Gästbloggare

Hjälp! Jag behöver hjälpmedel.

I mitt dagliga liv använder jag en rad olika hjälpmedel. Tekniken har utvecklats enormt. Jag är glad att jag blev blind nu och inte för 20 år sedan. En arbetsplatsanpassning med dator och tillbehör vägde då 27 kg. Idag får allt plats i den smarta telefonen.

Nåväl, som jag har berättat är min ledarhund ett viktigt hjälpmedel. Det är så skönt att rymma till skogs när frugan ordnar hinderbana här hemma med hjälp av dammsugarslangar och skurhinkar.

Med den nya svenska Siri i mobilen blir det riktigt roligt, nästan som en korsning mellan frugan och mamma. Hon gör oftast det man ber henne om. Man kan med röststyrning be Siri utföra många saker: ställa väckarklockan, skicka meddelanden, skapa möten i almanackan och mycket mer. Ibland hör Siri lite dåligt och en gång när jag sa sådana ord man inte får säga så hörde jag genast från telefonen: ” Så där skulle jag aldrig säga till dig Per”.

I mobiltelefonen har jag många appar som hjälp. Färgindikator har jag berättat om tidigare. Streckkodsläsare är bra om man vill ta reda på om mjölken i kylen lever. Appen ”Tap Tap See” talar om för mig vad jag har framför mig. Jag tar ett kort med mobilen. Sedan berättar en röst vad som finns i rummet eller på vägen. Den kan till exempel tala om för mig vad det är för slags vägskylt jag har framför mig.
Min dotter Emma gillar den inte. Om jag tar ett kort på Emma när hon ska till skolan får jag reda vad hon har på sig för kläder. Attans om det inte stämmer med vad mamma har sagt vad Emma ska ha på sig!

Mina bankärenden sker också via en app. Jag skannar in texter och lyssnar på talböcker och så skriver jag med hjälp av en app, bland annat den här texten. Jag talar i mobilen och så skrivs en text in i ett ordbehandlingsprogram. Sedan kan jag spara texten i till exempel en Word-fil.

Jag har också något som kallas ”Pen Friend”. Med den märker jag saker med en liten prick och spelar sedan in vad det är. När jag sedan för den ficklampsliknande mojängen mot pricken hör jag min egen ljuva stämma tala om vad jag märkt upp.

En talande stektermometer är min vän i köket.
Punktskrift har jag lärt mig för enkla anteckningar.

Detta är lite om vad som lättar upp min vardag. Något annat som lättar upp är att vi är tre tokiga gubbar som bygger en båt! Om detta ska jag berätta om nästa gång.

Pelle Karlsson

Jag heter Per Karlsson. Men kallas alltid Pelle. På mitt livsträd kan man snart räkna sextio årsringar, somliga ljusa somliga mörka. Min familj består av min fru Helena, min dotter Emma, tre utflugna pojkar, samt tre hundar en papegoja och en undulat.

Jag har sedan födseln en genetisk syndefekt som gör att synnerven sakta förtvinar. Åren 2006 och framåt var en jobbig tid för oss. Min mage krånglade och jag behövde opereras. Man fann då att mitt hjärta inte mådde så bra. Jag hade kraftig hjärtsvikt och rytmrubbningar.

Hjärtproblematiken orsakade en extra belastning på mina ögon så 2009 hade jag tittat färdigt. Jag blev helt blind och skiljer numera bara på ljus och mörker.

Inlägget är kategoriserat som: Livet som blind

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)