Gästbloggare

Att ta paus från amputationen

Hej på er

Nu har jag tänkt skriva i flera dagar men inte tyckt att jag har något att komma med. Livet är lågmält och dämpat och jag är trött. Men så är det nog för många av oss i perioder tänker jag, så varför inte skriva om det? I morse tänkte jag att jag hade massor av tid och möjlighet att göra saker som är bra för mig, men jag kom vara till jobbgrejerna. Satt vid datorn och fick iväg en massa mejl och tog sedan en paus för att vänta in svaren. Då insåg jag hur trött jag var. Somnade direkt på sängen medan solen sken utanför och poolen glittrande och lockande. En hel solig dag har nu gått och jag har inte ens varit i poolen. Har bara bejakat lågmäldheten och vilan. Men kruxet för mig är att jag inte mår bra av att bara pausa egentligen. Jag blir liksom halvdeppig och vill ta paus från amputationen, paus från alla måsten. Paus från att behöva hämta insulin på Apoteket. Paus från att byta insulinpump var tredje dag.

Ja, en sådan dag är det idag. Så kan det vara. Man uthärdar och väntar på att energin ska komma.

Det gör den oftast!

Kom ihåg att allting går även om det inte alltid går din väg.

Tack för att du läste detta.

Fredrik Axling

Jag blev överkörd av en lastbil och fick amputera ena benet. I bloggen skriver jag om livet efter olyckan och om min revansch att återerövra simningen och mig själv. Följ med mig till rullstolsskolan och protesutprovningen. Allting går - även med ett ben!

Inlägget är kategoriserat som: Att leva med ett ben

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

2 kommentarer

2 kommentarer

  1. ❤️❤️❤️❤️❤️
    Kärlek och styrka

  2. Kram Fredrik!