stanna i sängen. Gör det som gör dig lycklig. Det är livsviktigt. Ge inte upp. Stay Strong! xx

Thérèse Ström

Jag fick Crohns när jag var 13 år och då var ordet "bajsnödig" det pinsammaste jag kunde tänka mig att säga. I den här bloggen får ni hänga med mig i mitt liv och få reda på hur jag tacklar världen där ute, med mina magproblem. Jag vet att jag kan göra allt jag vill göra i livet och jag vet att du kan det också, våra dumma magar ska inte få stoppa oss!

Inlägget är kategoriserat som: Annat än magbesvär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)