Gästbloggare

Jag älskar mina assistenter

assistenter

Jag vill berätta hur det är att leva med assistenter. Jag behöver mina dygnet runt så det är tur att jag har sådana bra assistenter som även är mina närmaste vänner. De ser inte mig som bara ett jobb utan dom ser mig som en människa som bara behöver hjälp hela tiden. Det finns dagar när jag känner mig, ledsen, arg och frustrerad för att jag vill inte ha assistenter hela tiden. Men jag vet att jag måste!

När folk ser mig och mina assistenter i stan så kollar dom på mig som att jag är en stor bebis som inget kan eller förstår.

Dom pratar inte till mig utan med mina assistenter. Bara för att man sitter i rullstol så betyder det inte att man inte är en hel människa som kan prata och tänka själva som alla andra, vi har samma känslor! Dom flesta av oss funktionshindrade har faktiskt en större begåvning än vad dom flesta ”normala” människorna har. Vi får kämpa mer för att synas och höras i samhället.

Detta är vår vardag.

Okunskapen mellan assistenter och icke assistenter är stor genom att mina assistenter upplever det jag upplever i min vardag som inte andra gör. Jag har assistenter för att kunna leva som en ”normal” människa gör.

Dom hjälper mig med så som matlagning (som jag älskar) städning, tvätt. Dom följer med mig på mina olika aktiviteter t.ex. Utbildningar, styrelsemöten på unga rörelsehindrade i Göteborg, vi shoppar kläder, designar kläder, fikar, gymmar, badar, racerunningträning och tävlingar, träffar vänner och vi skrattar mycket tillsammans. Men vi delar också sorg mm. Tyvärr är det aldrig dom bra exemplen med assistans som syns i media utan bara dom dåliga och det tycker jag är värdelöst.

Jag måste säga att jag vill lyfta fram mina assistenter som är världens bästa vänner för utan dom skulle jag aldrig klara mig. Jag älskar dom!

 

 

 

Om mig:
Viktoria Andersson

Jag är Viktoria Andersson, 23 år. Jag är snäll, öppen, envis som synden, utåtriktad och jag har ett stort hjärta för alla och passar det inte så är jag rak på sak!
Min diagnos heter dyskinetisk CP. Jag sitter i rullstol, har ofrivilliga rörelser i hela kroppen, munnen, tungan och svalget och när jag ska prata i stor grupp så blir jag stel i mitt tal. Jag har assistans dygnet runt. Mina intressen är att gå på stan och shoppa, vara med vänner, konserter, festa, blogga om mode och design, skriva, måla, ridning, gym, Race Running och vara där allt händer. På veckodagarna jobbar jag i en secondhandaffär. Där trivs jag kanonbra.
Den här bloggen handlar om mitt liv och funderingar, min assistans, tillgänglighet, resor och allmänna roligheter i mitt liv. Jag kommer också skriva om hur svårt det är att ha en funktionsvariation och få jobb.

Inlägget är kategoriserat som: Att leva med en cp-skada

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)