Gästbloggare

Lagom är bäst …

Avslappnad Carolina i utegymNär jag började bli frisk från att ha legat inlagd så fick jag börja träna på ett nytt sätt. Jag har alltid gillat att ta ut mig till 100 procent och köra järnet…men nu fick jag restriktioner att bara träna till 80 procent av max. Så skulle jag springa så skulle jag ligga på 80 procent och alltså inte köra helt slut på mig själv. Jag gissar att jag fick det rådet för att jag inte skulle bli manisk.

Jag fick börja att gå på sjukgymnastik. Jag satt och pratade med sjukgymnasten och sa att jag inte kände mig spänd i kroppen men när hon kände på mina axlar så var jag jättespänd. Jag fick tillsammans med henne träna olika övningar där jag fick känna på olika underlag och vara barfota. Jag fick lära mig att känna hur det kändes att stå stadigt mot jorden, vara jordad. Jag uppskattade min sjukgymnast mycket för hon lärde mig att ”vara i kroppen” istället för att vara i huvudet.

Jag fick börja med att gå i Pilates, 1 gång i veckan. Vi blev tilldelade varsin tunnare madrass och filt och kudde som vi låg på. Vi fick göra massor av långsamma rörelser och aktivera kroppen i ett långsamt tempo, ett tempo som jag inte var van vid. Det var skönt att ligga på en madrass och samtidigt höra sjukgymnastens lugna röst. Rörelserna var väldigt lugna och jag kände mig väldigt harmonisk av det sättet att träna kroppen. Jag har läst en del artiklar om just Yoga och bipolaritet och att man rekommenderar människor att träna detta, meditation och lugna rörelser. Jag tror själv detta är väldigt viktigt då man kommer ner i varv och kan börja känna inåt och vara i sig själv istället för att samla på sig massor av intryck.

Nu förtiden går jag mest promenader och lyssnar på någon pod. Jag tycker att det får mig ner i varv och gör att jag inte tar ut mig till max… Till dig som är bipolär vill jag ge rådet att inte ta ut dig till max utan välja att prestera på 80 procent…för det rådet har hjälpt mig att tänka sundare kring träning.

Läs mer om motion och rörelse.

 

 

 

Om mig
Carolina Håstrand

Den här bloggen kommer handla om mitt liv med diagnosen bipolär sjukdom typ 1. Jag kommer ta avstamp i både det som jag ser som friskt och det jag ser som sjukt i mitt liv. Som person är jag levnadsglad, skämtsam - försöker se det lustiga i saker och ting, djup, omvårdande, kreativ, social och pratsam men samtidigt behöver jag tid för mig själv. Jag jobbar som gymnasielärare i svenska och religion och trivs väldigt bra med det. Just nu är jag föräldraledig med min son på 1 år. Jag kommer ta upp ämnen som psykoser, mani och depression, det inre och det yttre livet och biverkningar.
Du är välkommen att dela med dig av dina funderingar/erfarenheter och ställ gärna frågor i kommentarsfältet.

Inlägget är kategoriserat som: Bipo(pu)lär

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)