Gästbloggare

Campingliv

Att koppla av är inte att göra ingenting utan att göra något annat.

Nu är vi tillbaka efter en veckas utflykt med Hjularbo (vår husvagn). När vi kommer till en camping brukar min fru se till att vi får en plats nära en servicebyggnad och om möjligt en plats där det är nära en grus- eller asfaltgång. Vi ber också om tillgång till handikapptoaletten. Detta går 9 gånger av 10 bra.

Min fru är lite orolig när hon behöver backa med husvagn. Men det löser sig alltid, jag går ut med min vita käpp och försöker dirigera henne. Genast får vi all den hjälp vi behöver av hjälpsamma campinggrannar. Min fru och jag är inte riktigt överens huruvida det är den vita käppen eller att hon är så himla snygg, som gör att vi får all denna hjälp.

När vi väl är på plats är det mitt jobb att resa förtältet, jag har märkt upp alla pinnar med tejp. På 20 minuter är allt klart. Köket har jag ledigt ifrån när vi campar. Jag får nöja mig med att sköta grillen.

Nu gör vi en orientering i området. Hunden Nilsson får lära sig vägen till handikapptoan med mera. Jag är inte däckad (rullstolsburen) eller rörelsehindrad på något sätt. Men jag har problem med offentliga toaletter. När jag rycker i alla dörrar så verkar det som om alla som sitter innanför har drabbats av akut förstoppning. När jag väl har hittat ett tomt bås och utfört det jag kom dit för så vill jag tvätta händerna. Då lyckas jag nästan alltid dunka någon i ryggen så han nästan sväljer rakborsten. Det är enklare med egen toa.

En underbar vecka har vi haft med bland annat besök av sonsonen Alexander med familj, samt besök på Vallarnas friluftsteater. Där fick jag en kram av Siw Karlsson.

Väl mött snart igen.

camping4

Pelle Karlsson

Jag heter Per Karlsson. Men kallas alltid Pelle. På mitt livsträd kan man snart räkna sextio årsringar, somliga ljusa somliga mörka. Min familj består av min fru Helena, min dotter Emma, tre utflugna pojkar, samt tre hundar en papegoja och en undulat.

Jag har sedan födseln en genetisk syndefekt som gör att synnerven sakta förtvinar. Åren 2006 och framåt var en jobbig tid för oss. Min mage krånglade och jag behövde opereras. Man fann då att mitt hjärta inte mådde så bra. Jag hade kraftig hjärtsvikt och rytmrubbningar.

Hjärtproblematiken orsakade en extra belastning på mina ögon så 2009 hade jag tittat färdigt. Jag blev helt blind och skiljer numera bara på ljus och mörker.

Inlägget är kategoriserat som: Livet som blind

Skriv kommentar

Skriv kommentar

(obligatoriskt) (obligatoriskt)

För att din kommentar ska publiceras måste du godkänna 1177 Vårdguidens användarvillkor för bloggkommentarer.

(obligatoriskt)

En kommentar

En kommentar

  1. Du är så rolig Pelle.
    Jag kan se er framför mig när du dirigerar Helena med käppen.
    Kram