Gästbloggare

Se gla ut och segla ut

I fredags kastade jag mig ut i den vilda kollektivtrafiken. Jag och dottern skulle ta oss till Göteborg och Lilleby. Jag skäms lite för att jag har varit dålig på att åka kollektivt, för mig är det en fråga om otrygghet. Jag hittar ju inte ens dörren på bussen. Alla stämpelapparater och konstigheter med plusknappar gör att jag får skälvan innan jag kommer utanför dörren hemma. Men nu har Karlsson bestämt sig för att bli modig. Det har blivit allt fler ställen där man kan få ledsagarservice, detta gör att man får hjälp vid byten. Nu gäller det bara att lita på att det fungerar så att man inte blir stående som ett vilsekommet nöt vi någon busshållplats.

Nåväl, på plats i Göteborg träffade jag ett antal likasinnade blindstyren, och vi bildade en förening med förkortningen SMS: Sällskapet seglare med synnedsättning. Vi ska försöka underlätta för synskadade att segla och delta i båtliv. På söndagen tog Torslanda sjöscoutkår hand om oss och sjösatte bokstavligt vår förening. Vi hade en härlig dag med fin segling i deras jiggar. Nu ser jag fram emot fler blöta aktiviteter till sjöss.

Jag kan hälsa från före detta ledarhunden Nilsson. Han har det riktigt bra, han har tagits ur tjänst och flyttat HEM till den fodervärdsfamilj där han vuxit upp som valp. Ett riktigt sagoslut som värmde mitt hjärta. Jag vill passa på att tacka de familjer som ställer upp som fodervärdar till våra ledarhundsvalpar. Ert jobb är guld värt.

Väl mött snart igen.

Pelle och dottern åker buss Pelle med dottern Emma på väg mot Göteborg.

 

 

Pelle Karlsson

Jag heter Per Karlsson. Men kallas alltid Pelle. På mitt livsträd kan man snart räkna sextio årsringar, somliga ljusa somliga mörka. Min familj består av min fru Helena, min dotter Emma, tre utflugna pojkar, samt tre hundar en papegoja och en undulat.
Jag har sedan födseln en genetisk syndefekt som gör att synnerven sakta förtvinar. Åren 2006 och framåt var en jobbig tid för oss. Min mage krånglade och jag behövde opereras. Man fann då att mitt hjärta inte mådde så bra. Jag hade kraftig hjärtsvikt och rytmrubbningar.

Hjärtproblematiken orsakade en extra belastning på mina ögon så 2009 hade jag tittat färdigt. Jag blev helt blind och skiljer numera bara på ljus och mörker.

Inlägget är kategoriserat som: Livet som blind

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)