Gästbloggare

Hemresan från Cypern 

Hej på er!

I skrivande stund sitter jag på planet från ett 27-gradigt Cypern till ett kallt Stockholm. Vi är inne i mitten av maj och nätterna hemma har varit en bit under fryspunkten. Jag vet att det kommer att vara minusgrader när vi landar och ser INTE fram emot det. Att använda rullstolen utan handskar på flygplatsen är det inte tal om så det får bli kryckor. Även det blir kallt såklart, jag kan ju inte stoppa händerna i fickorna, men något mindre kallt än drivringarna i metall. Incheckningen blev rätt rolig: jag sa att jag inte behövde assistans men i kön till security check så kom en kvinna fram och bad mig lämna kön. -varför då? Frågade jag. -för att du ska få hjälp att ta dig igenom och du får en snabbare väg. Jag svarade vänligt att jag klarade mig bra och hellre var tillsammans med mitt resesällskap. Då öppnade kvinnan avspärrningsbandet och bad mig komma ut. Nej sade jag igen, jag klarar mig utmärkt. Kvinnan log vänligt och sa att om jag ångrade mig så skulle jag få hjälp längre fram. Jag tackade och tyckte det var lite konstigt men inte otrevligt.När vi sedan skulle gå ombord så blev Tapio och jag visade till en buss och kördes till planet. Väl framme såg jag skyliften och förstod att avsikten var att jag skulle åka upp i den till planet. Men jag ville stå upp så mycket som möjligt och sa att jag kunde gå upp via trappan. Mannen tittade på mig och slog ut med armarna och sa förvånat: HOW??? (HUR???) Han såg uppriktigt sagt tvärsäker ut på att det skulle vara helt omöjligt för mig och då vände jag mig till Tapio och sa: jaja, någon gång ska väl vara den första, nu åker vi liften! 

Det var en annorlunda upplevelse minsann. Inte alls otrevlig men ändå  kändes det lite som ett förminskande av min person.

Nu ska väl ändå vårvärmen komma? Och jag tänker INTE montera tillbaka broddarna på kryckorna, haha! På bilden syns snön vid vår bostad den 11 maj.

Allting går, kom ihåg det:)

Fredrik Axling

Jag blev överkörd av en lastbil och fick amputera ena benet. I bloggen skriver jag om livet efter olyckan och om min revansch att återerövra simningen och mig själv. Följ med mig till rullstolsskolan och protesutprovningen. Allting går - även med ett ben!

Inlägget är kategoriserat som: Att leva med ett ben

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)