Gästbloggare

Tre män i en båt. Eller tre gubbar och en eka.

Pelle borrar i ekan.Efter ett sommaruppehåll så har vi kommit igång med vårt båtbyggeri igen. Det hela började på syncentralen i Vänersborg. Efter det att min syn försvunnit gick jag en IT-utbildning där. Läraren var en smått galen gubbe som hette Janne. Vid ett tillfälle när jag tyckte synd om mig själv, sa jag till Janne att jag inte hunnit renovera färdigt vårt hus.
– Vadå inte hunnit! Du är bara blind inte död! sa Janne.
Han hämtade en del mätverktyg med punkter på, och visade mig en app med talande vattenpass.
– Gå hem och gör färdigt! sa han.

I tre dagar satt jag hemma och flinade och tänkte att den gubben saknar mer än synen – han är ju inte klok. Sen började jag fundera på att försöka. Det gick ju riktigt bra. Frugan säger att jag är noggrannare nu än när jag såg. En dag när jag kom till syncentralen sa Janne att han hade namnet på en gubbe som ville bygga en båt, Sture hette han. Han sa samma sak till Sture. Vips så var vi tre galna gubbar som byggde båt: två blinda och en som ser fyra procent nere i högra hörnet i synfältet.

Vi beställde ritningar på en så kallad GKSS-eka. När vi lagt upp dom på bordet frågade vi oss om vi hade rätt sida upp? Min fru syntolkade och vi memorerade en del mått. Material införskaffades och vi satte igång.

Vi har lärt oss massor under byggets gång. Går det inte på ett sätt får vi pröva ett annat sätt. Vårt självförtroende har vuxit rejält. Vi säger: Våga pröva – man kan mer än man tror (fast Sture och Janne får nog pröva om ekan flyter, jag vabbar den dagen).

Vi har kommit riktigt långt. Senast basade (ångkokade) vi spant som vi satte i båten. Det finns en liten tanke om att ekan ska vara med på båtmässan i Göteborg i vår. Vi skramlar ihop lite pengar genom att hålla föredrag om vårt projekt och positivt tänkande.

Det dyraste med projektet är våra resor – vi är ju tvungna att resa med färdtjänst. Min resa till Munkedal kostar 356 kronor var gång. Jag tycker att vissa fritidsaktiviteter skulle klassas som rehabilitering. Då skulle en resa bli betydligt billigare och högkostnadsskydd kunna användas. Att göra något man tycker om med likasinnade är medicin för både kropp och själ.

Tack o hej.

PS. ”Tre män i en båt” är dessutom en läsvärd bok.

Fotnot: Här kan du se en film på när Pelle bygger båt.

Pelle Karlsson

Jag heter Per Karlsson. Men kallas alltid Pelle. På mitt livsträd kan man snart räkna sextio årsringar, somliga ljusa somliga mörka. Min familj består av min fru Helena, min dotter Emma, tre utflugna pojkar, samt tre hundar en papegoja och en undulat.

Jag har sedan födseln en genetisk syndefekt som gör att synnerven sakta förtvinar. Åren 2006 och framåt var en jobbig tid för oss. Min mage krånglade och jag behövde opereras. Man fann då att mitt hjärta inte mådde så bra. Jag hade kraftig hjärtsvikt och rytmrubbningar.

Hjärtproblematiken orsakade en extra belastning på mina ögon så 2009 hade jag tittat färdigt. Jag blev helt blind och skiljer numera bara på ljus och mörker.

Inlägget är kategoriserat som: Livet som blind

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)