Gästbloggare

Varför använder jag inte protesen?

Hej på er

Många gånger får jag den  välmenande frågan av människor jag inte känner, eller bara känner flyktigt, när de ser mig med kryckor eller i rullstol:

Kan du inte skaffa en protes?

Det är lätt att tro att allting blir så mycket bättre per automatik om man har en protes. Det trodde jag också i början när jag var nyskadad. En instinktiv känsla kom direkt: ALDRIG att jag sätter mig i en rullstol!!! Jag ska ha protes!!!

Dessa tankar jag hade, och även medmänniskornas välmenande fråga, kommer sig av att man förväntas må bättre om man ser ut som ”alla andra” . Och att det är synd om rullstolsburna. 

Men betänk nu att jag verkligen har PRÖVAT! I över 4 år har jag varvat mellan kryckor, rullstol och protes och det slutar alltid precis tvärtom mot vad jag först tänkte: protesen ligger i garderoben och rullstolen är framme tillsammans med kryckorna. Fåfängan har fått ge vika för vad som ger ett praktiskt liv. Ett liv med så lite krångel det bara går för mig som är enbent.

Jag brukar säga numera: men tänk på att min rullstol är mitt fordon, som en cykel!! Så snabb och smidig. Utan den kom jag inte många meter. Och jag har kul när jag ”är ute och cyklar” :)

Kryckorna är ett komplement till rullstolen. Jag använder dem då jag blir trött på att sitta, när jag vill låta benet jobba och när jag går på teater och bio. 

Jag är medveten om att jag använder ryggen på ett bra sätt när jag går med protesen, men….det är ju inte skönt… plast hårt åtdragen runt midjan, låååångsam gång utan att veta riktigt var låtsasbenet befinner sig… stor fallrisk. Ja jag har fallit och det är inte kul kan jag säga. Ingen del av kroppen märker att man är på väg att falla. Det finns inga muskler eller nerver som känner av att låtsasbenet är på väg att ge vika förrän man redan är i backen.

Det är så här JAG upplever min protes. Ju högre amputation, desto svårare att gå med protesen. Därför är det många med hög amputation som väljer bort protesen.

Men det finns många som använder protes varje dag och trivs storartat med det. Men så här är det för mig.

Frågor på det? :)

Tack för att du läste detta, och kom ihåg att allting går även om det inte går din väg.

Fredrik Axling

Jag blev överkörd av en lastbil och fick amputera ena benet. I bloggen skriver jag om livet efter olyckan och om min revansch att återerövra simningen och mig själv. Följ med mig till rullstolsskolan och protesutprovningen. Allting går - även med ett ben!

Inlägget är kategoriserat som: Att leva med ett ben

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

4 kommentarer

4 kommentarer

  1. Alltid fina formuleringar men ÄNDÅ undrar jag om det inte finns proteser som är utvecklade för din typ av skada?
    Som inte skaver och kanske har sensorer….
    men jag ser ju hur fabulöst skicklig du är med ”rullan” jag hinner aldrig med!!!!

  2. Kärlek och styrka

  3. Min jobbarkompis blev nyligen påkörd i ett roadracinglopp av en annan förare och blev så illa skadad att de fick amputera hans ben ovanför knät. När jag träffar honom när han kommer tillbaka (vilket jag hoppas han gör) så skall jag berätta om din blogg. Kanske kan den vara till hjälp.. även om du är svensk och han dansk (tänker mest att det kan vara jobbigt att läsa på svenska).

    Ha en fortsatt in sommar.

    Hälsningar
    Din gamla jobbarkompis Anna Karlsson

    • Fredrik Axling

      Hej Anna,
      Tack för att du skriver.
      Om din vän vill så får han gärna höra av sig.
      Om han vill ha professionellt stöd så bör han kunna be om det i Danmark
      Ha en fortsatt skön sommar,